Film i nygammal kamera

Om Nikon S

Min Zeiss ZM ville inte ha en ny film! Så medan jag löser det problemet tänkte jag använda min gamla Nikon S från 1954.

Jag köpte den för rätt många år sedan på Tradera. Det var på den tiden analogfoto inte var så intressant för gemene man. Så den var överkomlig i pris. Slutaren behövde dock bytas så jag lämnade in den hos Schönherrs Foto som vidarebefordrade den till Kalle i Täby. Han gillar att pula med gamla Nikongrejer och en Nikon mätsökare får han inte ofta lägga händerna på. Det gick ganska fort eftersom han nog hade roligt =) När jag hämtade kameran på Schönherrs ville Lars-Erik Jansson köpa den av mig. Men det fick han inte.

Nå, nu sitter det en Tmax 400 i den och allt är frid och fröjd.

Och 5 cm-gluggen är på. Jag har en 8,5 cm också som jag ska köra lite med.

Eders Hängivne

Ny favoritfotograf

Om att söka inspiration

Jag söker hela tiden nya inspirationskällor bland världens alla fotografer. Inte för att kopiera dem utan snarare för att njuta av deras mästerverk. Jag har just hittat Peter Turnley.

Peter Turnley, bilden lånad från Internet

Eders Hängivne

Funnit: Film i magasin

Om en överraskning

Förra året gjorde jag avsiktligt slut på film i alla magasin till min Bronica S2A. Trodde jag. Idag när jag kollade mina magasin (7 st) visade det sig att ett av dem innehöll en Ilford Delta 400. Den hade jag tydligen glömt att exponera. Nå, ingen skada skedd. Jag ska ändå köra med den i sommar är det tänkt. Jag fick t o m för mig att ladda ett magasin med Fuji Pro 400H (färgfilm) så att jag inte behöver oja mig för att jag har fel film i kameran =)

Här är normaloptiken på men för tillfället sitter en vidvinkel 3,5/50 mm på huset.

Eders Hängivne

PS
Nu fattas det bara att den obevekliga våren inträder.

15 år i Stockholm

Om att trivas

 I dagarna är det 15 år sedan jag flyttade till Stockholm permanent. Dessförinnan hade jag veckopendlat med tåg i fem år till arbete. I min hemstad fanns det inte mycket till arbete för en friställd ingenjör. Jag startade eget som konsult och avslutade de uppdrag som inte hanns klart hos min förre arbetsgivare. Sedan fick jag kontakt med en konsultfirma i Stockholm som bestod av egna företagare och genom dem blev jag inhyrd för ett uppdrag på dåvarande Atlas Copco Tools i Nacka. Men var skulle jag bo? Jag hade riktig flax med det när jag svarade på en annons. Massor av studenter hade sökt rummet men han ville ha ett företag som hyresgäst. Han skickade några bilder på rummet och jag nappade direkt. Fem minuters promenad från Centralstationen var nästan för bra för att vara sant. Jag bodde granne med de tystaste grannar man kan tänka sig, Kungsholmskyrkans kyrkogård. Till en början trivdes jag inte alls men tänkte att jag kan nog stå ut med det, det halvår kontraktet med Atlas gällde. Vad jag inte visste då var att företag av den storleken siktade längre men för formens skull tecknade man bara ett halvår i taget. Jag blev kvar där i tre år. Efter det erbjöds jag andra intressanta uppdrag som gjorde att jag fortsatte arbeta i Stockholm. Arvodena i Stockholm var dessutom mycket bättre än i västsverige. Det var ingen större idé att leta uppdrag hemmavid.

Vid Jul 2007 fick jag nog, min fru också, så vi beslöt oss för att flytta permanent till Stockholm. Direkt i januari letade jag lägenheter och gick på visningar. Jag tog bilder och skickade hem. Till slut fastnade vi för en bostadsrätt i Vällingby, närmare bestämt i Grimsta. Vi vann budgivningen och satte ut vårt eget hus till salu. Även där hade vi lite flax. Flera intressenter tävlade om vår villa så vi fick ett skapligt pris för den på den tiden, 2008. Lägenheten kostade betydligt mer.

Från denna villa...

... till en lägenhet i detta hus.

Trots en hel del brottslighet i närheten, skjutningar, explosioner, rån och annat, kan vi inte tänka oss att flytta tillbaka eller bo någon annanstans. Stockholm har fastnat i våra hjärtan.

Eders Hängivne

PS
Min fru är uppvuxen i en stad med lika mycket invånare som hela Sverige så det var nästan en lättnad för henne att flytta.

20 år

Vart tog de vägen?

För 20 år sedan gifte vi oss, Nataliya och jag. Det var inte tänkt så. Vi hade båda ganska långa äktenskap bakom oss och tyckte väl inte det spelade så stor roll om vi gjorde det eller inte. Vi köpte ett hus sommaren 2002 och var glada över det. Men vid juletiden det året frågade Nataliya om vi skulle gifta oss. Jag verkade nog lite oförstående och sa nåt om att det hade vi väl inte tänkt. Då blev hon lite mer insisterande och jag gav efter. Förberedelserna gick fort. Vi hade varit i Borgvik några gånger och tyckte det var fint där. Så vi valde att gifta oss i Borgviks kyrka och ha middag i hyttans restaurang. Nu har vi varit gifta i 20 år (mitt förra varade i 19) och vi hänger fortfarande ihop. Vi har haft en del motgångar men klarat oss igenom och just nu ser vi inga moln på horisonten. Det ska nog räcka till livets slut, det här.

Eders hängivne

PS
Vi träffades i Spanien på semester 2000. Hon kom dit från Moskva och jag från Åmål. Sommaren 2001 flyttade hon till Sverige.