MITT INRE RUM...
Kanske skulle köpa mig en lott...
Jag brukar så gott som aldrig skicka in lösningar på "frågetävlingar", men gjorde ett undantag (då jag för en gångs skull visste att jag kunde "alla" tre svaren ;o)
Gissa om jag blev förvånad när jag läste i DN söndag för ett par veckor sedan att jag var en av tre personer som hade vunnit dvd filmen "Dirty Dancing" :o)
En vecka senare testade jag att skicka in en korsordslösning till Magasin Haninge. Hör och häpna, jag vann den också ;o)

Synd att det inte var en miljonvinst på Lotto eller något liknande istället ;o) Men jag är ändå glad och tacksam. Det är sådana här "små saker" som förgyller vardagen!
Brukar Du skicka in lösningar på olika korsord, frågetävlingar med mera? Har Du vunnit någonting någon gång? Berätta gärna!
Kram Milla
Plötsligt brast det...
Jag har inte mått särskilt bra den sista tiden och då menar jag inte ångest, utan jag har känt mig väldigt deppig och nere. Trots det tycker jag att jag lyckats hålla mig på ganska "gott humör" (i alla fall inför omgivningen).
Men igår när jag för första gången på flera månader tog mig ut på en promenad ensam brast det för mig. Helt plötsligt när jag var mitt ute i skogen kom tårarna. Jag grät som ett litet barn och tårarna ville aldrig sluta rinna.
Jag vill helst inte tala om varför jag känner mig så ledsen just nu, men en sak är i alla fall säker. Jag känner mig så fruktansvärt ensam...
Kram Milla
Nallen kommer från Nalles Resa :o)
Foto: Camilla Thieme
Det sket sig direkt...

I måndags skulle jag börja mitt lite "sundare leverne" (haha, det där lät... jag som aldrig ens druckit alkohol eller rökt en cigarett ;o) Vad jag menar är att jag skulle äta nyttigare och motionera mer. Det sket sig efter två dagar...

Jag har bland annat tryckt i mig pizza med bearnaisesås, ätit kakor, kex, choklad, godis och glass. Jag har inte satt min fot på gymmet en enda gång och jag har endast gått två ynka promenader...

Jag tror att mitt slarvande beror på att jag känt mig lite nere. När jag är deppig känns som det inte spelar någon roll om jag väger 60 kg eller 160 kg...

Men en sak har jag med mig sedan jag gick min Kostrådgivarutbildning och det är att de flesta får "återfall". Det värsta man kan göra då är att ge upp. Man har inte misslyckats om man tar tag i saken igen och fortsätter kämpa :o) Så jag antar att det är just det som jag måste göra. Jag skall ju väga 58.0 kg den 24/8-2011. Önska mig lycka till, DET BEHÖVS!
Ingen som bor i Handen och vill ha en träningskompis? :o)
Kram Milla
Bröllopsmingel...
Här kommer några lite mer "neutrala" bröllopsbilder från Vivi och Nils Båvners stora dag! Lite "mingelbilder" helt enkelt ;o)
Kram Milla
De lyckliga brudparet anländer.

Brudens stolta mor och mormor :o)

Rocky i sin fina "bröllopsstass" med strass :o)

Vigselplatsen vid vackra och rogivande sjön Båven.

Ett grupporträtt av brudparet och gästerna.

Mamma och dotter skålar.

Nöjda och glada gäster efter en fantastisk bröllopsmiddag!


Brudbuketten (som bruden själv band i bilen på väg till bröllopet).

Spänningen steg när bröllopspresenterna skulle öppnas.

Brudparet visade stor glädje och ibland förvåning över sina gåvor...

Det syntes verkligen att de uppskattade allt de fick!

Absolut inga sura och missnöjda miner där inte... ;o)

Det tar på krafterna att öppna paket ;o)

Bröllopssviten

Bröllopsmingel i den grönskande och lummiga trädgården.

Skål till brudparet!

Vegetariska sushi under bar himmel.

Goda ostar, bröd och marmelad, mums!


Sist, men inte minst... Bröllopstårtan!!!

Foto: Camilla Thieme
Deprimerad...
Ibland händer det saker som gör livet väldigt tungt att leva.
Just nu är jag inne i en sådan tung period. Jag har tappat livsgnistan och glädjen i livet. Trots att jag mår mycket bättre med min ångest, så har vissa saker gjort att allt bara känns så fruktansvärt intetsägande och meningslöst.
Jag har sedan en längre tid tillbaka slarvat med motionen, nu har jag även fått svårt att sova, äta och dricka. Fortsätter detta kommer det inte att sluta väl.
Kram Milla




