Prylgåta

När jag var hemma hos föräldrarna i helgen passade pappa och jag på att botanisera i hans mörkrum. Allehanda fotoprylar hittades i gömmorna. En av dom visste inte pappa vad det var så raskt fotograferade jag den för en liten fråga till min läsekrets.

Prylen har en blixtskofattning och ska tydligen sitta uppe på kameran. Den har en lins och när man tittar i den ser man det mönster som finns på framsidan av sökaren. Inte det vita i mitten utan ramen och symbolerna runt om. Vi undrar förstås vad det kan vara.

En annan pryl är lättare. Det är en blixtsynk för kameror utan blixtuttag. Man kopplar den på trådutlösaringången och justerar höjden så att blixten triggas på rätt ställe vid nedtryckning av knappen. Fiffigt, om man nu händelsevis har en kamera utan blixtuttag.

Slut på pryleriet.

Mitt hjärtas stad - preview

Så kommer utställningen att heta som kommer att handla om downtown Åmål 1954-1967 där jag bodde mitt i stadens äldsta kvarter. Produktionen pågår för fullt och samtidigt övar jag mig på sv/v-konvertering med hjälp av moderskeppets DVD. Det tar tid eftersom jag producerar tre bilder av varje foto. Ett för tryck, ett för FS samt en tumnagel för ett Worddokument där jag tänkte skriva bildtexter (historier och minnen).

Nog om det. Här kommer en liten försmak av gamla skannade bilder som jag inte tagit själv (lite svårt när man inte ens var född). Bilderna finns med för att visa de hus som inte finns kvar idag.

Den här bilden visar en del av uthuset. Allt annat skymmer sikten.

Trädgården finns bevisligen kvar men den är ordentligt omgjord. 

Arbetsförmedlingen till vänster. Mitt hem i högerkanten. Familjen Mecca från Amerika och mormor Selma mitt emellan.

Imorgon åker jag hem till Åmål igen och ska komplettera med en del foton från mitt ”revir” och ha en porträttsession med mina föräldrar. Det kommer att bli mycket fotoprat och minnen från Kyrkogatan-tiden. Ett par retrokameror får följa med också. Måste ta slut på lite film så Crimson får lite att göra...

Retrokamerabekymmer

Det är sällan jag haft så roligt som när jag försöker ta bra bilder med mina veterankameror. Det är dock ett bekymmer – exponeringen. Med fast bländare och fast tid begränsar det tillfällena för fotograferingen. Båda mina Brownies är typiska ”vackert-väder”-kameror.  Filmerna som det hänvisas till har jag inte hittat information om. Här är ett utdrag ur den äldsta Browniens manual (översatt).

PLUS-X film PX620
En generell pankromatisk film med liknande ljuskänslighet som för dagsljus- eller konstljusanvändning. En favorit hos dem som föredrar bildkvalitén hos en film som svarar på alla färger.

En långsammare pankromatisk film som ger extra fint korn i negativen särskilt lämpad för förstoringar. Panatomic-X är för ljusa motiv och soliga dagar.

En pankromatisk film med högsta ljuskänslighet för inomhus- och konstljusbilder, för utomhusbilder i dåligt väder och för fotografering i svagt ljus.

Det vore intressant att veta vad dessa filmer hade för ISO-tal. Visserligen kunde jag ju stoppa i lite snabbare filmer och kompensera med ett handhållet gråfilter men det vore kul att testa med film som motsvarar den tidens filmurval. Ska det vara retro ska det vara ordentligt =) Så all kunskap om dessa historiska filmer är välkommet.

Pappas Zeiss är lite mer flexibel med både bländare och tider. f6,3 till 22 och 1/25 till 1/200s. Härtill har jag också införskaffat en Sekonic exponeringsmätare och behöver bara veta ISO på filmen för att ge mig de bästa förutsättningarna.

Just nu sitter det en Vericolor II Professional i både Zeissen och Brownie Flash IV:an och där har jag koll på ISO. Flash IV:ans blixt är det värre med. Batteriet till blixten är på 15 V och en udda storlek. Blixtlampor ska vara PF1 eller XM1. Jag hittade en sats PF1 på Tradera men de passar inte! Scandinavian Photo gav mig tipset att besöka LP Foto som lär veta en hel del om gamla fotogrejer. Om det finns mer kunskap om dessa ”antika” blixtutensilier bland FS medlemmar så kommentera gärna med tips.

Fotografens tre stadier

När jag var ung roade det mig mycket att fiska. Jag minns mitt första kastspö. Ett blått ABU med röd inkapslad haspelrulle på. Lillbrorsan (d.ä.) fick ett när han fyllde år tre veckor före mig och jag var avundsjuk lika länge tills jag också fick ett. Jag minns den första fisken, en liten abborre vid sommarstugan. Den högg direkt. Jag kastade nog in spinnaren i gapet när den dåsigt gäspade i det solvarma vattnet i vasskanten. Lyckan var total. Detta är fiskarens första stadium. Euforin i att få en fisk. Entusiasmen som aldrig tycks ta slut. En ständig önskan att åka ut och fiska. Snart nog läste man ABU-nytt och drömde om storfångster och dyra prylar och drag som kunde lura gammelgäddan och ge ett guldmärke. Lika snart som drömmarna uppstod gick man in i fiskarens andra stadium, prylnördens stadium. Fiskelådan fylldes med allehanda tillbehör  och nya rullar och nya drag som skulle öka fiskelyckan. Fiskelyckan infann sig då och då som om inget hade hänt. Man lärde sig lite knep för att fånga de roliga fiskarna. Man gjorde resor bara för att fiska i främmande vatten. När pryleran gick över kom man in i fiskarens tredje stadium. Det filosofiska. När man går ut för att fiska utan att bry sig om fisk. När den rofyllda upplevelsen av att bara vara nära vattnet och fundera, kasta lite förstrött och låta hjärnan insupa naturens läkedom. Man vattnar sitt drag med rytmisk regelbundenhet. Allt går på erfarenhet och det händer att man släpper tillbaka en fiskstackare som råkat fastna på kroken.

Här en bild på alla Åmålsgrabbars favoritställe. Brohålet som skiljer Norra Viken från Åmålsviken. Vattnet är strömt och det står ofta abborre där. Några av mina mest euforiska stunder har jag upplevt där. Speciellt den perioden då jag höll på med ultralätt fiske. Lätta grejor, tunn lina, små drag. Varenda firre blev ett monster som tog en god stund att landa.

 

Som fotograf tycker jag mig märka att samma stadier går igen. Den första kärleken då allt är nytt och roligt och man lyckas ta en och annan bra bild. Prylstadiet då man behöver allt möjligt och omöjligt och det tar evigheter att synka allt innan man tar en bild. Jag hoppas det är slut på pryltiden nu för min del. Känner att nu är bildfilosofins gryning här. Här ska jag stanna länge...

Tiden står stilla

Min vanliga utsikt i fem år varje fredag och söndag eftermiddag.

Långt från allt. Men man kunde lita på klockan två gånger per dygn. Inte illa.