MIN BILD PÅ EUROPAS STÖRSTA ELEKTRONISKA REKLAMSKYLT!!!

För snart sex år sedan skickade jag in en bild till tävlingen "Månadens bild" i tidningen "Mitt i Haninge". Jag vann den tävlingen och fick då ett presentkort på O´Learys här i Haninge för 500 kr.

Sedan dess har jag inte tänkt så mycket på den bilden och jag har aldrig sett den, vare sig i tidningar eller på nätet (har för mig att det stod att de fick publicera bilden, kommer dock inte ihåg om mitt namn skall stå intill)?

Så gissa om jag blev förvånad när jag åkte förbi Eurostore på Nynäsvägen i morse och såg denna bild på deras stora, elektroniska reklamskylt! (Om jag inte minns fel så är (eller var det) Europas största elektroniska reklamskylt). 

Kram Milla

Eurostore 2012-02-28

Foto: Camilla Thieme

Originalbilden, tagen 2006:

Foto: Camilla Thieme

Jag har inte glömt bort Er...

Idag är det exakt en vecka sedan jag köpte Pepsi. Trots att jag är som "ett vandrande lik" mår jag ändå bra och är hoppfull inför framtiden.

Pepsi är hur duktig, snäll, lugn och lydig som helst, men trots detta är det en enorm psykisk förändring. (Jag är inte riktigt van att bli väckt en gång i timmen varje natt av en blöt puss på näsan, hihi)...

För att inte tala om den fysiska förändringen, nu är jag tvungen att gå tre, fyra promenader varje dag, istället för att frivilligt komma ut kanske en till tre gånger i veckan.

Det har inte blivit mycket vila för mig, på grund av all förväntan och spänningar inför den nya familjemedlemmen. Hela kroppen skakar av sömnbrist, huvudet värker, ögonen svider och jag känner mig alldeles snurrig.

Snart skall jag till gymmet (måste passa på nu när min man är hemma en vecka) men ärligt talat så vet jag inte om min kropp pallar det i dagsläget. I morse blödde jag näsblod på grund av för lite sömn, kanske tuppar jag av på gymmet, men det är hon ju värd det lilla trollet...

Kram Milla

OBS! Jag kommer inte bara blogga om Pepsi,

men just nu är detta så nytt för mig... 

Här en bild på Pepsi i sin nya, fina SSK tröja som Pepsis förra matte sydde till henne inför gårdagens viktiga hockeymatch.Skärmdump från videoklipp: Camilla Thieme

OBS! Mobiltelefon (HTC Incredible S)

SSK låg under redan efter första perioden och Pepsi tröttnade snart på deras passivitet... När slutsignalen gått och SSK förlorat sov Pepsi redan tungt.Foto: Camilla Thieme

OBS! Mobiltelefon (HTC Incredible S)

"Dog People"

Det är så lustigt det här med hur personer som har hund bemöter andra hundägare. Jag har bott i Handen i över tjugo år och det har så gott som aldrig stannat en person och pratat med mig på gatan. Men så plötsligt, bara för att jag har en hund vid min sida, så är man "bästa vän" med alla andra hundägare. Missförstå mig inte nu, jag tycker det är superhärligt att personer stannar och pratar med mig, men varför blir det plötsligt så? Är det för att vi delar samma intresse?

Jag har många intressen, men inte kommer det fram någon och pratar med mig när jag till exempel "fönstershoppar" eller när jag sitter i solen och skriver. Däremot har det hänt att människor stannat och börjat prata med mig när jag fotograferar (speciellt nallar). Vad tror Du detta beror på, att det är lättare att börja prata med andra människor i vissa situationer än andra? Berätta gärna!

Kram Milla

Foto: Camilla Thieme

Ps. Har Ni inte sett filmen "Hundtricket", gör det! Den är supermysig! Ds. 

Kärlek vid första ögonkastet!

Klockan 13.15 lördagen den 18/2 kom Susanne och hennes man hem till mig. Jag stod i garaget och såg när de parkerade på gatan. Hjärtat satt i halsgropen av förväntan och jag var så ivrig på att få träffa min lilla vän.

Bildörren öppnades och där låg hon, i mattes Susannes knä. Denna lilla varelse som nyfiket kika på mig med sina stora svarta ögon under den långa rufsiga luggen. Jag bara log och smälte som smör. Jag kan lova Er att det var kärlek vid första ögonkastet!!!

Vad kan jag säga... Jag var fast. 

I fyra dygn har hon nu varit min och jag älskar varje sekund! Aldrig hade jag kunnat drömma om att att jag skulle hitta en sådan "perfekt" hund som redan var (så gott som) allt jag önskat mig. Vi passar varandra som handen i handsken. Hon är glad, lugn, skäller inte, väldigt kelsjuk, hårar inte, gillar inte att bli smutsig och hur charmig som helst.

 Får jag presentera min älskade PEPSI 

Foto: Camilla Thieme

Som att vara barn och vänta på jultomten...

Jag har en längre tid funderat på att skaffa hund, men velat fram och tillbaka. Dels för att jag haft astma och varit päls allergiker sedan två års ålder, men även för att jag aldrig varit en riktig  "hundmänniska". Till och med rasen Kinesisk nakenhund som sägs vara allergivänlig kan framkalla astma och allergi. Det finns tyvärr inte någon hundras som är helt allergifri. 

Men den senaste tiden har jag känt att det "fattas" något i mitt liv. Att det inte är barn är jag 100% säker på, (läs "Jag vill inte ha barn") däremot ett husdjur till. (Jag har ju sedan snart 30 år tillbaka Kickan). Men vad kunde jag skaffa mig för djur som är allergisk mot de flesta (åtminstone de djur som har päls). Jag funderade på en kakadua, (det har varit min högsta dröm sedan jag var barn) sköldpadda, (men hur kul är det?) leguan, Kinesisk nakenhund och duva. Tyvärr var min man emot att jag skulle köpa en kakadua (sköldpadda och leguan kom inte ens på frågan) eftersom vi bor i lägenhet och de låter en hel del. Så tillslut beslöt jag mig för att köpa en liten skrattduveunge som jag hade sett på blocket.

Allt var färdigt och paret som sålde den lilla duvan skulle själva komma och lämna honom för några veckor sedan. Men så fick de förhinder och avbokade vårt möte. Vi kom överens om att vi skulle ses en annan dag, men sedan hörde jag aldrig ifrån dem igen. Veckorna gick och trots att jag skrev flera mail och sms fick jag aldrig något svar. (Jag kunde i och för sig ha ringt dem, men jag gillar inte att ringa och försöker undvika det så länge som möjligt).

Jag började kika vidare på nätet efter andra möjligheter och hittade då en uppsjö av till exempel rasen Kinesisk nakenhund. Problemet var att jag aldrig hade träffat en sådan ras tidigare och inte hade en aning om ifall jag tålde den eller ej. (Har varit allergisk mot alla andra hundraser som jag mött).

Så jag satte mig ned och skrev mail (för ringa ville jag som sagt inte ;o) till diverse uppfödare och förklarade hur det låg till, att jag var allergiker och inte visste om jag tålde rasen eller ej. Jag frågade om det fanns möjlighet att "låna en valp" i cirka två veckor innan jag bestämde mig för ett eventuellt köp. Detta visade sig dock vara betydligt svårare än jag hade trott. (Tur är väl det, det är bra att uppfödarna är så måna och beskyddande mot de små liven). Tillslut fick jag i alla fall tag i ett par som hade en lite "äldre" hund som de skulle kunna tänka sig att "låna ut" ett par veckor. Jag har nämligen hört att det kan ta en tid innan allergin bryter ut.

Även denna gång "sket det sig", då min man vägrade att åka och hämta hunden i Linköping. Men tur var väl det, för annars hade jag aldrig kommit i kontakt med Susanne som ägde nakentiken "Clara".

Efter att ha övertalat min man via sms och telefon (honom vågar jag i alla fall ringa ;o) godkände han tillslut att jag fick köpa "Clara" på prov! Visade det sig sedan att det inte fungerade skulle jag bli tvungen att lämna tillbaka henne.

Så inom loppet av 24 timmar gick jag från tanken att "jag förmodligen aldrig skulle äga en hund" till att vara hundägare!!!

Susanne fick (i sista minuten) en tid hos veterinären för "besiktning" och så sent som tio minuter innan det var dags för besiktningen kunde jag ge henne klartecken (att min man godkänt köpet). Jag slängde mig framför datorn och förde över handpenningen, för utan den skulle det inte bli någon besiktning. Snacka om att vara ute i sista minuten... Tur att Susanne bor alldeles vid djursjukhuset.

Sedan var det bara att vänta. Susanne och hennes man ville gärna se vart deras "valp" (som redan hunnit bli 8½ nånad) skulle bo, så när jag erbjöd dem reseersättning mot att de kom och lämnade henne dagen efter, tackade de ja. Min man arbetade på sjön och hade ingen möjlighet att hämta henne.

Den natten blev det inte mycket sömn kan jag lova. Jag kände mig som ett litet barn som väntade på jultomten, så glad och förväntansfull var jag.

Fortsättning följer...

Kram Milla

Foto: Anders Ericsson

Bildredigering: Camilla Thieme