Bebisen bortadopterad

Här går det undan

Jag måste börja med att be om ursäkt. Jag lovade ju ett nytt blogginlägg när funktionskontrollen av min Rolleiflex Baby var klar och annonsen ute. Jag hann nätt och jämnt bli klar med rullen så ville en klubbkompis ta den direkt. Och så blev det. Nu bor den nordväst om Stockholm och den har fått ett bra hem. Klubbkompisen är också en kamerasamlare men hade ingen Rolleiflex Baby tidigare.

Jag får väl ändå visa en gammal bild som är tagen med just den kameran.

Mitt första barnbarn hålls här av sin farbror. Att fotografera Bebisar med en Baby går ju jättebra! De är som gjorda för varandra. Och det är alltså inte babyn på bilden som är bortadopterad. Hon bor kvar hos sina föräldrar  och fyller snart fem år.

Rolleiflex Baby (1958) med Macocolor 200. De gula i kanterna är ljusskador på filmen som var uselt rullad på en för lång spole från fabriken. Trist, men motivet medger ju att man beskär bilden i kanterna när man printar den.

Eders Hängivne

PS
Som väl är har jag en Baby kvar. 

När känsla är viktigare än skärpa

Om en gammal amatörkameras prestationer i den digitala åldern

I en tidigare blogg utlovade jag färgbilder som jag skulle framkalla själv. Nu var mina kemikalier sedan länge utgångna och jag ville inte riskera några bilder med gammal kemi så jag skickade in filmen till mitt lab i norra Värmland istället. 

Kameran som tog bilderna är en Agfa Silette typ 1 som började tillverkas 1953.

Här gäller det att vara fena på avståndsbedömning och skärpedjup. Hur gick det? Se här!

OBS! det här är inget för objektiv- och skärpenördar. Andra ögon krävs =)

Tre bilder från en promenad i Drottningholmsparken.

Det här är utsikten från mitt arbetsrum.

Jag var i Marabouparken och tittade på ett par afrikanska fotografers verk. På vägen därifrån gick jag en bit på bryggan längs Bällstaån och hittade det här granna lilla trädet.

Skärpa är bäst när den känns som en smekning. Det funkar bara med film.

Eders hängivne

PS
Ursäkta mig alla naturfotografer. Bilderna kunde väl ha varit lite bättre om man ser till innehållet. Så här går det när man är van att fotografera människor i stadsmiljö och tror att man minsann kan fotografera natur också. Det sket sig förstås men ni kan väl njuta av de milda färgerna i alla fall. 

PPS
Filmen var en Fuji Superia 200 

En Brownie på fjärde sträckan

För att ingen kamera ska bli glömd utan få sin nödvändiga motion och för att jag kanske ska upptäcka en juvel i kameragaraget kör jag sedan en tid en stafett med alla. De är många så det kommer att ta tid =) Lyckligtvis är det många mellanformatare med 120-film och i dem går ju filmerna fort igenom. Den här gången blir det bara åtta bilder igen. Om jag tåler mig lite grand kan den kanske räcka en vecka.

Efter Agfa Silette blir det Kodak Brownie Flash IV som får en rulle Ilford FP4+ på 125 ISO. Man får vara försiktig med filmvalet på gamla kameror. Fast bländare och tid ger inte så stort spelrum ens vid vackert väder. Den här har bländare 14 och sannolikt en slutartid på 1/50 sek. När man kör svartvitt är det inte så hemskt noga. Det ska nog bli bra ändå.

Brownie Flash IV. Tillverkad 1957-1959 i England och nära mint condition.

Eders Hängivne

PS
Jag tänkte avrunda med en bild från Agfa Siletten som blev full med höstfärger på Drottningholm men den är ännu inte framkallad. Jag tänkte framkalla den själv den här gången så det dröjer nog ett litet tag =) När jag framkallat den rullen hamnar nog någon bild i mitt album Retrokamerabilder. Håll utkik.

Första hålkameraförsöket

Om lärdomar

I våras fick jag för mig att konvertera min gamla Piccolette till en hålkamera. Den befintliga linsen var verkligen inget att ha så ett hål skulle nog bli bättre. Jag hade rätt beträffande distorsionen men med kamerakonstruktionens övriga detaljer hade jag fel. På Piccoletten sitter bländaren framför linsen och jag antog att om jag bara körde full öppning så skulle det inte vara något problem. Jag antog dessutom att bländaren kunde fungera som motljusskydd. Det gjorde den förvisso men den gav också en rejäl vinjettering. Och jag ville ju ha bild på hela bildytans 4x6,5 cm!

Contessa Nettel Piccolette från 1921

Jungfrusunds marina

Skytteholm

Det syns tydligt att bländarlamellerna begränsar bildvinkeln för hålet. Jag måste på något sätt flytta hålet längre fram. Ingenjören i mig får hitta på något verkningsfullt. Återkommer...

Eders hängivne

Bländare 214 - ungefär

Om en gammal kameras ögonoperation

Jag har en gammal Contessa/Nettel Piccolette från början av 1920-talet. Jag har kört några få rullar genom den med ett ganska intressant resultat, minst sagt. Här kommer några exempel. Förstora och titta noga. Ser du vad det föreställer?

Toykameravännerna torde vara gröna av avund för ett sådant här optiskt spektakel =)

Jag vet inte om kameror kan få starr men jag räknar detta resultat till ögonsjukdomarna och beslutade mig för en operation. En ny lins, helt enkelt. Så här ser den ut.

Ja alltså, den är inte av glas utan snarare luft. Jag har alltså förvandlat en kass lins till ett hål på ca diameter 0,35 mm. Och med ett enkelt handgrepp är kameran en hålkamera.

De flesta gör det lite enklare för sig med aluminiumfolie och gör hål med spetsen på en knappnål. Men jag är ju ingenjör och har gjort det på ingenjörsvis i en verkstad med hjälp av kollegan Per Hillbom. Tunn aluminiumplåt som sedan svarteloxerats blev det.

Den ser precis likadan ut som förut men bländaren som sitter framför linsen har ingen funktion längre. Möjligen kan den fungera som motljusskydd om det vill sig väl. Den minsta ordinarie bländaröppningen är mycket större än hålet.

Nu är kameran laddad också med en rulle färsk Efke R100. Om det blir några bilder av det här så kommer de upp i sinom tid i bloggen.

Mellanformataren

PS
127-dagen närmar sig och den här kameran har 127-film och bildformat 4x6,5. Nu har jag alltså två kameror redo för den dagen...