Jag är en Rojalist

Lika bra att säga det med en gång. Jag kommer inte att hänga nånstans längs kortegevägen med Rolleiflexen eller sitta och hänga framför TV:n hela lördagen. Och ändå är jag Rojalist. Det är väl närmast en svordom i vissa salonger och sällskap att deklarera sin tro på kungahuset som ett gångbart statsskick i Sverige. Men det gör jag i alla fall. Och inte får jag betalt för att säga det heller. En bättre reklampelare för Sverige kommer Sverige aldrig att få. Många republiker är gröna av avund på de länder där monarkier fortfarande existerar. Skulle vi välja en kung demokratiskt? Det är ingen idé. Ingen vill ha jobbet så det är lika bra att den familj som har det fortsätter med det. De gör det bra. Även om de kanske inte är några lysande fotografer. Men det är ju inte deras jobb. Tänk om kungafamiljen skulle börja bete sig som paparazzis mot paparazzifotograferna?

Däremot är det många som vill ha jobbet som statsminister men "vem ska man ge jobbet när ingen som vill ha det kan tänkas få det". Citatet ur "Restaurangen vid slutet av universum" av Douglas Adams.
Jag återkommer när det är dags att välja i denna fråga. Nu är det monarkins högtid.

 
Foto: Scanpix

Mellanformataren

PS
Jag tror det är lugnt i Drottningholmsparken på lördag. Det är läge för lite slapp i skuggan av ett träd i parken i sällskap med en god bok och en kall öl (kanske den med en blå älg. När man vill vara för sig själv en stund).

PPS
Jag hoppas i hemlighet att de andra kungliga högheterna snart gör likadant så att man få ha parken för sig själv nån mer gång.

Självporträtt i stereo

I mitt nyårslöfte har jag anonnserat att ta minst tio självporträtt i år. Det går trögt, snällt sagt, men igår ökade de med 50%! Jag åkte och hälsade på nyfödda barnbarnet Jonathan. När jag fick en stund över ensam med krabaten passade jag på att ta ett stereosjälvporträtt. Det finns ju en bit av mig i den där lilla varelsen som såg dagens ljus den fjärde juni. Det är jag som är till höger i bild om någon skulle undra =)

Coolpixen fixade bilden den här gången

Mellanformataren

Ljuva 50-tal och färgframkallning

En tid då "ingenting är farligt och allting går att ordna". Ur Halli, Hallå av Täppas Fogelberg.

Täppas är en av mina favoriter. Jag upptäckte honom första gången när han hade en tv-serie, På tur med Täppas, och har sedan dess hållit ett öga på var han dyker upp. Tre böcker har jag också som jag återvänder till då och då. En härlig bohem som tar sig tid. Härlig humor med stor självdistans.

Men det var inte det jag ville säga =) Just den boken citatet kommer från handlar till en början om det ljuva 50-talet då M-Leican såg dagens ljus. M3 introducerades på hösten 1954 och det tillverkades 10.000 det året. Jag strävade länge efter att få en från det året men missade med några månader. Jag tänkte det kunde vara kul med en kamera som är jämngammal med mig. Nu blev det istället en som är tillverkad våren 1955 och det känns bra ändå. Just nu har den följt med mig till Finspång tillsammans med sin yngre syster ZM. Jag åker ingenstans utan minst en kamera och nu ville jag pröva en klassisk konfiguration. M3 med Elmar 3,5/5 cm. Objektivet är årsbarn med mig och har mognat genom åren och fått egen karaktär och nu kör jag för första gången en färgrulle i kameran, en Portra 400 NC. Rullen ska framkallas hemma i mörkrummet av mig själv. Det blir första gången jag gör det så det ska bli spännande. Fast jag låter nog ta lite fler rullar innan sätter igång maskinen.

M3 + Elmar 3,5/5 cm och Voigtländer VC meter II

Framkallningsmaskinen. Jobo Duolab

Det går att framkalla i en vanlig dosa också men då måste kemikalier och dosa tempereras i vattenbad på 38°C.

Klart, slut från Finspång.

Oväntat pris korsade min väg

Det märkliga är att jag fått den av en människa som jag, föralldel omedvetet, lurat att köpa en gammal lådkamera! Det får mig att undra om det här är en hämnd eller i varje fall en reprimand trots att jag noterat hur förtjust hon blev i både kamera och resultat. Nej, jag väljer att tro att det är av tacksamhet för mellanformatsfröet. Ivriga försök att få henne att ta nästa steg med t ex en Zeiss Ikon Nettar har dock misslyckats så glädjen blev kortvarig på båda sidor. Det är ett hårt liv att vara mellanformatsmissionär. Nå, fröet är sått och det kommer nog upp så småningom bland det digitala ogräset. Hoppet har inte övergivit mig!

Jag har lite problem med hur jag ska ställa mig till den denna kedjebrevsutmärkelse. I min ungdom fick jag otaliga kedjebrev som nogsamt kopierades (för hand!) och skickades till intet ont anande kusiner och klasskamrater. Jag kan fortfarande känna tvånget och skrivkrampen och belöningen var noll och ingenting. Aldrig fick jag det utlovade! Nå, här utlovas ingenting och det började med en belöning. Men minnet sitter hårt i handen och i sinnet så jag följer det beslut som jag fattade för decennier sedan. Aldrig mera kedjebrev! Detta kan i sig betraktas som en belöning för alla de fotografiska vänner som klarar sig undan =) Och de är många! Luta er tillbaka i skrivbordsstolen och känn hur blodtrycket och pulsen lägger sig tillrätta. Du slapp! Den här gången. Tills någon annan får tag i dig =)

Med denna bild i nationalformatet (6x6) tillägnas vännen Anna Forsman ett varmt tack för utmärkelsen med en stark förhoppning att hennes mellanformatssjäl ska finna nog med näring för att blomma ut i den rätta storleken! (Hon har f ö den allra finaste profilbilden på FS)

En favoritblomma ur en kamera från 1931

Jag kan väl ändå kosta på mig att berätta sju officiella hemligheter om mig själv.

1.  Vuxit upp i frikyrklighet och är fortfarande kvar

2.  Barn till fotograferande föräldrar

3.  Mellanformatare i anden, kroppen och själen.

4.  Pappa 3x, Farfar 2x, Gift 2x

5.  Vill göra själv! Musik, bilder, allt jag intresserar mig för får all min energi.

6.  Hopplöst intresserad (och förlorad) i fotografins historia, både teknik och bilder

7.  Vill dö med Rolleiflexen i handen

Nationalformataren och amatörfilosofen

PS
Den digitala eran går mot sitt slut och filmen kommer tillbaka. Är du redo?!

Färg vs svart/vitt - 7

Jag fick ett bra tillfälle att ta likadana bilder i sv/v och färg på 6x6-dagen så jag väntar inte på bättre tider utan spammar direkt =)

Färgbild på Kodak Portra 400NC i Bronica S2A

Samma motiv, samma kamera (med gulfilter) men med Kodak Tri-X 400.

Ingen behöver skämmas för sina preferenser. Ordet är fritt. Själv gillar jag färgbilden bäst.

Nationalformataren