En fältmarskalk och hans rustning

Om Herman Wrangel

Man kan läsa om honom på Wikipedia. Det var hans son, Carl Gustav Wrangel, som började bygga Skoklosters slott, ett av norra Europas främsta barockslott och Sveriges i särklass största privatpalats. Slottet var inte färdigbyggt när han dog. Men han ordnade det så att hans far, fältmarskalk, riksråd och generalguvernör i Livland, fick sitt gravmonument i Skokloster kyrka.

En tysk stuckatör har gjort monumentet. Förmodligen även väggarna som är prydda med 3-dimensionella krigsscener.

Sin rustning fick han dock inte med sig till himmelriket. Där står den och saknar sin herre.

Som jag minns det åker vi en tur till Skokloster varje sommar, ibland även på vintern, sedan vi flyttade till Stockholm. Jag har tagit åtskilliga bilder vid Skokloster slott och kyrka.

Eders Hängivne historiestuderande

PS
Bilderna tagna med en Chinon Genesis II och Kodak Color Plus 200

Kompakter

De ultimata kamerorna

Vi ser det i den digitala världen, kamerorna blir mindre och bättre. Det har t o m gått så långt att kompaktkameramarknaden viker sig för mobiltelefonerna som har blivit tillräckligt bra för att konkurrera om segmentet kompakter. För oss som envisas med att använda film är det dock svårt att få något som konkurrerar med en mobiltelefon i smidighet. Det skulle väl vara Minox 35-serien då. Jag hade en 35GT en gång men konstaterade snart att mina händer var för stora för att hantera en så liten kamera. Men den gav överraskande bra bilder med sina tvåbladiga bländare och slutare. Och den passade i vilken ficka som helst, trots fullformatet!

Nu har det slumpat sig så att de flesta kompakter jag kommit över på ett eller annat sätt är av märket Olympus, som i de flesta fall har alldeles utmärkt optik.

Olymps 35RD. Denna är inne på sin andra reparation. Slutaren har varit lynnig och nu har också avtrycket fastnat. Kompakt men ingen pocketkamera

Olympus 35SP. En riktigt bra kamera. Men jag håller nog 35RD för bättre. Kompakt men ingen pocket.

Olympus XA. Den första i serien XA-modeller och den enda med mätsökare. Snudd på för liten för mina händer men nästan lika kompakt som Minox 35-modellerna. Får ledigt plats i en bakficka. En riktig pocketkamera.

Min µZOOM har varit med om mycket. Under flera år den enda kamera jag hade. Zoomen var ju flexibel men tyvärr inte i klass med de fasta brännvidderna.  Kompakt men för tjock för att platsa i en byxficka. En jackficka går utmärkt.

Konica C35. Min första fru tog med sig en i boet och vi använde den flitigt när det var bekvämast med en mindre kamera. Den var med om mycket och blev illa pyntad, som man säger i de västra provinserna. När vi skildes åt skaffade jag en likadan av nostalgiska skäl. Kompakt men ingen pocket

Tidigare har jag kommit över t ex Vitessa N som även den har en förnämlig optik.

Med objektivet bakom lyckta dörrar passar den i en större ficka. Och med sin speciella frammatningsmekanisk kan man lätt uppnå en fotograferingshastighet av 1 bild/sekund. Vad det nu ska vara bra för. En riktig pocketkamera.

Slänger med en halvformatare också. Det är ju fortfarande 135-film men man tar bara halva vanliga formatet. Filmen tar aldrig slut. Kompakt är den, därför hänger den med här. Bra optik. Men den är ingen pocketkamera.

Jag har och har haft flera kompakter men dessa är de jag använder mest om jag ska ha en kompakt med mig. Jag har nyligen presenterat några riktigt gamla kompakter som tillika är riktiga pocketkameror.

Eders Hängivne fullformatsfotograf