Renlighetens gudinna

Där jag jobbar nu jobbar också renlighetens gudinna. Hon heter Märit och kom till Sverige från Grekland. Hon ser ut att vara av hellenistiskt ursprung men är faktiskt född i Sovjetunionen. Med tanke på hennes utseende gissar jag från Ukraina. Hon städar kontoret varje dag och varje dag tackar jag henne för det. Hon är trevlig men fåordig men vi hejar friskt och glatt på varandra varje morgon. Ibland är hon först, ibland jag och det dröjer någon kvart innan det kommer fler. Idag berättade hon att hennes företag har förlorat kontraktet och hon ska sluta städa när månaden är slut. Sorgligt.

Renlighetens gudinna Märit

Ja, bilden är inte skarp. Jag körde utan blixt och är inte så van att hålla kameran stabilt så långt ifrån mig ännu. Lillkameran utan sökare tog bilden när jag tryckte. VR on (svårt att tro)

Ny månad - ny profilbild

Jag fortsätter den fotografiska leken med en ny profilbild varje månad där jag tar ett år i taget.

Den här bilden är tagen vid en reningsrit i köket på Kyrkogatan 23  i Åmål. Baljan var en likadan som användes som lastfartyg i en tråkig historia några år senare. Bakom baljan syns kommoden där den ljusblåa pottan stod. Bakom mitt huvud syns skafferidörren som senare i livet blev ett favorittillhåll. Man kunde gå in där och stänga dörren om sig och gotta sig bäst man ville av allehanda ätligheter. I smyg naturligtvis. Till höger skymtar diskbänken. Vi hade bara kallvatten fram till dess jag var tretton år. Allt varmvatten måste kokas på vedspisen eller på den lilla elektriska spisen med två plattor och en liten ugn. All tvagning skedde i köket men när vi blev lite äldre tog pappa med oss till banarbetarnas barack vid järnvägsstationen och vi fick lyxduscha i banarbetarnas omklädningsrum. Det där med kallvattnet har satt sina spår. Än idag föredrar jag att borsta tänderna i kallt vatten. Det känns fräschare så.

Knappt ett år gammal. Juni 1955.

Foto: Pappa Leiler

Livet är härligt i en balja.

Lär känna mig - snabbkursen

En av de svåraste saker man kan ge sig in i på internet är att lära känna någon annan. Särskilt på djupet. Det är ju inte alltid man ens känner sig själv så bra. Det är så mycket man missar när man inte träffs utan bara möts i ord, och föralldel bild. Smileys räcker inte till för att ge en fullödig bild av dig eller mig när vi läser varandras ord och tittar på varandras bilder. Jag tänkte blotta mig lite i ord för dig som vill lära känna mig. Om du inte vill så är det ok. Gå till nästa blogginlägg medan jag lägger ut en bild som på sätt och vis och i olika aspekter symboliserar mig och mitt liv. Du som vill kan fortsätta nedan.

Några gånger under min karriär har jag gjort ett antal olika personlighetsanalyser. Vid två tillfällen har jag gjort samma och med samma resultat. Det var några år emellan så jag känner mig säker på att jag inte kom ihåg mina svar från första gången. Metoden heter MBTI, Myers & Briggs Type Indicator. En välkänd och mycket använd metod. När man gjort testet får man ett fyrasidigt häfte som beskriver vem man är (med en träffsäkerhet på 75%). Min personlighetstyp var båda gångerna INFP. Och båda gångerna jag läste häftet grät jag. Inte av sorg utan för att jag kände mig bekräftad. Till mer än 75% tyckte jag också. Vem är jag då? Läs mera på den här länken. Det är inte långt men det är på engelska.

Här kommer snabbkursen – att lära känna Thomas Meldert, född i Åmål. Han som älskade farmors bullar med mjölk.

http://en.wikipedia.org/wiki/INFP

Om du någon gång i livet får en chans eller möjlighet att göra en MBTI-test så råder jag dig att göra det.

Fler bilder från vinden

Nu är jag helt färdig med ommontering av diabilder till kompaktramar. 3264 st diabilder är min hela produktion. De första 200 är dock inte ommonterade. De är halvformatsdia (18x24) och jag har inte hittat kompaktramar till det formatet (än).

Här kommer lite smakprov från vinden igen.

Windsurfing utanför Tversted i Danmark 1992. Det blåste friskt den dan. En del på min kamera blåste bort och försvann i sanden. Inget vitalt dock.

Siesta 1985 i Skånes djurpark

Äldste sonen Pehr 1986 på Danska västkusten.

Världens tredje äldsta olivträd finns på Naxos 1995.

Se hela härligheten i mitt album Bilder från vinden

Karriärbyte

Om jag någonsin tröttnar på att vara ingenjör ska jag bli förläggare. Jag förlägger saker hela tiden och spenderar en försvarlig tid varje vecka med att leta rätt på dem. Min fru är likadan så ni kan tänka er hur det ser ut i lägenheten när vi går omkring och letar efter varandras saker. Nu har vi, visa av erfarenhet, lärt oss att allting dyker upp förr eller senare när man minst letar efter det. Som en vän som kommer på ett oväntat besök och säger ” Ville bara titta in och säga hej”. Både vännen och den saknade saken tar vi genast hand om. Saken placerar vi på ett riktigt smart ställe och vännen vid köksbordet. Det visar sig oftast att vi är översmarta och saken är försvunnen igen nästa gång vi tänker använda den. Som väl är ligger alla mina fotogrejor i kameraväskan. Den står alltid framme på mitt kontor så den förlägger jag ”aldrig”. Men det händer att jag glömmer den i bilen och det är kritiskt. Då kan det hända att jag får sakna den väldigt länge och Fotosidan får plötsligt en ny medlem med en D80, fyra objektiv och en blixt.

Om det skulle hända går jag in i min permanenta förläggning och drar nåt gammalt över mig. Då är livet slut.

Förläggare behöver jag inget gesällbrev för att bli. Jag är redan en mästare.

Skåda här ett tidigt foto av ingenjör Meldert under sina förstudieår. Skeppsbyggnad för nybörjare var ämnet på denna lektion. Lägg märke till den ännu inte förlagda boken. Glasögonen är rekvisita utan glas. Ett slags intelligensprotes men mycket respektingivande.