Streetsnapper - första rundan

Jag har nyligen införskaffat en digital kamera i akt och mening att utforska detta nya territorium. Jag var t o m lite kaxig och tog ingen backup med mig i form av filmkamera! Med färskladdat batteri och 400 Iso Fuji Provia-film tog jag med den på min oregelbundna motionsrunda i Vällingby. Idag var inställningen manuell fokus, bländarprioritet och fokuseringsringen programmerad för Leica-rotation. Körde hyperfokalt och ställde fokus på ca 4 m. Kameran på hela tiden. Fick väcka den med snabbstartläget ibland. Vid gatufotografering får jag nog försöka vara lite förutseende och väcka den om jag anar något skeende inom den närmsta minuterna.

Här var det lugnt. Stillastående motiv och gott om tid.

Här också. huset är högt och brevbäraren hade nog att göra en bra stund.

Upplättning av skuggor så det blir lite behagligare att titta på.

Lät avsiktligt bli att lätta upp de mörka partierna. Det blev snyggare så här.

Här var det svårt ljus men efter lite pill i LR såg det t o m bättre ut än vad mina ögon fick stå ut med.

Självporträtt  bland stenar och betong.

Den digitale mellanformataren

Ellens Fotografiska Akademi vecka 20

Jag hade lite bråttom efter sista föreläsningen så detta inlägg blir bara lite fotografiska anteckningar till alla andras. Jag har varit hemma i Åmål och vänt. Men nu, med nysoppade filmer, kommer lite noteringar från förra veckans akademi.

15 mm forehand. Micke med Mats' Bladare. Alla väntar tyst på att något ska gå sönder.

Det var inte trångt men en del satt ute ändå. Biogon 35 mm

Majjen och Göteborgarn. Biogon 35 mm.

Sammanbitna fotografers sällskap. 15 mm

Micke retas när majjen inte ser. "Min är större än din". 15 mm är kort... alldeles för kort.

Mellanformataren

15 mm Åmål

Två rullar i fullformat

Lika bra att göra det klart för alla och envar: Åmål är en liten stad. Så liten att det borde räcka med fyra bilder för att beskriva den. Typ en i varje väderstreck med ett objektiv som har en bildvinkel på 90°. Teoretiskt sett, alltså. Jag har försökt men det gick inte helt bra. Två rullar och fyra timmar senare har jag ännu inte täckt allt. Dessutom hade jag glömt sökaren hemma i Stockholm men jag löste det genom att titta med båda ögonen för att få lite split vision som objektivet har. Ändå blev jag överrsakad av hur mycket som kom med i bilderna.

Här är den. Men tänk bort sökaren på taket. 15 mm Super-Wide Heliar asfärisk

Norr

Väster

Söder. Det stod en massa hus och träd i vägen

Öster. Åmålsviken ser ut som ett tjärn. Lika bra att det storslagna havet därutanför inte kan ses. Horisonten är ju bara vatten

That's it folks. Nu behöver ni inte åka hit. Bakom 15 mm ser det ut som byggt av lego.

Både land- och sjömärke. You can't miss it.

Det är fredag. Jag är ledig och hälsar på hemma i Åmål. Jag åkte ner på torsdag fm. Alla i Åmål som har ett jobb jobbar. Det kan förklara den skenbara ödsligheten. Jag har stan för mig själv känns det som. Ändå vet jag att mellan 16 och 17  är det lögn att komma fram i en del korsningar. Inga trafikljus och högerregeln tillämpas slumpmässigt i denna, av alla svenskar, förgätna plats. Utom de som bor här förstås. Som återvändande utvandrare ser jag att staden förändras. Inga stora saker, men i alla fall märkbart för den som varit hemma här i 54  år och kan varenda skrymsle.

Stadshotellet är i alla fall lika gästfritt som vanligt

Kommunen fick ny regering i sista valet så nu renoveras kommunhuset. Järnvägsstationen har rustats upp till storstadsstatus, nästan. Den tidigare så öde perrongen har fått inglasade väntkurer och massor med bänkar istället för de två antika SJ-gröna som stod ensamma på den hundra meter långa perrongen. Det fattas bara att kalla stationen Åmål Central. Åmål Östra finns ju redan 100 meter söderut (!)

Torghandeln har krympt. Ebbe på torget står där med sina grönsaker och blommor granne med ett stånd med kläder. That's it! Fjärran från fornstora dar när lantisarna kom in till stan och sålde ägg och potatis och åkte hem när allt var slut.

Jag träffade en tidigare arbetskamrat och gjorde en dundertabbe. Jag tog ett steg bakåt och vips blev han liten som en pojkvasker. Den förkrympta torghandeln skymtar till höger.

Ungefär hälften av alla båtplatser har båt redan. Inga träbåtar ännu. Det dröjer nog ett par veckor till. Det är nog samma gubbe som är först. Restaurang Hamncompagniet med sitt utsökta läge vid hamninloppet har kursat. Jag anar varför.

Stadens sista fotohandlare har lämnat in framkallningsdosan. Någon utsocknes har köpt hela inredningen. Jag går inte ens dit och tittar. Jag får rysningar av tomma fotoaffärer.

Fotohandlaren låg långt där borta till vänster på stadens enda gågata. Den behövs inte. Men det är modernt med gågator.

Och så lite nostalgi

Mitt första föräldrahem. Min säng stod där till vänster om cyklarna. Men då var det inomhus!

Och det sista. Båda med nya ägare.

Kyrkogatan. Min gata. Och lekplats. Kyrkan ligger i den andra änden. På behörigt avstånd.

Mellanformataren

1:a Maj

Om att se rött

Det är lika bra att säga det med en gång: Jag är ingen socialdemokratisympatisör utan håller mig till de allierade motståndarna. Så det var lite spännande att för första gången i livet, och snart fyllda 57, jag begav mig in till stadens centrum för att skåda en gammal rörelse i sitsen. Och jag såg rött. Mer än jag någonsin har sett tidigare.

Men innan jag ens kom så långt var det förberedelser i hemmet. Typ välja kamera, objektiv mm. Blicken fastnade på -54-an. Det är den enda kamera just nu med färgfilm och rött blir så mellangrått i svart/vitt. Det skulle ha blivit gråsossar för hela slanten! Ikophoten fick hänga med för att kolla ljuset. Jag använde den bara en gång.

På plats kollade jag ljuset, ställde in objektivet på bländare 11 och motsvarande tid, kontrollerade hyperfokalområdet och ändrade sen inget. Drog bara fram en ny ruta och knäppte. Hela rullen.

Förbud att (s)vänga till vänster, hör ni!

En del har sin fighting spirit kvar

Lika mossiga som partiet?

Jag drog mig omsider bort mot Sergels torg för att se om det fanns nåt där att spendera resten av filmen på och för att åka hem.

Röda sossefiltar kunde behövas. Det var inte så varmt.

På Sergels torg hade kommunisterna någon manifestation. De har ännu inte fattat att kommunismen är ute. Men, ok, de var inte så många. De kan få gå ut och roa sig, de också.

Och så sist min utrustning: Leica IIIf med Summicron 2/5 cm collapsible, sökare SBOOI och Portra 160NC. Kompakt fotoglädje.

Mellanformataren

Super Ikonta 531 - bildexempel

Jag har äntligen kört klart en rulle ur min Zeiss Ikon Super Ikonta 531 och tänker visa några bildexempel. Först en titt på kameran.

Alla Super Ikontor är mätsökare och på var sida om den stora sökaren sitter två små hål som tillsammans med den vridbara linsen framme på objektivet ger en liten men fungerande mätsökarfunktion. Det är inte mycket att ha om det är dåligt med ljus. Hålet man kikar igenom är endast 4 mm i diameter!

På mitt exemplar tiltar dessutom objektivet synbart framåt så här får man en skärpedjupseffekt à la storformatare. Det gäller bara att vända kameran åt rätt håll så att skärpedjupet hamnar på rätt ställe i bilden!

Runsten på Ekerö, alldeles intill vägen på en liten höjd.

Midsommargårdens Fotoklubb har möte. Här tittar vi på varandras bilder i den på varje möte återkommande Fikabilden. Befintligt ljus.

Ann-Sofie Rosenqvist var gästföreläsare denna gång och fick dessutom vara domare och utse en
vinnare i Fikabilden.

Igår var vi till Kina för att kolla penséeutställningen. Jag hade med mig Bronican men den filmen är inte avslutad ännu. 531:an fick rycka in och ta den sista bilden vid det fina tältet bredvid Kina slott.

Här syns det tydligt att jag har tilt på objektivet. Till vänster om dörren är det oskarpt, till höger skarpt. Och det här beror ju i det här fallet på att motivet är platt mot objektivet. Hade det varit ett i djupet mer utdraget motiv hade jag kunnat få ett större skärpedjup i bilden utan att minska bländaröppningen.

En mycket behändig kamera som lätt slinker ner i fickan.

Mellanformataren