En tragisk industrihistoria

Om ett imperiums uppgång och fall.

1973 anställdes elektroingenjören Steven Sasson och fick som sitt första uppdrag att försöka göra något av en optisk CCD-sensor. 1975 hade han utvecklat den första digitala kameran!

Företaget han jobbade för insåg att det här hotade deras primära och lönsamma verksamhet: att tillverka film till kameror. Så de tog flera patent på arbetet och begravde projektet och prioriterade sin lönsamma verksamhet. Resten är historia, som man brukar säga. Det blev ett kommersiellt självmord, om än långsamt. Allt beskrivs i denna tragiska film om Eastman Kodak company. Berättaren pratar engelska men gör det bra och inte alltför komplicerat.

Eders Hängivne

PS
Det finns brukssamhällen utanför Sverige också. När "bruket" dör, dör även samhället.

Aldrig mer

Om diafilm

Nu under vintern har jag skannat diabilder. Jag har knappt fyratusen i kompaktramar, 100 bilder i varje magasin. Det har gått oväntat fort. Min skanner tar 12 bilder i taget. Ca en minut för varje bild inklusive att ladda/ta ur bilderna i hållaren och spara filerna. Jag har naturligtvis tagit en massa naturbilder av tveksam kvalitet. Men ännu mycket mer bilder på allt jag varit med om, väldigt många bilder på mina söners uppväxt, vänner och vänners barn. Bilderna på barnen är inte alltid av bra fotografisk kvalitet men helt oskattbara som en dokumentation.

Men nu blir det inga fler diabilder. Diafilmer har blivit ofantligt dyra, framkallningen av dem likaså. Det får bli digitalkamera om jag ska ha färg på barna och deras barn.

Nedan några av mina diabilder som exempel.

Tre söner har jag

Receptet är fullt synligt tror jag

Danska västkusten

Naxos

Eders Hängivne

Nikoflex

Om TLR:en som aldrig blev av

Eftersom jag är intresserad av historia och dessutom är ingenjör så roar jag mig ibland med att läsa kamerahistoria. Jag har ägnat mycket tid åt att läsa om alla TLR-kamerors anfader Rolleiflex. Franke & Heidecke satte ju den fotografiska världen i brand 1929 med sin nyskapande konstruktion och snart efterapades den av många andra kameratillverkare världen över. Så till den grad att "flex" nästan blev liktydigt med TLR, Twin Lens Reflex, tvåögd spegelreflex.

T o m Nikon hade en på sitt ritbord 1945 och en långt gången prototyp "Nikoflex". Problem med kostnaden för slutaren fick dem att lägga ritningarna på hyllan för framtiden. Istället valde man att satsa på småbildskameran och släppte sin första kamera 1948, Nikon I. En mätsökarkamera med Nikonformatet 24x32. Den blev en formidabel framgång och förpassade Nikoflexen till historiens annaler. Den återvände aldrig till ritbordet.

Mer finns att läsa i Nikon Chronicles

Eders Hängivne

En fältmarskalk och hans rustning

Om Herman Wrangel

Man kan läsa om honom på Wikipedia. Det var hans son, Carl Gustav Wrangel, som började bygga Skoklosters slott, ett av norra Europas främsta barockslott och Sveriges i särklass största privatpalats. Slottet var inte färdigbyggt när han dog. Men han ordnade det så att hans far, fältmarskalk, riksråd och generalguvernör i Livland, fick sitt gravmonument i Skokloster kyrka.

En tysk stuckatör har gjort monumentet. Förmodligen även väggarna som är prydda med 3-dimensionella krigsscener.

Sin rustning fick han dock inte med sig till himmelriket. Där står den och saknar sin herre.

Som jag minns det åker vi en tur till Skokloster varje sommar, ibland även på vintern, sedan vi flyttade till Stockholm. Jag har tagit åtskilliga bilder vid Skokloster slott och kyrka.

Eders Hängivne historiestuderande

PS
Bilderna tagna med en Chinon Genesis II och Kodak Color Plus 200

Fotoboken - den moderna varianten av fotoalbum

Om att göra bilder tillgängliga = Lätta att ta fram och titta på

Jag är ett stort fan av bilder på papper. Förr förvarade man dem i album eller kartonger. Eller i kuvert som man fick från fotolabbet där också negativen fick ligga. Körde man diabilder så satte man dem i ramar och förvarade i magasin. De blev inte så lättillgängliga då man måste ha en projektor och duk och allt måste sättas upp för att kunna se dem.

Album tycker jag är det optimala från den tiden. Numera har fotoboken tagit över och till ett rimligt pris. Pappersbilder i ett album kostar ganska mycket om man tänker efter. Fotoboken kan göras både personlig och snygg. Framför allt är den lika lättillgänglig som ett album och tar dessutom mindre plats i bokhyllan. Albumen blir gärna tjocka med tiden.

Jag har länge tänkt göra årsfotoböcker med de bästa bilderna från det året men har aldrig kommit till skott. Likadant är det med min idé att göra en "Farfars bok" till mina barnbarn. Något att minnas mig med när jag är borta. Nu närmar jag mig ju pensionen och då blir det förvisso tid att göra slag i saken men jag tänker nog börja tidigare. Det lär nog ta sin tid.

Jag har gjort en enda fotobok så här långt. Jag var nöjd med den men ska nog välja annat papper nästa gång.

http://www.blurb.com/b/2913448-street

Eders Hängivne

PS
Och snart drar jag igång mörkrummet igen. Vintern är den bästa tiden för silverarbetet.