Knuthöjdsmossen 2014

Vi stannade till en natt vid Knuthöjdsmossen, mest för att det låg på vägen för enligt många vi träffat skulle det inte vara någon särskild aktivitet där vid den här tidpunkten. Det verkade stämma för när vi gick runt så var det rätt tyst och endast ett par enstaka smålommar och nån knipa fanns utspridda i de små vattenhålen.

Men vädret var fint så jag inväntade solnedgången och smög sedan ut längs vandringsstigen. helt vindstilla och vattnet var som en spegel.

Hittade en livfull hanne som flög omkring och verkade locka på honor. Det var en väldig uppvisning i start och landning i solnedgången.

Inte verkade det som om det fanns någon hona att imponera på men den fortsatte ändå oförtrutet. Till slut lyfte rakt in i solen, gjorde en överflygning och sedan var den borta och lugnet infann sig till slut.

När jag kom tillbaka till bilen var det dags för lite mat och tv-tittande innan läggdags. Problemet var bara att mottagningen var dålig. Jag testade alla möjliga platser och till slut hittade jag den. Men det fanns ingen plats att ställa antennen men efter lite funderande så fick jag äntligen användning för mitt stativ som dittills bara varit barlast.

Nu skulle jag bara hem och packa om för det var dags att dra österut, in i de finländska skogarna.

www.mikswephotography.com

Njupeskär 2014

Efter en stilla natt på Flatruet så sattes kurs mot Fulufjället och Njupeskär. Vi hade inte hunnit särskilt långt innan vi kom ikapp två renar som sprang sida vid sida på vägen. Trots en svagt trafikerad väg så uppstod ett mindre trafikkaos när alla turister skulle bromsa in och fotografera. Renarna tröttnade på uppståndelsen och sprang upp längs en grusväg och jag var inte sen att parkera och jogga ikapp. De stod fridfullt och betade när jag fick syn på dem igen och jag fick lite bilder i mer naturlig miljö.

Inga andra renar var i närheten så jag funderar på om det finns vildren i Sverige eller om dessa båda bara hade kommit ifrån sin hjord. Vilket fall såg jag ingen märkning på dem.

Lite senare kom vi fram till Fulufjället och gick iväg längs slingan till vattenfallet i Njupeskär. Förra gången lyckades jag missa lavskrikorna men denna gång fann jag dom direkt. Ganska livliga men oskygga så jag kom rätt nära för några bilder innan vi fortsatte mot fallet.

Framme vid fallet så hörde jag ett svagt skrikande ljud och spanade upp längs stenbranten och långt där uppe såg jag en ljusgrå liten fågel. Det var en jaktfalksunge som hest skrikandes försökte locka till sig mer mat från sina föräldrar. Föräldrarna syntes inte till, men den verkade hitta nåt på marken som den raskt åt upp i alla fall.

Efter denna vandring så fortsatte vi mot Knuthöjdsmossen så det får bli nästa inlägg.

www.mikswephotography.com

Mot Flatruet

Dags att lämna Runde och dra österut. Med många bilder i bagaget, likt en lunnefågel som samlat fisk,  packade vi ihop och började den långa färden mot Flatruet i Sverige.

Det är ett fantastiskt landskap man kör igenom och som vanligt har jag minst ett öga vid sidan av vägen. Tyvärr lämpar det sig inte alltid att stanna till om man ska undvika trafikolyckor. Jag såg bland annat två små rävungar som lekte vid ett nedfallet trä, men som vanligt fanns det ingen plats att stanna bilen så det var bara att fortsätta. Men ibland har man tur. Som här när jag fick syn på två älgar på ett litet fält precis intill vägen. Här kunde jag fota från bilen och trots att de såg mig så sprang de inte iväg.

Givetvis så försökte jag smyga ut när de gick in bakom några små träd men de fick snart vittring på mig och då var det bara att ge upp.

Tog en liten tur upp på Dovrefjell men den dagen hade alla djur ledigt för det enda jag såg var den här ovanliga lilla fågeln.

När jag slog upp den i fågelboken visade det sig vara en snösparv och inte var den så ovanlig heller men det är alltid kul med nya bekantskaper.

Det regnade mesta delen av resan från Dovre mot Flatruet men när vi närmade oss så började det lätta upp. Såg en fjällabb med sina långa stjärtfjädrar på avstånd mot de mörka regnmolnen.

Det jag inte förväntat mig att se var kraftledningsstolparna som gick tvärs över fjället, men det är klart att man behöver el här också.

Så gick solen sakta ner bakom Helags fjälltopp och himlen visade upp alla sina färger.

T.o.m kraftledningsstolparna fick en magisk framtoning i skymningen.

Dags att vila lite innan vi åker vidare mot Fulufjället och Njupeskär.

www.mikswephotography.com

Runde 2014

Dags att summera sommarens fotoaktiviteter och jag börjar (som vanligt) med Runde. Egentligen hade jag tänkt att hoppa över denna underbara plats men trots det så hamnade jag här en vecka iaf! Tur med vädret och tack vare skepparen på den lilla turbåten Aquila fick jag många timmar ute till sjöss. I år lade jag ner huvuddelen av tiden på att fota från havssidan. Det var mycket örnar förra året men i år var de ännu flera. De tycktes vara överallt och hade man tur, vilket jag hade flera gånger, så kom man riktigt nära. Jag har ju skrivit flera gånger om Runde både här och där så jag går direkt till bilderna istället :-)

Jag börjar med en stor seglare som graciöst glider med vinden - Havssulan. Dess vita dräkt mot det blå havet ger nästan en målad känsla. Vingspetsen snuddar vattenytan i en perfekt glidning.

En annan fågel man lätt kommer nära är den annars ofta hatade skarven, i det här fallet en toppskarv. När man kommer nära så visar den en fantastisk fin färg i sitt öga.

Så givetvis lunnefågeln som med sin färgglada näbb jobbar hårt på att jaga mat till sina ungar uppe på klippan. Den verkar närmast klumpig vid start och landning men när den väl fått upp farten så far den fram som en projektil.

Det är klart att det finns de som vill roffa åt sig av det andra slitit för. Först ska lunnefågeln slinka förbi trutarna som gärna försöker ta fisken ifrån dom...

...sedan ska de klara de snabba attackerna från havsörnarna.

Just den här lunnen är tyvärr redan körd. Den gamla havsörnen hade redan tagit den när den unga örnen kom ikapp lyckades få den gamla att släppa greppet och nu så var det en vild jakt på den skadade lunnen allt medan den föll med utspärrade vingar ner mot klipporna.

Havsörnarna är trots det mina favoriter på Runde. Visst är lunnen vacker men att få se en havsörn på nära håll är så mäktigt och när de stirrar dig rakt i ögonen på 5 meters håll så är det en känsla som är svår att beskriva.

En av de upplevelser jag fick vara med om var när en havsörn tog en havssula högt uppe i luften. Båda två föll i en allt snabbare spiral ner mot vattenytan innan havsörnen till slut släppte. Havssulan blev nog skadad för det tog ett tag innan den lyckades starta från vattnet. Den unga örnen lärde sig nog att det inte var någon idé att försöka ta så tunga byten. Tyvärr gick det så snabbt att jag inte hann dokumentera det.

Fast ibland kommer de väl nära ibland och sitter man då lite avigt till så blir bilderna komponerade efter det. Här är det fotat rakt upp i luften, inte den stabilaste ställningen med ett 500:a i en gungande båt :-)

Riktigt fint är det när båten sakta glider in mot klipporna och man upptäcker att det sitter en fin havsörn på en klippkant. Den är van vid båtarna och det är först när vi kommer riktigt nära som den kastar sig ut och sakta glider iväg.

Med det sagt så bockar jag för mig denna gång och knappar in nästa resmål...

... hoppas du hänger med :-)

www.mikswephotograpy.com

Fotoabstinensen sätter in

Jisses vad jag vill ut och fota! Men det dröjer nån vecka (läs evighet) till. Så i stället satte jag mig framför datorn och kikade på gamla bilder. Det är lustigt hur fort man vänjer sig vid en specifik framkallning eller ett visst format och tror att det är den enda lösningen på just den bilden.

Mitt mål den här kvällen var att se "nya" bilder i de gamla. Egentligen fick jag idén att pröva nåt nytt när jag såg de nya tumnaglarna här på Fotosidan. På sista sidan så hade tumnaglarna beskurits för att "fylla ut" och en av bilderna tyckte jag blev bättre med en tightare beskärning. Så nu satte jag den digitala saxen i gamla godbitar.

Jag började med den jag såg beskuren i tumnageln:

Mm, det blev lite mer koncentrerat. Snabbt vidare till nästa:

Oj, kanske inte den skarpaste men det finns lite skärpa på det blå huvudet iaf :-)

Jo, den kanske kan fungera, väldigt grön bakgrund bara...

Mindre berg och mer fågel...tål väl kanske inte en riktigt stor förstoring, men funkar lätt på nätet.

Fläska på med solen och så lite lek med vitbalansen.

Gamla bilder blir som nya och det blev en bra träning att hitta nya kompositioner. Ska nog testa lite svartvita konvertering längre fram. Men nu hoppas jag det blir semester snart :-)