Pappa!

Den fotografiska leken fortsätter. Och nu är det dags för det omvälvande året 1981. Omvälvande i så mening att familjen Meldert blev tre. En meteorolog kom in i familjen och spred ett solsken mitt i vintern. Nåväl, att det var en meteorolog visste vi ju inte förrän långt senare när han fått sin examen i de naturvetenskapliga studierna vid Stockholms universitet.

Det syns väl tydligt vem som är meteorologen. Bilden fångad med Sony Ericsson W580i

Men han var , tack och lov, lite mindre vid leveransen.

Månadens profilbild är tagen vid hemkomsten.
Men jag har ingen aning om vem som tog bilden.

Sjung mänska sjung!

Om en resa i en retrobuss

Min förra svärfar, ty jag har två, hade en favorithistoria som jag gillade.

En man skulle gifta sig men hade två alternativ. Den ena var vacker som en gudinna men sällsynt enfaldig, den andra kunde sjunga så otroligt vackert att man blev rörd i hjärteroten men var fulare än grisen. Han bestämde sig för sångerskan och gifte sig med henne. När han vaknade upp efter bröllopsnatten och såg på sin nyblivna hustru (ja, du vet hur de ser ut efter en natts sömn) drabbades han av ånger men fann på råd och brast ut: Sjung mänska sjung!

Ett par decennier av mitt fortfarande unga liv sjöng jag (och min fru) i olika körer. Men mest i Missionskyrkans ungdomskör. Under denna tid lärde jag mig helt själv att spela kontrabas också men det är en annan historia. Jag började sjunga som 1:e bas men gick ganska snart över till tenor. Det är därför min röst är så klen och hes nuförtiden. Det var inte fråga om skolning utan mer att brassa på bara. Ja, brassade gjorde jag ju på annat håll också, om du kommer ihåg. Vi sjöng allt från Bach till Bengt Hallberg och allt däremellan. Även "Glad såsom fågeln i morgonstunden" på Valborgsmässoafton. Den där sista är ingen lek för tenorer ska ni veta. Upp och rota i sopranernas register. Inte konstigt att man tappade rösten då och då. Men det fanns ännu värre verk att pröva sin stämma i. Det är konstigt att man inte blev stum på kuppen.

Vi gjorde ofta resor till när och fjärran kyrkor och t o m till Skansen där vi sjöng under Dalsland på Skansen-veckan. En av våra resor gick till Svärdsjö i Dalarna dit en från Tösse (söder om Åmål) utvandrad predikant hade flyttat. Vi åkte i en, redan då, skrotfärdig långfärdsbuss utan bekvämligheter.

November månads profilbild hämtar jag således från denna resa 1980. Ett utsnitt ur nedanstående bild.

Busschauffören Gunnar (bas) i mitten och dirigenten Olle till höger.

Stationen vi rastade vid är höljt i dunkel men är sannolikt belägen i Värmland.

Efter gudstjänsten på söndagen var det förstås dags för hemfärd och jag tog ett gruppfoto. Ni får se det bara för att bevisa mina påståenden om bussen. På vägen upp fick vi (Gunnar) lov att reparera avgasröret med en kaffeburk. För nytillkomna världsmedborgare så utspelar den här historien sig på den tiden då man kunde köpa kaffe på konsvervburk av plåt.

Av hänsyn till busstillverkaren låter jag varumärket vara osagt. Den förefaller dock ha starka likheter med den buss min mor åkte på sångarresa med i sin ungdom. Det kan rent av vara samma! En hemsk tanke men mycket sannolik.

Mellanformataren

PS
Den här gången var det bra nära att bli en bröllopsbild igen. Vi upplevde en ketchupeffekt vid altaret. När vi hade börjat så kom snart alla kompisar efter och vi firade bröllop flera gånger om året. Det var några hektiska år...  Men så hittade jag den här bilden...

Ett oväntat möte

Om hur det kom sig att jag tog bilder på hästar

Förra söndagen var jag ute med Rolleiflex Baby no2. Ja den här retrodåren har köpt en till =) Då mötte jag en häst med ryttare. Hästen var lite orolig, sa ryttaren. Den hade vittring på något otäckt. Otäckingen var en hund visade det sig. Jag fick några bilder och en trevlig pratstund i alla fall. Och Rolleiflexen var ett av samtalsämnena.

Såg först några kusar som tog det lugnt i en hage...

Sen kom de. Två artiga damer.

Med snälla ögon

Och jag som inte är någon djurfotograf....

Det finns gott om hästar på Mälaröarna om du är intresserad.

Mellanformataren

Bröllopsfotografen

Fästmön Eva och jag gifte oss 1979 så oktober månads profilbild får naturligtvis bli från bröllopet. Vi fotograferades i Ateljé Wikner i Säffle som inte finns kvar, har jag märkt. Men bilderna finns kvar och duger mycket bra till en profilbild.

Själva bröllopet ägde rum i Åmåls Missionskyrka som var vår hemförsamling. Det hade inte varit något bröllop där på många år så det kom mycket folk för att beskåda härligheten. Det hör till saken att vi båda hade en mycket stor gemensam vänkrets och många släktingar så bröllopsgästernas antal blev till slut drygt 150. Och då kunde inte alla komma. Festsalen i kyrkan var knôkfull som vi säger där borta i de västra provinserna.

Min farbror Roger hade lovat agera bröllopsfotograf. Han var ju utbildad på Fotoskolan och arbetade som fotograf på Televerket. Han gjorde skäl för namnet och agerade närmast som en paparazzi under hela festen men var passande diskret under vigseln. Nåväl, här är bilden som jag hämtat profilbilden från. Tärnan och marskalken gifte sig senare under sommaren på samma ställe.

Och bröllopsfotografen Roger såg ut så här 1955 när jag bara var ett år =)

PS
Det höll för tre pojkar och nitton år...

Det försiggår konstiga saker i Solna tidigt på morgnarna

För tillfället jobbar jag på Rymdbolaget i Solna. Morgonpigg och rask som jag är, är jag ofta först på plan. Det är då man kan komma på dem. Androiderna har hemliga möten tidigt varje dag.

-Människorna har haft möte igen och lämnat en massa skräp efter sig. Kan du städa bort det Qwerty, tack.

-Visst, herr ordförande

-Tack. Nu övergår vi till krypterat läge så att den där männiksospionen bakom ryggen inte förstår

-ic
-da
-ic
-ic
-ic

Varje morgon likadant. Jag får aldrig reda på något.