Pro Memoria
Färg vs svart/vitt - 1
Jag tar mycket svart/vitt nuförtiden då jag upptäckt att bilder ofta blir mer spännande utan färger. Det gäller inte alltid, förstås men svart/vitt är ofta värt att pröva om man har en digital färgbild. I bilderna nedan tycks kanske skillnaderna små men jag tycker att frånvaron av färg gör just den här bilden mer intressant. De få färger som finns i färgbilden stör mitt öga om jag jämför med den svart/vita. Vad tycker du? Föstora gärna bilderna så blir det tydligare.

Ricoh GRD II, 400 ISO. Obearbetad
Ekerö kyrka i lördags efter ett barndop.
Arvet efter farfar
Min farfar pysslade med mycket och det skulle vara svårt att göra honom rättvisa i ett enda blogginlägg. Så det får väl bli några till då och då. Idag tänkte jag visa en del av mitt arv efter farfar. Han var byggnadssnickare och hade förstås sin egen lilla snickebod i källaren på Skogsstigen 1 i Slottsbron. När han gick i skogen samlade han på sig grenar och annat med intressanta former och gjorde något av det i snickeboden. Han snidade roliga trägubbar också (han hämtade inspiration från den kände Döderhultarn) och dessa två har jag fått.
Korpral på permis. Vill ha ett foto av sig själv
Söker upp stadens gatufotograf som verkar sömning eller överförfriskad (och förmodligen luttrad).
Stå stilla. Zzzz
Rolleiflex Automat med Rolleinar 2 och Tri-X
Mellanformataren

Studentrevolt
Det är väl lite tidigt på året för att prata om Studenten men den inträffade ju förr om åren också. 1973 tog jag själv Studenten på Karlbergsskolan i Åmål. Det är egentligen lite konstigt det där för en tekniker. På den tiden var den tekniska linjen på fyra år men vi tog studenten efter tre tillsammans med alla andra fast vi inte var ”färdigbakade”. De flesta teknister från Åmål och Säffle gjorde det sista året i Karlstad men en Säfflekille och jag gjorde det i Jönköping. Vi gick den trätekniska varianten av maskinteknisk linje där, det enda stället i Sverige den fanns på. Varför jag valde den kommer jag inte ihåg. Kanske för att jag gillar att göra sånt som inte alla andra gör =)
Att ta studenten i början på 70-talet var ingen lätt historia. Och då tänker jag inte på examensskrivningar och förhör. Bara ett par år tidigare skulle studenten avskaffas. Detta ledde till näranog upplopp och massiva protester i Åmål. Studenterna segrade så småningom och den avskydde rektor Moberg tillät det sedvanliga utsläppet men det var gruff ett par år till men lade sig till min examen. Sedan har det pågått i alla år utan uppehåll. Utsläppet, inte gruffet =) Traditionen segrade och förnyarna fick vika sig.
April månads profilbild blir alltså från examensdagen 1973.
En stund efter utsläppet. Canon Dial 35. Foto: Mamma Carin.
Farmor (skitluktens fiende och paprikaodlare) och jag. Farfar hade gått bort året innan. Canon Dial 35. Foto: Mamma Carin.
Gratulationskram av Eva. Hon skulle senare bli min första fru och mamma till mina barn. Notera killen i randig tröja. Det är pappa Leiler med sin Praktica IV.
Foto: Sannolikt Evas bror Olle.
SMU gratulerade med att köra runt sina medlemmar på ett lastbilsflak på stan. Här landar jag hemma. Canon Dial 35. Foto: Mamma Carin
Den fotografiska leken fortsätter nästa månad.
Rolleiflex och de praktiska tillbehören 4
Avsnitt fyra i serien om de praktiska tillbehören till Rolleis TLR:er kommer att behandla närbildslinser och objektiv.
Det var vanligt förr att man satte på försättslinser för att ändra brännvidden på kamerans fasta objektiv. Vips så fick man både ”macro”, vidvinkel eller tele. Franke & Heideckes ingenjörer hade ingen brist på fantasi utan skapade sånt som kunde behövas. Ett drömjobb för ingenjörer, tror jag.
Närbildslinserna äro tre och de heter mycket fantasifullt Rolleinar 1, 2 och 3. De finns för alla bajonetter förstås och förekommer flitigt på auktionssajterna. Möjligen med undantag av trean.
Med en Rolleinar på objektivet ändras fokuseringsområdet enligt nedan.
Rolleinar 1: 45-100 cm. Särskilt populär för porträttfoto.
Rolleinar 2: 31-50 cm
Rolleinar 3: 24-32 cm
Som du förstår innebär detta ett problem på en TLR då objektivet och sökarobjektivet befinner sig på ett avstånd från varandra. Parallaxfelet blir mer än vad kameran normalt klarar att hantera. Därför består Rolleinarer av två linser. En för objektivet och en för sökarobjektivet. Se bild

Min Rolleiflex med Rolleinar 2
Den tjockare linsen är avsedd för sökarobjektivet och tjockleken beror på att linsen är vinklad inne i hållaren för att rätta till parallaxfelet. Därför har sökarlinsen en röd prick som ska vara riktad uppåt.
För Telerolleiflexmodellerna fanns ytterligare försättslinser, nämligen
Rolleinar 0,35: 125-280 cm
Rolleinar 0,7: 93-138 cm
Och nu till de riktiga objektiven med det fantasifulla namnet Rollei-Mutar. Riktiga objektiv som sattes på standardobjektivet. Jag känner till tre:
Rollei-Mutar 0,7: ger 54 mm brännvidd för 75 mm objektiven (vidvinkel)
och 57 mm brännvidd på 80 mm objektiven
Rollei-Mutar 1,5: ger 109 mm brännvidd på 75 mm objektiven (tele)
och 116 mm brännvidd på 80 mm objektiven
Rollei-Mutar
Den tredje är något helt annat. Carl Zeiss gjorde ett teleobjektiv till Rolleiflex, Magnar 4X. Som namnet antyder förlänger det brännvidden fyra gånger. 75 mm blir då 300 mm och 80 mm blir 320 mm.
Magnar 4X
75 mm/3,5 och 80 mm/2,8 var ju standardbrännvidderna på Rolleikamerorna. Jag har faktiskt sett och bjudit på en Magnar 4X men besinnade mig och lät någon fågelfotograf ta hand om den. Jag ångrar mig inte men om jag får tillfälle att låna en ska jag naturligtvis prova. Är man Rolleinörd så är man.
Till sist måste jag också nämna Rolleis Mikro-adapter. Att fotografera vid den här tiden var lika fyllt av möjligheter som idag. Möjligen krävde det mer kunskaper av fotografen än dagens kameror gör.
Mikro-adaptern är helt enkelt en adapter för att kunna fotografera i mikroskop och består av två delar, Rollei-Mikro-Tub med klämfattning för mikroskopet och ett Rollei-Mikro-Prisma med inställningskikare.
Man började med att ställa in skärpan med mikroskopratten medan man tittade i inställningskikaren och sedan sätta kamerans sökarobjektiv på adaptern och för att ställa in skärpan i kameran. Sedan flyttade man kamerans objektiv till adaptern för bildtagning. Hela tiden kunde man övervaka vad som händer med det studerade objektet i kikaren.
Mikro-adapter finns för alla bajonetter och modeller med Tessar eller Triotar, Planar eller Xenotar. Det här är makro på riktigt!
Tvärsnitt av lönn. Denna är INTE tagen med Rolleiflex utan en vanlig spegelreflex med motsvarande adapter (1974). Resultatet hade blivit detsamma.
I nästa avsnitt lämnar vi optiken för att titta på andra tillbehör och dessa är minst lika spännande och fantasifulla.
Mellanformataren
Varudeklaration: Nördinlägg
Körkort med Rolleicord IV
Eftersom jag har en fotointresserad pappa så var det naturligt att körkortsfotot skulle tas av honom. Han riggade upp en vit bakgrund och en stol. Hemgjorda lampor arrangerades för lämpligt ljus och sedan sköt han upp en rulle. Troligtvis Tri-X. Ur denna serie valde jag då som nu den bild som skulle pryda mitt första körkort. I oktober blev det klart men eftersom jag inte hade en egen bil lånade jag mina föräldrars Ford Anglia -58. Mamma hade köpt den av en god vän för 50 kr och pappa spenderade åtskilligt med tid på att få den i ordning. Svart var den och med röda galonsäten. Vindrutetorkarna var vacuumdrivna och fick bra fart om man lättade på gasen lite. Här är en bild på Anglian. Det står EGR på den men EGR var inte uppfunnet då så vid tiden för detta foto var det bara en meningslös akronym. Mitt körkortsfoto från 1972 blir alltså mars månads profilfoto. 
Bilden är tagen med pappas Practika IV några år senare. Sannolikt på Ektachrome 200.
Jag hade tänkt skanna in mitt första körkort också men jag kan inte hitta det, trots ivriga efterforskningar. De senare finns bevarade men det första är tillfälligt ur sikte.
PS
Till höger skymtar baken på en Ford Taunus 12M Coupé -65. Mina föräldrars nästa glidare. Också den med röda galonsäten.








