Någon fattas mig

Upptäckte så småningom att någon fattas mig. De dagliga korthuggna och illustrerade inläggen från två trappor Enköping som roat mig ända sen jag upptäckte dom.

Jag hoppas du mår bra Ronny och att din frånvaro är tillfällig och förklarlig. Återser dig gärna i bloggen.

Hjärtliga hälsningar

Thomas Meldert

Tänk vad lite kommentarer kan göra...

Min erfarenhet har sagt mig att kritikpoolen är ett svart hål som det aldrig kommer något tillbaka från. Det suger bara in mina bilder i cyberspace där de irrar omkring som föräldralösa barn. Det trodde jag om bilden nedan också.

Förtjust fick jag snabba reaktioner och konstruktiva förslag. Härligt! Det finns liv i det svarta hålet!

Här är bilden jag först släppte in i poolen.

Här är originalbilden.

Här är den slutliga som jag fastnade för efter en stunds PS:ande. Tack vare konstruktiv kommentar från Dan Ekström. De andra två blev nog nöjda också när vinjetteringen försvann. 

Mitt ursprungliga syfte var att få betraktaren att fokusera på skulpturen i den annars ganska röriga bilden. Kommentera gärna här vilken du tycker är bäst.

En raggare på trehjuling

Månadens profilbild tar som vanligt ett år till. Den här månaden är från självaste födelsedagen 1956 då jag fick körkort för trehjuling. Fordonet är sprillans nytt och av årsmodell-56 och naturligtvis i 50-talsfärgerna ljusgult och klarrött. Rena lyxåket. Inte bara däcksidorna utan hela däcken var vita! I alla fall den dagen. Märkligt nog finns det bara den här bilden av mig och cykeln i mitt album. Den gick nog i arv till bröderna när de var mogna för körkortet och jag fick något större. Trehjulingar växer ju inte med barnet som Meccano gör. Fast Meccano bloggar jag om nån annan gång.

George Eastman och jag

Sommaren 1950 var mammas kusin med familj i Sverige och hälsade på i Åmål. Femtio år senare gjorde vi tvärsom. 1950 fanns varken pappa eller jag i mammas värld så för oss var det första gången vi träffade släkten där. För mamma var det ett kärt återseende. Medan vi var i Rochester passade vi på att hälsa på hemma hos George Eastman i hans grandiosa hem som numera är ett museum för fotografi och film men även över den moderna fotografins grundare och företaget Kodak. En spännande plats att besöka. Här bjussar jag på lite bilder från George Eastman House på 900 East Avenue. Ett vackert hem för en speciell man.

Inne i museet var det ganska mörkt. Mörkrumskänsla.

Middagsbordet är dukat.

Det exotiska frukostrummet. Lägg märke till orgeln. George hade en anställd organist som spelade på orgeln när han åt frukost. George var en kille med stil.

Finrummet där det ofta spelades musik av mindre grupper.

Elefanthuvudet i frukostrummet.

Huset och trädgården.

Drottningholm - ur två olika kameraögon

Det kunde vara intressant att jämföra samma motiv taget med likadan film i två olika kameror vid samma tillfälle. Det här är varken ett kameratest eller vetenskapligt utfört. Bara på lek.

Förutsättningarna var inte de bästa. En av digitalteknik och autofokus förslöad fotograf och en säreget långsam grafisk film (sv/v). Till de goda förutsättningarna hörde vackert väder och hyfsat fungerande kameror med mer än 50 år på nacken. Båda filmerna var av okänd ålder men förvarade i frysbox i flera år.

Motivet är Drottningholms slott från parksidan från en av de upphöjda terasserna som har vattenfallsfontäner i muren. Ljusmätning skedde med en Chinon CP5 inställd på ISO25. Den indikerade ca 1/8 sek för f/11. Aningens mindre för bländare 6,3. Lysdioden kunde inte bestämma sig utan flippade upp och ner.

Sett i en Kodak Six-20 Brownie C. Jag tror det hände något i framkallningen eller så berodde det på filmens ålder. Ett ljust vertikalt stråk till höger är nödtorftigt retuscherat. Kan vara ett ljusinsläpp i kameran också men inget annat negativ har det här. Brownien har fast bländare 11 och en fast tid 1/50 sek så här gällde  det att köra på Brief-läge (bulb) och känna tiondelarna i avtryckarfingret. Ändå blev bilden mörk i original.

Sett i en Zeiss Ikon Nettar 515/16 inställd på F/6,3 och tid nånstans mellan 1/25 och B-läget. Lät misstänkt som 1/25 sek i alla fall. Skärpan är ställd för ett tidigare motiv på närmare håll. Därav oskärpan. Jag glömde att det inte är autofokus...

Med lite övning och snabbare film kan det nog bli riktigt bra. Zeissen och min andra Brownie, en Flash IV, har nu negativ färg Vericolor II Professional i magen (ISO125, tror jag). Förutsättningarna har väsentligen förbättrats efter inköp av en Sekonic exponeringsmätare på Tradera. Lite lättvindigare än att släpa på en extra kamera för ljusmätningen. Däremot har jag inga blixtlampor eller batteri till Browniens blixt så det blir till att köra i vackert väder =)

 Tänk vad lite det behövs för att roa en gammal ingenjör =) haha

Genkommer