Pro Memoria
Guld och gröna skogar
Det har väl redan framgått att vi tillbringade många sommarhelger och veckor i svärföräldrarnas sommarstuga vid sjön Västra Svan i Värmland. Sjövägen var det bara ett par kilometer från Svaneholm. Det mest berömda med Svaneholm är nog bruket och den man, patron Bryntesson, som fick bygden att blomstra. John Bryntesson var en av The Three Lucky Swedes som reste till Alaska och grävde guld, fann det och blev rika. Han återvände till Sverige, köpte det gamla bruket och satte fart på bygden. Min svärmor var anställd som kammarjungfru hos patron i sin ungdom och hade en hel del att berätta om herrgårdslivet och den förmögna familjen. I bygden kallades han för Guldkungen. Inte konstigt alls. När han kom hem till Sverige 1907 var han en av Europas rikaste män.

Guldgrävarläger i Nome, Alaska
Historien låter förtälja att Bryntesson frågade en indian om namnet på platsen men missförstod svaret "no name" som Nome. Staden Nome anlades där senare och finns kvar än idag. Ett berg i närheten heter fortfarande Mount Brynteson och han döpte floden vid Anvil Creek där lägret låg till Snake river.

The Three Lucky Swedes: Erik Lindblom, John Bryntesson och Jafet Lindeberg
John Bryntesson var född 1871 i Dalsländska Ärtemark. Vid 16 års ålder reste han till USA och arbetade som rallare, timmerhuggare och gruvarbetare i Michigan under elva jobbiga år. 1898 tog han en båt från San Fransisco till Alaska där han fann sina kompanjoner, en norrman och en svensk. I augusti samma år fann de ett mycket stort guldfynd och startade Pioneer Mining Company. Man räknar med att Bryntesson fick ihop ca 600 miljoner dollar under sina år i Alaska. Efter guldgrävartiden startade han ett fruktplantage och en hästranch utanför San Fransisco. 1900 gifte han sig med Emilia Forsberg och de fick fem barn. Vid återkomsten till Sverige köpte han Svaneholms bruk och en hel del skog. Senare köpte han även bruket i Lilla Edet vid Göta älv. Svaneholms bruk var i familjen Bryntessons ägo i 75 år. Själv gav patron upp andan 1959 och ligger begravd vid Svanskogs kyrka (Svaneholm). Svanskog eller Svaneholm har varit och är fortfarande föremål för en lokal dispyt.
Guldkungens liv inspirierade operasångerskan Gunnel Eklund att sätta upp en musikal om hans liv. Musikalen hade premiär i Svanskog år 1996.
Här kommer bilder från herrgården där jag tillbringat många bröllop, högtidsmiddagar och andra events. Den är en ganska stor ingrediens i mitt liv.

Salongen på andra våningen.

Utsikt från herrgården över sjön Mellansvan
Som sagt var. Svanskog är platsen som ÄR guld och gröna skogar.

Här är profilbilden, croppad ur en annan bild. Svärmor lär barnen att göra diskborstar av björksly. En lagomt trevlig sysselsättning på landet utan elektrifierad underhållning.
Mellanformataren
PS
Alla bilder utom herrgårdens exteriör är lånade lite varstans på internet.
Appar och källkod
Om bildbearbetning i kameran
Vi har redan sett det florera bland mobilkamerorna. Apparna som behandlar bilder så att de ser ut som i gamla tider. Det finns appar till allt möjligt. Än ska det se ut som Instamatic, än som polaroid, än som lådkamera eller nåt annat som för stunden är populärt. Bleka gamla semesterbilder får en renässans med en app i mobilen!
Nu dröjer det nog inte länge förrän kameratillverkarna spetsar sina perfekta vidunder med appar som bildbehandlar våra bilder direkt i kameran och skickar ut de degenererade resultaten på våra hårddiskar! Nu har de ju nått så nära perfektion att det är dags att applicera lite annat stuk i försäljningsargumenten. När de ändå håller på kan de ju lägga till appar som gör bilderna bättre eller rent av liknar de gamla mästarnas. Ta en bild på en kompis och kör sedan Avedon-appen och du får genast ett snyggt porträtt á la Richard Avedon. Eller ta en bild på din mamma och kör henne genom Dorotea Lange-appen och hon liknar genast en fattig ärtplockerska i amerikanska södern! Eller ta en bild på campingen i Mullsjö och kör den genom Adams-appen och du får en världsberömd måne över Mexico med din egen husvagnscamping. Varför inte ta en bild på pappa när han ska ut på älgjakt och sedan köra den i Capa-appen och vips är din pappa med på Dagen D! Appat och klart! För bara 15 kr!
Ja, du har väl fattat att jag inte är så förtjust i appar. Och det finns en god anledning. Jag är i besittning av flera varianter av KÄLLKODEN!
När man har källkoden behöver man ingen app!
Mellanformataren
Twin Lens Reflex - TLR
Jag blev svårt frestad att starta en grupp för TLR:er nu när gruppskapandet är fritt på FS. Och det bästa sättet att bli kvitt en frestelse är att falla för den. Så nu lanserar jag INTE gruppen Twin Lens Reflex för alla med en tvåögd kamera (som inte är en stereokamera). Man är väl karaktärsfast! Jag är INTE övertygad om att det fria gruppskapandet på FS är en bra grej egentligen. Men så här har mina tankar gått. Den ursprungliga kameratypen skapades av Francke & Heidecke 1929 och fick heta Rolleiflex. Här är en av de första.

Rolleiflex Original från 1929. Fullt fungerande om än lite gisten.
Kameramodellen blev enormt populär och efterfrågan översteg vida tillgången under flera år. Naturligtvis ville många andra rida på modellens popularitet och det skapades kopior i snart nog varenda buske världen runt med det ena fantasifulla namnet efter det andra. T ex Flexora, Flexaret, Mamiyaflex, Seagull, Ikoflex, Yashica, Bedfordflex, Contaflex, Fulvueflex, Moskva, Komsomolets, Bioflex... Ja, listan är mycket längre än så här. T o m Kodak gjorde en som heter Reflex II. De , och andra, gjorde också en hel del pseudo-TLR:er men dessa skulle inte ha platsat i den här poolen. Den skulle endast vara till för äkta TLR:er enligt denna definition:
Twin Lens Reflex är en kamera med TVÅ objektiv, ett sökarobjektiv och ett kameraobjektiv. Sökarobjektivet projicerar bilden via en SPEGEL som därigenom spegelvänder bilden i sökaren. Objektiven ör KOPPLADE och man gör SKÄRPEINSTÄLLNING med hjälp av sökarbilden.
Här faller det bort en del modeller, t ex Ensign FulVue, Kodak Starlet m många fl
Även den digitala Rolleiflexen från Minox faller. Sökarbilden är inte spegelvänd!
De flesta körde 120-film och hade kvadratiskt format 6x6 cm men det finns andra format också. Rolleiflex Baby och Yashica 44 använde 127-film med formatet 4x4 cm. Zeiss Ikons första Contaflex använde 135-film och formatet 24x36 mm precis som en vanlig småbildskamera. Den är oerhört sällsynt och betingar höga priser men om någon händelsevis äger och använder den så skulle den ha varit mycket välkommen i denna grupp! Rolleiflex och Rolleicord hade också tillbehöret Rolleikin för att köra småbild. Dessa skulle förstås ha varit tillåtna.

Contaflex TLR, 24x36 mm Rolleiflex Baby, 4x4 cm
Det finns också en del udda skapelser med TLR-stuk, te x denna Meikai 135 (horisontell TLR) men jag vet för lite om den för att direkt ha underkänt den. Jag är tveksam på om SKÄRPEINSTÄLLNINGEN är kopplad till kameraobjektivet. Nu är den säkert inte i bruk ens inom FS stora region men om någon, mot förmodan, äger denna lilla kulighet så hade vi fått diskutera saken =)

I motsats till Retrokamerapoolen hade jag inte tänkt att ha någon åldersgräns på kameran så här skulle det ha varit fritt fram för alla årgångar och typer.
Bilder som tas med oäkta TLR:er skulle ha tagits bort utan pardon eller förvarning.
Bilder skulle för övrigt ha tagits på det sätt som kameran är avsedd för. Det skulle alltså inte duga att fotografera med en annan kamera ner i sökaren!
Det skulle gått bra med bilder som är tagna för längesedan också bara det var du själv som är fotografen. Man skulle alltså inte få ladda upp bilder som farfar har tagit med den kamera du kanske har ärvt och använder.
Nog om de enkla reglerna som jag hade tänkt ut. Refrängen hade varit: Ut och fotografera, ladda upp och njut av resultaten! Och heja gärna på varandra där ute. TLR:er förbrödrar. Det där sista kan man ju göra ändå utan att vara med i en grupp...
Mellanformataren
PS
Om du händelsevis missade poängen: Det blir INGEN TLR-grupp där jag är initiativtagare.
Chockrosa
Jag tillhör den grupp av människor som avskyr rosa. Med ett undantag. Körsbärsträdens blomning. Det måste vara poeten i mig som attraheras av deras skönhet =) Frun och jag åkte ner till Kungsträdgården idag. Jag såg att träden var på gång för ett par dagar sedan när jag var där och gatufotade. Jag insåg då att det bara behövdes typ två dar till för fullständig blomning. Idag fick jag rätt. Dagens kamera blev Leica M3 med påbörjad färgfilm och en extra rulle färg i reserv. Båda tog slut men ligger fortfarande i posten så här ska jag låna bilder som min fru tog på härligheten. Rosakänsliga män varnas härmed.

Det var många kameror igång överallt

På't igen. Här med 15 mm som verkligen maxade det rosa intrycket
Vi blev så småningom mätta på det rosa och drog oss mot gamla stan och en kopp te på Chaikhana. men jag ser fortfarande rosa blommor när jag blundar.
Mellanformataren
PS
Samtliga bilder utom den på hustrun tagna av min fru med Nikon D200 + 50mm/1,4
Konflikter i kameraskåpet
När utrustningen inte riktigt lirar ihop
Mitt internationella ekipage har lämnat ifrån sig en rulle men av bildkvalitén att döma har grejerna inte varit riktigt överens. Man kan undra om det blev språkförbistring mellan ryssen, tysken och japanen.
Ryssen matade inte fram bilderna rätt så många bilder överlappar varandra på filmremsan. Japanen fokuserade inte riktigt rätt och det hade jag på känn eftersom objektivets nolla låg 90° fel på huset. På en 28 mm trodde jag inte att det skulle ha någon större betydelse under ljusa förhållanden och hyperfokalfotografering, och där hade jag rätt. Men i mörkare platser blev det helt fel. Jag tog en del kontrollbilder med måttband och visst låg skärpan ordentligt fel på nära håll. Tysken skötte sig dock exemplariskt men storleken gjorde att det faktiskt blev obekvämt att bära ekipaget.
Bästa bilderna blev på en gatufotosession på Hötorget men de bilderna sparar jag till STREET-bloggen. Några andra blev tillräckligt bra att visa här.

Fotoakademin på Ellens i onsdags

En Cheva -50 vid Ekerö kyrka i förrgår



















