Standardisering i kamerastallet

Om ordning på torpet

Efter att ha kört slut på film i ett flertal kameror och till slut bara haft två med film i har jag bestämt mig för att ha en standarduppsättning som passar för olika tillfällen. Både färg och svartvitt, dia kommer jag att sluta använda när de få rullar jag har i frysen har förbrukats.

Så här ser det ut i stallet just nu:

1) Zeiss ZM med Across 100 @160

Arbetshästen

2) Rolleiflex 3,5B med Tmax 100

3) Olympus OM-2N (S) med Portra 160 @200

4) Olympus OM-2N (B) med Tmax 100

Jag kör färg i Olympusens silverhus och svartvitt i det svarta. Bra för mitt eget minne. Annars håller jag min profilsida uppdaterad med vilken film jag har i husen för säkerhets skull.

Jag ska också försöka mig på att inte byta objektiv utan köra en rulle med samma objektiv rakt igenom. En sak mindre att komma ihåg, alltså. Jag har försökt otaliga gånger att föra anteckningar när jag är ute men jag misslyckas varje gång.

5) Stafettkamera

Jag har också tänkt mig att ha en löshäst och köra en rulle i en ny (läs gammal) kamera som en slags stafett för att hålla liv i mina gamla godingar. Första kameran blir Nikon F80 med Plus-X 125 körd på ISO 160. Jag har tänkt köra den i stående framkallning. Vem som står i tur efter den är skrivet i stjärnorna. När det blir dags är det stundens ingivelse som bestämmer. Jag hoppas kunna hålla mig och vänta tills rullen är slut innan jag laddar nästa kamera. Vi får se hur det går.

Det kan mycket väl hända att ingen kamera som för tillfället  har film passar för de projekt som dyker upp. Då laddar jag en passande kamera för just det projektet men siktar på att köra slut på den innan jag tar upp stafettkameran igen. Paus i stafetten alltså. Solklart, va?

Eders hängivne

Gotland i grått

Om en semesterresa i svartvitt

Vi åkte till Gotland några dagar i mitten av juli. Med mig hade jag D600 och Zeiss ZM och flera objektiv till båda. Tanken var att ta lite vanliga turistbilder med D600 och lite annat med Zeissen på film. Men det bar sig inte bättre än att jag tog allt på film. Åtta rullar svartvitt och inte en enda digital bild. Min fru använde den andra kameran och jag var nöjd ändå. Vi har varit på Gotland förut så det var inte mycket nytt. Det blev bara så att jag fortsatte med det svartvita.

Vad kan man då säga om Gotland i svartvitt? Gråspräckligt. Kalksten gör sig inte bra på bild. Dessutom gör den allting så himla ljust. Ibland frestades jag att sätta på ett gråfilter men behöll gulfiltret på utom sista dagen då en molnslöja lade sig över ön. Då ersatte jag gulfiltret med ett vanligt UV-filter. Nu blir det lite smakprov ur de åtta rullarna Tmax 400. Jag använde mest 35 mm men några bilder blev tagna med 90 mm. Jag kommer knappast ihåg vilka. Det är ganska många bilder så det här är bara för de uthålliga.

Vi åkte som alla andra med Destination Gotland.

Det finns ett café som ett strykjärn i Visby

Vi bodde på Strand Hotel

Första kvällen njöt vi av solen och brisen från havet

Färjan till Fårö är gul och blå.

Hästen (eller hunden?) i Gamle hamn

Frun tar igen sig

Raukfältet vid Digerhufvud hade många besökare

Men alla "försvann" i det gråspräckliga

Helgumannen. Lite trä att vila ögonen på.

De har t o m trätak

Båten hade flyttat på sig sedan förra gången.

Trä är skönt att titta på i det hårda kalkstensljuset

En uppnäst rauk vid Langhammars raukfält

Skönt med lite välbekanta former att vila ögonen på också. Jag menar bilplåt. En Hudson Hornet.

Roma glasbruk ligger framför Roma klosterruin vilket gör klostret lite svårt att hitta om man inte har varit där förut. Åk mot Kungsgården.

Det här är resans bedrift. Vi (jag) hittade ruinen efter ett annat kloster bara några kilometer från Roma men lika intressant. Jag kan inte ens förklara vägen.

Skeppssättning längs vägen med utsikt över Karlsöarna

Vi åkte längs en kustväg med vindpinade träd

Vi jagade väderkvarnar åt dottern

Körsbärsgården i Sundre. Hur sannolikt är det att man träffar en fotoklubbskompis  här utan att ha planerat det? Trevligt och överraskande! Vernissage var det också och gratis inträde.

Vi åt en bit mat här och jag fotograferade väggdekorationen

En av fruns favoritkonstnärer ställde ut här

Hoburgsgubbens näsa är fortfarande gul så att man ska upptäcka honom. Det vore ju synd att ha varit där och inte sett honom.

Spånklädda hus i Visby hamn

Jag provade talarstolen i Almedalen men ingen ville lyssna.

Utsikt från mitt hotellrum

Takterassen utanför mitt rum. Granne med ruiner.

Här väntar vi på att få köra ombord på färjan hem

Eders hängivne

PS
Jag rekommenderar att sätta i färgfilm i kameran när ni åker till Gotland. Bilderna blir mer spännande då. =)

Analogfotograferna Stockholm

Om Stockholms färskaste fotoklubb

Det har varit på gång ett tag och idag, den 1 maj, bildades föreningen Analogfotograferna Stockholm vid ett urtima årsmöte i den gamla nedlagda Konsumbutiken på Mejselvägen 33 i Västberga. Årsmötet samlade fem deltagare men fler intressenter finns.

"Föreningens ändamål är att bevara och främja den klassiska fotografins medel och metoder.
Föreningen uppfyller sitt ändamål genom att i sin programverksamhet vara inriktad på alla aspekter av analog fotografi, erbjuda kurser i analog fotografering och kemibaserad framställning av negativ och kopior, samt alternativa tekniker."

Första styrelsen består av Mikael Gustafsson (ordf), Calle Efvergren (kassör) och Elias Åkerlund (sekreterare).

Den här bilden är från ett förberedande möte.

Eftersom sommaren är nära kommer programverksamheten att starta på allvar efter sommaren. Styrelsen har en del att klara ut innan dess.

Intresserade nya medlemmar är välkomna att anmäla sitt intresse till Mikael Gustafsson. Medlemsavgiften beslutades till att vara 300 kr per kalenderår. För det priset får man tillgång till ett välutrustat mörkrum förutom alla innehållsrika klubbmöten.

Mellanformataren

Äntligen!

Om en dröm som blev sann

Ja, det behövs väl i det här fallet bara pengar och tålamod. För ett tag sedan vann jag en auktion på en Contax IIa med en hel del tidsenliga tillbehör. Just en IIa har jag gått och suktat efter ett bra tag men inte hittat någon till ett vettigt pris. Samlarna nyper dem direkt till onödigt höga priser. Men här annonserade säljaren objektivet som defekt eftersom han inte kunde säga motsatsen (!). Det höll säkert samlarna borta, tror jag. Kameran trodde han dock var helt ok då slutaren fungerade (?!). Jag är ju särskilt förtjust i 50-talskameror och denna är sannolikt tillverkad 1951 efter att ha rådfrågat historikern och Zeiss-experten Peter Hennig om saken.  Och milde tid! Det LUKTADE 50-tal när jag öppnade kartongen.

Contax IIa med Sonnar 2/50

Ok, det var lite fungus (svamp) på linserna men första rullen får visa om det har någon betydelse. Annars blir det till att jaga upp ett objektiv från samma tid i bättre tillstånd. 

Barnsligt förtjust som jag är i att ta bilder med mesta möjliga manualitet, på sin höjd med hjälp av en separat handhållen manuell exponeringsmätare, ska jag nu ge mig i kast med att pröva denna legendariska fotoapparat. Den symboliserar det Zeiss som reste sig ur ruinerna efter andra världskriget. Ryssarna tog Contax-programmet med fabrik och allt som krigsbyte och Zeissingenjörerna som blev kvar i väst fick konstruera en likadan ur minnet. Naturligtvis gjorde de den lite bättre än Contax II när de ändå höll på. Ryssarna döpte sedermera om sin till Kiev.

Förutom de tidstypiska tillbehören kanske jag också skulle investera i en Borsalinohatt och trenchcoat som personliga assessoarer att fullständiga bilden av en 50-tals amatörfotograf. Det är ju synd att jag aldrig köpte den där bull-Mercedesen modell -54 när möjligheten fanns på 80-talet. Men då hade allt tid förmodligen gått åt till en helt annan hobby...

Mellanformataren

PS
Det sitter förstås redan en rulle i kameran.

Babyn är laddad

Och det var längesen sist...

Det är något visst med att sätta in en rulle i en kamera.  Jag har flera som står tomma och det är frestande att bara sätta i en rulle för den där trevliga känslan av förväntan som uppenbarar sig när man förseglat bakstycket. Vårluft, på nåt sätt. Aaah.

Rolleiflex Baby från 1958 med efke R100 bakom objektivet. 100 ISO svartvitt.

Mellanformataren