50-talet återuppväckt

Åmål har nyss begåvats med en restaurang/fik i 50-talsstil. Jag är ju född i stan på 50-talet så jag drog dit för att kolla in stället. Det fanns en restaurang där tidigare i typisk 70-talsstil, mörkt och murrigt och inte alls i min smak. Bara tanken på att gå dit fick mig att tappa matlusten. Men nu! Härligt fräscht med allt som hörde 50-talet till. Jag trodde jag kunde hänga lite svart/vita retrobilder där men det var trångt mellan idolbilderna på 50-talets ungdomsikoner och dessa är nog strängt taget bättre för miljön. Jag hade Rolleiflexen från -52 med mig och tog lite bilder i sv/v men de ligger kvar på rullen än så länge. Coolpixen fick rycka in med färg och beskriva 50-talsglädjen i färg och form. En liten jänta med den rätta looken och en Coke fick vara med. Nästa gång jag kommer till Åmål ska jag testa maten också. Det här stället har potential att bli mitt nya stamställe när jag är hemma. Miljön är inbjudande så har du vägarna förbi så titta in. En jukebox är på väg men redan nu flödar 50-talsrocken i luften.

Rött, svart och vitt. Äkta galon och plastic. Känn dig som hemma i bilstolarna

Cool baby med Coke 

Fös undan prylarna så finns det nog plats för ett band. Kanske lite trångt för jive och bugg. 

Laddat för filmfest

Olle Janson har ju redan sagt det. På söndag är det 127-filmens dag (12/7) och jag har laddat upp med efke R100, Macocolor 200 och Fujichrome Velvia 100. Svart/vit, negativ färg och dia. Rolleiflex Baby och Contessa Nettel Piccolette ska åka på fotoutflykt. Ännu så länge är destinationen/erna höljt i dunkel. Stundens ingivelse kommer nog att styra men ett förhandstips är Stockholm city. Så om du är i city på söndag och får syn på en dåre med en pytteliten Rolleiflex eller en ynkligt liten bälgkamera så är det önskvärt att du hälsar på honom. För att du ska känna igen honom kommer här ett signalement. Om du kan identifiera kamerorna så är det han.

 

Piccolette

 

Rolleiflex Baby

PS

Jag misstänker starkt att det är en likasinnad på utflykt i Enköping med VPK:er, Foth Derby och kanske en Baby. Håll utkik. Båda är lika sällsynta som 127-film.

Hemliga tecken

Hemliga tecken. Gravstenar eller spelbord? Gothems kyrka. Rolleiflex och Tri-X.

Kristen tro i ruiner

Det är inte alltid så lätt för en tro, ideologi eller rörelse att vara relevant i sin samtid. Att hålla intresset vid liv genom tidsåldrarna och samtidigt behålla sina grundvärderingar och sin särart. När den stora lutherska reformationen svepte över Sverige föll de katolska institutionerna i förfall och så småningom i glömska. Så ock klostret i Roma på Gotland som numera används till profana tillställningar som teater och konserter. Det är inget fel i det. En pikant miljö för dylika events.

Muraren gav upp. Skottkärran står kvar där i skuggan.

Man undrar lite smått när klockan kommer att klämta för dagens kristenhet. Den är ju redan reducerad till traditionella familjehögtider vars innebörd de flesta inte tar på allvar.

Världskrig och femtioelfte riket

Alla i familjen var hemma i Åmål i helgen för att fira lillbrorsans femtioårsdag som inträffade i april men mest av allt för att fira hans sons studentexamen. Dagen efter  förströdde sig den äldre lillbrorsan sig med sina söner och lekte världskrig i väntan på lunch. Dogmakameran kom fram och dokumenterade.

Canon Powershot A80