Rolleiflex och de praktiska tillbehören 10

Ajdå. Det var ett tag sen sist så nu trodde du kanske att det var slut med tillbehören till Rolleiflex. Så är icke fallet. Den här gången tänkte jag ägna mig åt det som många både hatar och älskar, kameraväskan.

De flesta kameror vid den här tiden levererades med en kameraväska för att skydda den nyinköpta familjeklenoden i generationer. Filosofin vid denna tid var att en kamera var för livet och för kommande generationer. Det är ju därför vi fortfarande kan fotografera med de gamla kamerorna. Jag är rädd att de digitala modellerna inte kommer att göra mycket väsen av sig om 50-60 år. Tillverkarna och köparna tänkte likadant därvidlag så det föll sig naturligt att produkten skulle ha en välgjord väska. Även tillbehören fick sig en släng av samma inställning.

Ja, ursäkta, tillbaka till ämnet.

Kameraväskan till Rolleiflexar och Rolleicorder rymde nu inte hela kamerautrustningen. Men nära nog. Men med tanke på alla tillbehör de hittade på borde de nog ha uppfunnit den moderna kameraväskan/ryggsäcken tidigare. Franke & Heideckes kameraväskor för TLR:er var gjorda i brunt kvalitetsläder. Nu är det så med läder att utan adekvat skötsel så blir det sprött. Sömmarna äter sig ut ur lädret och många är de inlägg i olika forum som ägnar sig åt spekulationer om hur man ska laga ”ruttnande” kameraväskor och remmar. Den optimala lösningen är att låta bli att sätta på den enligt min mening. Här kommer några exempel på kameraväskor.







Väska till Telerolleiflexen




Babyn fick en egen design på kameraväskan av gråmålat läder med plast i kamerafästet och mellan väskan bakre och främre halva. 

Som jag tidigare sagt så spillde kvalitetstänket över till allt vad man gjorde så även tillbehören fick små söta läderfordral. Här är några exempel.

Filtren kunde sitta lättillgängliga i egna små fodral på kameraremmen. Med kameran runt halsen är det lätt att plocka fram och applicera. Jag har sett amerikakoffertliknande miniatyrfodral med plats för hela filtersatser Rolleinarer mm. Här är en annan variant.

Motljusskydd och Rolleinarer hade också små fodral som var lite tjockare än filterfodralen. Alla kunde sättas på kameraremmen. En välutrustad TLR-fotograf kunde nog vara en imponerande syn.

Ytterligare fodral fanns till Pentaprisma, Rolleikin mm. En riktig kameraväska var av nöden redan på 50-talet!



Finns det ett tillbehör till Rolleiflex så finns det en väska eller fodral till det, kan man tro. Emellertid saknas det till några. Stativtillbehören och pistolgreppet t ex.

Om man skulle ut och resa i tropiska eller annars fuktiga klimat utvecklade F & H en tropikväska av metall. Hermetiskt tät och målad i gedigen hammarlack i diverse kulörer allt efter årens mode.

Nu får det vara nog med kameraväskor och fodral. Jag tillhör den kategorin som menar att en kamera är bara redo om den inte är instängd i ett föralldel välment skydd.

Samtliga bilder har jag funnit på ebay

Nu börjar vi närma oss specialtillbehören vars praktiska funktion nog kan diskuteras i en del fall. Du får döma själv vad det lider.

Mellanformataren

Varudeklaration: Nördinlägg

Rolleiflex och de praktiska tillbehören 9

Den här gången tänkte jag vända mig mot interfacet mellan kameran och stativet ty här finns flera tillbehör. Till att börja med ska jag nämna snabbkopplingen till stativet, Rolleifix. Den har den vanliga stativgängan och passar till alla Rolleiflexer och Rolleicorder utom de allra tidigaste. Ingenjörerna ”standardiserade” helt enkelt många interface på kameran för att tillbehören skulle passa så många modeller som möjligt. Ibland gick det inte men för det mesta lyckades man bra.


Rolleifix


Babyn passar också som synes.

Ett annat tillbehör som kan roa fotografer som gärna tar panoramabilder är panoramahuvudet som monteras på stativet. Med hjälp av en inbyggd libell (vattenpass) ska man se till att kameran sitter helt vågrätt. Huvudet är indelat i 30°-lägen och då får man 12 lägen på hela varvet. Lika många lägen som rutor på filmen alltså. Fiffigt. Sen är det bara köra varvet runt och ta hela, eller delar, av rullen, framkalla, kopiera och klippa ihop = panoramabild. Jag har sett två modeller av detta tillbehör. Vem som kom först minns jag inte men jag tror det är den lilla.


Den lilla


Den stora

Ett annat tillbehör är stereoskenan som också ska fästas på stativet. Kameran monteras på släden som ställs i det ena ytterläget. Där tar man så en bild. Kameran skjuts över till det andra ytterläget där man också tar en bild. Dessa tvenne bilder kopieras bredvid varandra på ett papper som sedan monteras i en stereobetraktare. Den största svårigheten är nog att komma ihåg vilken bild som är höger respektive vänster. Stereobetraktare är sällsynt förekommande på sajterna men genom att studera bilder på antika dylika kan man nog lätt bygga en egen. Principen är att ögonen ska se två olika bilder för att därigenom uppnå en tredimensionell effekt. Därför finns det på stereobetraktaren en skiva mellan ögonen som hindrar det högra ögat från att se den vänstra bilden och vice versa. Stereofotografi var omåttligt populärt i början på det förra seklet. Faktum är att Firma Franke & Heidecke startade sin verksamhet med två stereokameramodeller några år innan den första Rolleiflexen.


Den uppmärksamme har redan sett att det är panoramahuvudet som sitter på sliden. Modulärt tänkande.




Stereo Heidosmat. En av de första modellerna från Franke & Heidecke.

Mellanformataren


Varudeklaration: Nördinlägg

Albert Kahns arkiv

Eller Värdet av dokumentärfotografi

Fransmannen Albert Kahn gjorde en välgärning åt eftervärlden när han lät fotografera människor och kulturer i hela världen. I hans arkiv finns ca 72.000 bilder, de flesta autokromfotografier i färg, och åtskilliga filmer från början av förra seklet fram till hans död 1940. Han hade en förkärlek till Japan och i detta program på SVT Play kan man se en fin dokumentär om hans stora projekt.

Japanska historiker är överförtjusta i hans bilder som beskriver ett Japan som inte längre finns.



Albert Kahn




















Så glöm nu inte att ta med din kamera i vardagen och ta bilder av den.


Mellanformataren

Arvet efter farfar

Min farfar pysslade med mycket och det skulle vara svårt att göra honom rättvisa i ett enda blogginlägg. Så det får väl bli några till då och då. Idag tänkte jag visa en del av mitt arv efter farfar. Han var byggnadssnickare och hade förstås sin egen lilla snickebod i källaren på Skogsstigen 1 i Slottsbron. När han gick i skogen samlade han på sig grenar och annat med intressanta former och gjorde något av det i snickeboden. Han snidade roliga trägubbar också (han hämtade inspiration från den kände Döderhultarn) och dessa två har jag fått.

Korpral på permis. Vill ha ett foto av sig själv

Söker upp stadens gatufotograf som verkar sömning eller överförfriskad (och förmodligen luttrad).

Stå stilla.  Zzzz


Rolleiflex Automat med Rolleinar 2 och Tri-X

Mellanformataren

Rolleiflex och de praktiska tillbehören 2

Här fortsätter serien om de praktiska tillbehören till Rolleis TLR:er.

Filter

För svart/vit film finns olika färgade filter för att påverka olika färgers ton i gråskalan

Gulfilter är ju klassiskt. Mörkare himmel med framhävda moln. Gick man vidare till orange ökade effekten och med rött blev den dramatisk. Den färg som var samma som filtret blev ljusare grått.

Grönt användes för att ljusa upp bilder med mycket grönska.

Blåfilter användes för att förstärka stämningen i dimma.

UV-filter har en kontrasthöjande effekt. Eller snarare är det så att UV-strålningen har en kontrastminskande effekt som motverkas av filtret.

Infrarödfilter fanns också men dessa är sällsynta på auktionssajterna. För månskenseffekt och genomträngning av dimma och för många vetenskapliga ändamål.

Färgfilmer var inte så välutvecklade på den här tiden så olika färgkorrektionsfilter användes för att få riktiga och naturtrogna färger i bilderna i olika ljusförhållanden. Det fanns röd- och blåfilter i flera olika tätheter. R-filtren användes mot blåstick och B-filtren mot rödstick.

H1-filter är ett färglöst filter för dagsljusfärgfilm som undertrycker dragningen mot blått i vyer. Planar, Xenotar, Sonnar och Distagon-objektiven har samma verkan som ett H1-filter. Färgkorrektionsfilter behöver knappast användas idag. Korrigera kan man göra i Photoshop när man skannat filmen om det skulle behövas.

Det finns också gråfilter 2 och 4 för hårdvarumässig negativ exponeringskompensation i t ex extremt starkt ljus. När inte kamerans tider och bländare räcker till kan man sätta på ett sådant. Fungerar för både svart/vit och färgfilm.


 

Rolleipol. Rolleis polarisationsfilter. Släcker reflexer effektivt. Fungerar för alla typer av filmer.

För alla färgade filter för svart/vita filmer och polarisationsfilter måste man kompensera i olika grad för att få en riktig exponering.

Rolleisoft. Mjuktecknande filter som ”softar” bilden. Finns i två utföranden/styrkor, Duto 0 och Duto 1. Effekten blir bäst vid stora bländaröppningar och avtar med mindre bländaröppningar. Photoshoppande på hårdvarunivå =)

Bild tagen med softfilter men med liten bländaröppning. Effekten blir inte lika uttalad som vid stora bländaröppningar.

Mellanformataren

Varudeklaration: Nördinlägg