Ilford Delta 400 pressad till 1600

Tmax 400 look-alike

Delta 400 gick snabbare genom kameran än de tidigare filmerna. Det kan bero på ljustillgången så här när våren börjar likna vår på riktigt. Delta 400 överraskar. Den liknar lite Tmax 400 i korn och kontrast när man pressar den. Det ska bli lite spännande att se hur den uppför sig när man kör den på nominell käsnlighet. En annan fin sak med filmen är att den är fantastiskt plan i skannerns filmhållare. Bara Fomapan 400 är lika plan. Nu lite bildexempel.

 Skugga och sol på samma vägg

Igår var vi på utställning på Drottningholmsteatern. Jag blev bedårad av deras kulisser. Såna skulle man ha till bakgrund till sina porträtt =)

 
Konsthantverk inspirerat av teaterns kulisser var det som visades. 

Det här verkar kunna bli en kandidat till standardfilm.

Eders Hängivne

PS
Nu sitter det en Kentmere 400 i kameran. Kentmere är lite kaxiga och säger att man kan pressa den utan att ändra på framkallningstiden. Vi får väl se...

Strategibyte

Man är ju inte sämre karl ÄN att man kan ändra sig

Som min läsekrets vet har jag köpt på mig en hel del svartvita 400 ISO-rullar. Planen var att avverka en sort i taget. Arton rullar räcker ganska länge med den fart jag fotograferar och det skulle innebära att en hel del rullar skulle bli exponerade under vinterhalvåret och resten när det är ljusare och varmare. Dessutom hade jag tänkt pressa en rulle av varje sort på 1600 ISO. Därför har jag tänkt om lite. Eftersom det är den mörka årstiden nu så pressar jag en rulle av varje sort efter varandra och sen kör jag nominellt med resten och en av varje sort där också tills alla är slut. Då blir det lite bättre spridning av årstider i bildflödet och jag får en bättre överblick över bildresultaten. Första rullen var ju en Fomapan som jag körde nominellt. Den är slut nu så en pressad Fomapan hamnar sist i kön på pressade filmer.

Nyss satte jag in en AGFA APX 400 som ska pressas +2. Och det är fortfarande Olympus OM-2N som fortsätter ta bilderna.

Eders hängivne

Norrtälje i svartvitt

Om bilars själ

Som jag antydde i mitt förra inlägg gjorde jag ett varv till på bilshowen i Norrtälje med min gamla 60-åriga Rolleiflex. Det var då det roliga började. Och det var då man fick kontakt med veteranbilsägarna. Rollein är bra som samtalsöppnare och ägare till gamla bilar har en djup förståelse för kameravalet, om jag säger så. Lika imponerande som om jag kommit dit med en bil. Jag ska inte prata sönder det här så nu kommer några utvalda bilder. Många fler finns i mitt album "Veteranbilar".

Eders hängivne

PS
Tessaren bekänner färg. Äckligt skarp i vissa lägen men soft när man vill det. Den kemiska fotografins goa känsla. 

Paradigmskifte i fotoväskan

Inte helt, men nånting ditåt

I flera år har min standardfilm varit Tmax 400, men i sommar tänkte jag svida om till en annan 400 ISO-film. Jag har just inhandlat 30,5 meter (100 fot) Ilford HP5+ och laddat i mina laddningsbara kassetter. En finess med film på metervara är att man kan ladda en kassett med valfritt antal bilder. Jag har några korta rullar gammal Tmax 400 som är utmärkta som testfilmer för en "ny" kamera eller objektiv. Nackdelen är väl att numreringen är lite annorlunda för de som vill hålla ordning på negativen. Men det ska nog gå bra ändå. Att hålla ordning, menar jag. Jag har en beprövad metod som hjälper mig att hitta mina bilder.

Min laddningsapparat för småbildsfilm. Hansa film loader.

100 fot HP5+

Nu är det bara skjuthumöret som fattas mig. Jag får en chans imorgon. Klubben ska till Slussen och fota porträtt. Då blir det en 85:a och HP5+

Eders hängivne