Helt makalöst...

Ni har väl inte missat detta klipp på expressen.se?

Klicka på bilden. OBS! Glöm inte ljudet.

Fotomässan 2012...

Idag var min man och jag på Fotomässan i Älvsjö. För Er som inte har möjlighet att gå dit i år kommer här ett litet "smakprov" (för det lär ju inte vara någon annan som bloggar om Fotomässan, hihi) med några bilder jag tog med vår kompaktkamera (Canon PowerShot S100).

Mycket nöje...

Kram Milla

Huvudentrén.Foto: Camilla Thieme

Vy över mässhallen.Foto: Camilla Thieme

Fotografering av mat lagad av en känd kock.Foto: Camilla Thieme

Canons monter.Foto: Camilla Thieme

Min absoluta favorit på Fotomässan, John Hallméns extrema närbilder.Foto: Marko Thieme

Någon som vet hur det går till att ta dessa bilder?

Foto på John Hallméns foton: Camilla Thieme

STRAX DAX...

Snart är det dags för mig att ta itu med min årliga "70 timmars städning", även kallad Julstädning. Det är något som jag ser fram emot med blandade känslor. Samtidigt som det känns fruktansvärt tråkigt att städa  tio timmar om dagen i en veckas tid (jag vet hur trött jag blir på städning och hur min kropp mår efter denna "marathonstädning") måste jag erkänna att det även känns skönt. Jag vet vilken underbar känsla jag får när allt är färdigt, när varenda liten kvadrat centimeter är kliniskt ren och rensad på sådant jag inte behöver. Då kan man snacka om min ultimata tillfredställelse! 

Den här gången tänkte jag dock göra lite annorlunda. Jag skall städa under en längre tid och  försöka hinna med så mycket som möjligt innan jul och inte städa precis en vecka innan julafton. Skåp, lådor och garderober kan jag ju rensa redan nu och tvätta alla dukar, mattor och gardiner. I helgen tänkte jag även putsa alla fönster (på alla fyra sidorna) samt torka rent runt om fönstren, både på in-och utsidan. 

Jag funderar även på att lämna in mattorna på kemtvätt (beror dock på vad det kostar) för det är väldigt tidskrävande och det tar hårt på kroppen att tvätta mattor (jag har dessutom bara mattor som skall kemtvättas eller handtvättas).  Men det slutar väl med att jag som vanligt får skrubba dem dubbelvikt över badkaret... Någon som vet hur mycket det kostar att lämna in mattor på kemtvätt förresten?

Jag måste även erkänna att jag är lite orolig för att jag inte kommer att kunna genomföra städningen i år. Sedan jag började med medicin mot ångest orkar jag knappt hålla mig vaken en hel dag, hur skall jag då lyckas städa i flera timmar i sträck? Det är därför som jag börjar städa tidigare i år. Jag kommer troligtvis bli tvungen att ta pauser och sova middag lite då och då (något som jag aldrig behövde tidigare). Men huvudsaken att det blir gjort!

Kanske skall jag börja redan nu... 

Kram Milla

Här en bild på en kär gammal vän...Foto: Camilla Thieme

3D skal till HTC...

Mitt mobilskal till min HTC Incredible S börjar "sjunga på sista versen", så det är dags för ett nytt. Jag är lite sugen på att köpa ett skal i 3D och undrar om Ni har några bra förslag på internetsidor som säljer sådana? Jag har letat lite själv, men hittar bara en massa 3D skal till iPhones...

Berätta gärna!

Kram Milla

Med facit i hand...

Idag är ett väldigt speciellt datum för mig. För exakt två år sedan tog jag beslutet att (trots min enorma motvilja) börja med medicin mot ångest. Ett beslut som visade sig skulle förändra mitt liv totalt.

Så här, två år senare med facit i hand kan jag bara konstatera att jag absolut tog rätt beslut. Visst hade jag önskat att jag gjort det mycket tidigare och sluppit allt lidande, men det är lätt att vara efterklok. Handen på hjärtat så var jag inte redo innan. Jag var tyvärr tvungen att nå botten innan jag tog mod till mig.

2010-11-20, jag minns den dagen så väl. Min vän Anders (som också led av bland annat panikångest) och jag satt framför webbkameran och "skålade" med vår allra första, pyttelilla dos FONTEX. På grund av rädslan över biverkningar (speciellt den där det stod stod att man kunde må illa och kräkas av preparatet) började vi båda med en väldigt låg dos. Så det tog lång tid innan medicinen började verka.

Till en början gav den (precis som väntat) motsatt effekt och jag blev sämre än någonsin. Man kan säga att jag befann mig i HELVETET innan det började gå åt rätt håll. Som tur var höll jag ut och efter nästan ett års tid började ångesten äntligen ge vika.

Ni som följt min blogg vet ju hur illa däran jag har varit och att jag flera gånger till och med funderat på att ge upp...

Idag minns jag knappt hur det känns att ha ångest, trots att jag levt med det i över halva mitt liv! Kanske är det kroppens sätt att "överleva".

Hur som helst är jag idag väldigt glad och tacksam över mitt beslut och det är sannerligen ingenting jag ångrar.

Var rädda om Er!

Kram Milla

Foto: Camilla Thieme