"Hjärtats tankar & funderingar"

En vecka med medicin...

 

Nu har jag tagit min medicin (Fontex) i en dryg vecka, så jag tänkte bara berätta lite hur det går och hur jag mår :o) Om det är någon som är intresserad? ;o)

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så började jag med en väldigt liten dos (endast 1,25 ml) och skall sedan öka den successivt tills jag kommer upp i 5 ml.

Jag var ju rädd att medicinen skulle göra mig illamående och kanske till och med få mig att kräkas, men något sådant har jag (peppar, peppar) inte känt. Inte än i alla fall...

Första dagen hade jag en väldig hicka, men det behöver ju inte bero på medicinen. Sedan kände jag mig lugnare och mer positiv de kommande dagarna. Om det beror på själva medicinen vet jag inte, eftersom dosen är så låg. Kanske är det en reaktion på att jag gör något som kanske kan få mig att må bättre? Det får helt enkelt tiden utvisa. Fast det spelar egentligen ingen roll, huvudsaken är att jag mår bättre :o)

Jag har haft lite smärtor i magen som jag inte vet om de beror på medicinen eller ej, jag har nämligen haft liknande smärtor tidigare. Jag har även känt mig lite torr i munnen samt lite yr. Men yr har jag också varit en längre tid, så det behöver inte heller bero på medicinen.

Däremot har jag känt mig väldig, väldigt trött och lite "frånvarande". Detta tror jag är en biverkning av medicinen. Jag har visserligen sovit mindre den senaste veckan, legat vaken mycket på nätterna och funderat, men tror ändå att det är medicinen som gjort mig trött. Kan ju vara så att det är en emotionell påfrestning också för min kropp. Jag gör faktiskt något som jag vägrat att göra i nästan tjugo års tid!!! Inte så konstigt att kroppen reagerar kanske? ;o)

Hur har det då varit med ångestnivån den senaste veckan?

Jo, den har varit väldigt låg. Jag har nyligen börjat "skatta" min ångest i en skala från 0-10, där 0 är ingen ångest alls och där 10 är fruktansvärd ångest. Denna vecka har jag som värst varit uppe i en 5:a på ångestskalan. Det var när jag satt i bilen på väg till Fotomässan i söndags. (Gud, vad jag önskar att jag fick gå KBT, så jag kan börja åka bil utan eller åtminstone med mindre ångest)... Annars har den legat på otroliga 0 eller som värst 1-3,5 vid speciella tillfällen. Det vill säga när jag gör något som jag tycker är "otäckt".

Summa summarum har veckan alltså varit väldigt bra får jag lov att säga. (Bortsett från ångesten jag kände i bilen på väg till Fotomässan). Nu är det bara att hålla tummarna att det fortsätter så och att ångestnivån håller sig på denna låga nivå, gärna livet ut.

Hoppas Ni också haft en bra vecka!

Kram Milla

 

Foto: Pia-Hansen-Svensson

 


Inlagt 2010-11-29 12:12 | Läst 5955 ggr. | Permalink

"Förresten, borde inte "tjejligan" Bella Pictura vara något för dig? Dom hade t.ex en utställning på mässan och brukar ha flera här och var i landet varje år. Några utav dom är medlemmar på FS, så det bör finnas några "bekanta" för dig i den ligan. /Oscar"


(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
Det låter ju toppen! :)
Muntorrhet tillhör ju biverkningarna, vad jag kan minnas... Kanske är ditt lugn en kombination av medicin och att du gör något för att må bättre...? Håller tummarna för att det fortsätter i den här bra utvecklingen!! :)
Glad för din skull!
Kramar
Anna
Svar från Trullan 2010-11-29 12:47
Hej Anna!
Ja, hoppas att det inte bara är "inbillning" utan att medicinen verkligen hjälper :o)
Tack snälla för Ditt inlägg och att Du håller tummarna för mig!
Kramar Milla
En annan liten detalj att hålla i minnet i din lite "nya" situation enligt texten ovan, är att inbillning kan skapa mycket lustigheter i kroppen.... Om man känner efter för mycket, så börjar man tro att det "värker där", en förändring här" etc etc... Ett klassiskt fenomen som drabbar alla, friska som sjuka.

Så mitt tips är att du försöker låta bli att "känna efter biverkningarna" så fort du tar din medicin. Konstatera hellre de förbättringar medicineringen medför. Det är faktiskt helt otroligt så mycket en människas inre, psyke, det mentala, påverkar ens fysiska, och då oftast helt i onödan...

Tror f.ö jag såg dig, din man och er polare Anders som hastigast på mässan när ni passerade igenom gången med Aftonbladets bilder på ena sidan och mina och två kompisars naturbilder på andra sidan. Låt mig här då bara få spontant säga att det syntes inte ett uns av dina "problem"! Du var som precis vilken mäss-besökare som helst! Detta sagt av "mannen på gatan", så min uppfattning torde delas av ett hyfsat stort antal människor och alla vi kan inte ha fel.... ;-)

Fortsätt att ta medicinen enligt ordination och samtidigt verkligen tro på att det kommer att hjälpa! Då vete tusan om inte det kommer hända saker å ting (till de bättre alltså...) för dig personligen.... Go for it!

/Oscar
Svar från Trullan 2010-11-29 13:04
Hej Oscar!

Jag är mycket väl medveten om detta. Är bara så förvånad över att jag inte känner mer. Jag är alltså POSITIVT överraskad!
Men varför i hela fridens namn kom Du inte fram och hälsade på mig??? Jag får alltid höra att det inte syns på mig att jag mår dåligt, utan att jag alltid ser så pigg och glad ut (på både gott och ont). Fast på mässan hade jag ingen ångest (förutom en kort stund då jag stod i kö till Epsons gratis utskrifter).
Milla

Ps. Inte visste jag att Du hade bilder på mässan... Kul :o) Hur såg de ut? Ds.
Var på väg, men uppmärksamheten kring min och polarnas utställning var hysterisk.... Vi fick knappt en lugn stund, då folk hela tiden ville prata med oss och ställa frågor. Givetvis hur kul som helst, men samtidigt så kunde man inte bara sticka i från när man såg ett bekant ansikte en bit bort i vimlet som man ville Heja på (det var flera sådana).

Att få ångest av att stå i en kö, kan bryta ner den starkaste... ;-)

Hur som haver, kul att mäss-besöket inte föranledde några besvär för din del.

/Oscar
Svar från Trullan 2010-11-29 13:21
Ok, nästa år kanske? :o)
Roligt att det gick så bra!
Har Du bilderna här på Fotosidan, så man kan kika på dem?
/Milla (som hade handsprit med sig ;o)

Ps. Nu har jag tittat igenom Dina bilder och jag känner igen dem från mässan :o) Bland annat bilden "Ekorre" och "Kungsfiskare". Hur bär man sig åt för att få ställa ut bilder på Fotomässan och hur mycket kostar det? Ds.
Mäh?`Skulle inte Du varit där i lördags?!
Då missade ju jag en date med Dig eftersom jag också var där i går :(

Jättekul att höra att medicinen verkar verka (humor) i alla fall :)

Go, girl, Go!

/Peter
Svar från Trullan 2010-11-29 20:27
Hallå Peter!
Jag var på mässan både lördag och söndag, men jag såg Dig aldrig...
Bra skämt där ;o) Hihi.
/Milla
Ja, först och främst ska sägas att det inte är något billigt nöje....! 12 meter vägg ligger runt 16 tusen ink. moms......

I vårt fall var vi tre stycken, där en utav oss hade möjligheten att på sitt företag ta halva kostnaden. Den resterande halvan delade jag och den tredje personen på, dvs ca 4400 per näsa.

I övrigt så är det "bara" att ta kontakt med mässan, arrangören, och anmäla sitt intresse. Men för oss glada amatörer så är mitt stall-tips att man går ihop ett gäng och kör en gemensam utställning. Blir både roligare och billigare!

Beträffande bilden på Kurre Smack, så blev den såld! :-D

/Oscar
Svar från Trullan 2010-11-29 20:29
Oj, det var dyrt :o(
Ett bra tips att gå ihop några stycken :o)
Vad roligt att Du fick "Kurre Smack" såld :o) Grattis!
/Milla
Förresten, borde inte "tjejligan" Bella Pictura vara något för dig? Dom hade t.ex en utställning på mässan och brukar ha flera här och var i landet varje år. Några utav dom är medlemmar på FS, så det bör finnas några "bekanta" för dig i den ligan.

/Oscar
Svar från Trullan 2010-11-29 20:42
Å, inte platsar jag i "tjejligan" inte.
De är ju hur duktiga som helst!!!
Men tack för att Du tänkte på mig :o)
/Milla
Kanske denna medicin erbjuder dig en väg ut då. Toppen i så fall...
Svar från Trullan 2010-11-29 20:00
Ja, vi får se...
Tack för Ditt inlägg Hans-Åke.
/Milla
Fint att du skriver en uppföljning!
Jag har tänkt på dig och undrat hur det gått.
Håller tummarna för positiva resultat även i fortsättningen!
Mvh / Maria
I
Svar från Trullan 2010-11-29 19:58
Vad rar Du är Maria.
Stort tack :o)
Fortsättning följer ;o)
Mvh Milla
Det känns som du är på gång Milla .Hoppas du får en bra och härlig -JUL-.Det vore so roligt om du kunnde känna dej helt till freds med dej själv någon gång .Du är en kämmpe så fortsätt ta din -MEDICIN-.Ha det bra önskar Krillan 54 .
Svar från Trullan 2010-11-29 19:57
Tack Krillan :o)
I skrivande stund mår jag inte alls bra! :o(
Tror det är njurarna som spökar (har inte druckit vatten idag).
Hoppas det ger med sig...
Mvh Milla
Fontex och s.k. lyckopiller är skit enligt min bedömning. Jag fick en årsförbrukning utskriven när jag flyttade från huvudstaden för 5 år sedan. Jag har fortfarande kanske 30 piller kvar. Jag tar dem inte om jag inte mår jävlig jävlig satans dåligt. När jag tar dem blir jag avtrubbad. Varken ledsen eller glad. Så vill inte jag ha det. Jag vill känna att jag lever. Är det något som borde användas som medicin mot depression och ångest så är det cannabis. Då känner man att man lever. Det tar bort negativa tankar och man blir euforisk. Rent av lycklig och harmonisk. Gillar att leva. Men så bra ska man ju inte få må. Det kan leda till att man alltid vill vara lycklig och harmonisk. Ajja bajja!
Svar från Trullan 2010-11-29 19:55
Magnus...
Om Du läst mina tidigare blogginlägg, så vet Du hur negativt inställd och rent ut sagt livrädd jag varit för att testa medicin mot ångest. Men jag såg ingen annan utväg! Jag har inte levt på 20 år, endast varit i liv, så för mig kanske det är lösningen? Det kan bara framtiden utvisa. Jag har aldrig tagit droger eller ens druckit alkohol eller testat cigaretter, så jag kan inte uttala mig om cannabis. Men jag skulle ALDRIG ens komma på tanken att testa!
/Milla
Hej Camilla!
Det gläder mig att du vågat prova så här långt och det har ju gått riktigt bra!
:-)))))))
Jag har mött många inom mitt yrkesutövande som med hjälp av de långsiktiga effekterna från medicinen, kommit igång med KBT, mindfulness och annat som haft terapeutisk effekt för att sedan må rätt hyfsat helt utan mediciner.
Fortsätt du, och uppstår det effekter som är värre än de du redan har utan medicin, är det ju bara att sluta.
Vad stolt jag är över dig!

Sedan över till Magnus Bergs inlägg:
Man kan aldrig veta hur olika människor påverkas på lång sikt vad gäller lyckopiller eller hasch. Det finns mängder med människor som får rejäla biverkningar av hasch, varav en del har svårt att rehabiliteras från haschpsykoser. Det finns stora risker med hasch också.
Vänligen
Nonno
Svar från Trullan 2010-11-29 20:44
Hej Nonno!
Tack för Ditt inlägg :o)
Jag kämpar vidare ;o)
Vänligen Milla
Ja det är suveränt att du tar medicin, hoppas bara att det ger en bra effekt och att du en dag kan sluta med det. Jag tar ju själv medicinen nu och vill inte ta den i hela mitt liv bara för att man är rädd för att kräkas ! Du vet ju vad jag vill kunna ta en fredag och lördag kväll ;) Men jag är imponerad av dig och ditt mod! Vad gäller njurarna....ja du vet vad jag menar ;)

Kram Anders
Svar från Trullan 2010-11-29 23:06
Tack min vän! :o)
Vi får hålla tummarna att vi båda blir friska en vacker dag!
Kram Milla

Ps. Har druckit fem glas vatten nu och vips så mår jag inte illa längre! :o)
Måste skärpa mig när det gäller detta... Ds.
"Platsar inte hos Bella Pictura"..... fnys!! Det där uttalandet ser jag definitivt som en biverkning av medicinen! hahahahaha

Har du testat? Har du tagit kontakt med någon av dom? Vet att dom söker nya medlemmar nu...

Hur tror du att min spontana reaktion var när jag fick frågan om att pröva med en ansökan till Naturfotograferna /N? Jag trodde det var ett skämt..... Och nu vet vi ju hur det gick.... ;-)

Näru bruden, de där köper ja ente! Ta du kontakt med "tjejligan" och ge dig själv en ärlig chans. Är helt övertygad om att det finns en tom stol med ditt namn på där.... ;-)

/Oscar
Svar från Trullan 2010-11-29 23:04
Hahaha, Du är rolig Du Oscar :o)
Fast jag tror att det får vänta tills jag har en inkomst.
Är säkert inte gratis, tyvärr :o(
Mvh Milla