Separationsångest...

Imorgon onsdag skall min man och jag åka och hämta vår nya bil. Jag måste erkänna att det förutom glädjen känns lite vemodigt också. Jag gillar verkligen vår nuvarande bil, speciellt glastaket och att man sitter lite högre upp än i de flesta andra personbilar. Sedan tycker jag att den ser väldigt "tuff" ut. Men min man vill ha en kombi och han är inte lika förtjust i vår Qashqai som jag är. Nu skall vi dessutom ha automatlåda! Det har jag aldrig kört tidigare, men det går säkert bra.
Varje gång vi köper ny bil och skall lämna in vår dåvarande bil, får jag samma klump i magen och vemodiga känsla. Det känns som jag "sviker" bilen när jag lämnar den där i affären ensam och övergiven och åker hem med en ny istället. Sist grät jag faktiskt när vi lämnade vår Toyota för att hämta vår nya Qashqai. Hur skall jag inte då känna imorgon. Jag funderar faktiskt till och med på att stanna hemma... Snacka om separationsångest.
Det kanske är fånigt att känna så här, men tänk vad många mil Du och Din bil har färdats och vad mycket Ni har sett och upplevt tillsammans. Jag får ofta känslor för "döda saker" och har väldigt svårt att skiljas från till exempel gamla kläder, prydnadssaker, leksaker sedan jag var barn med mera. Kan Du känna samma sak? Berätta gärna!
Kram Milla




Jag ÄR redan nöjd, det känns bara så vemodigt att lämna den vi har nu. Jag har tyckt så mycket om den... Jag fäster mig så lätt vid saker.
/Milla
Hm, det låter inte bra... Får hoppas att
en Focus är bättre än en Mondeo ;o)
/Milla
Kom på att jag ägt två Fordar. Hade en Ford Corsair på 80-talet när jag läste i Lund. Jättefin bil med röd galonklädsel och bara 4000mil på mätaren men totalt sönderrostad, fick den igm besiktningen trots rosten och sålde den efter en sommar med en vinst av tvåhundra kronor om jag minns rätt.
/Kjell
Hoppas dom är bättre nu. ;-)
Det får vi verkligen hoppas... ;o)
/Milla
Jag har alltid älskat Saab, och vi bytte till Volvo... men det gick ju det med!
Kram!
Vi har haft några Toyota och en Nissan och nu blev det Ford. Märket spelar inte någon roll för mig, det är som om själva bilen blir en "individ" för mig... ;o)
Kram!
for till härnösand idag och är mer än nöjd med alla småfinesser, det är det som är kul med nya bilar, allar har sina egna prylsaker man kan pilla på ;) men det är nog en skillnad, eran nissan är nog inte lika gammal, men nog kommer du bli kär i nya bilen också :)
Lycka till med Din nya bil Laura :o)
Våran bil kan till och med parkera själv!!!
Nissan var en ´08.
Kram till Dig.
Milla
Jag tog också körkort lite senare (var 23 år). Någon egen bil har jag aldrig ägt (alla våra bilar har varit min mans) så jag sitter nästan alltid i passagerarsätet.
Kram Milla
Du glömmer den gamla efter någon mil.
Haha, precis :o)
/Milla
Att byta bil innebär oftast mixade känslor trots att det bara är en massa plåt, plast, Aluminium, kablar, glas mm mm mm
Man har ju levt med bilen ett antal mil, men oftast glömmer man den gamla ganska snabbt.
Lycka till med nya bilen
Tack Mikael. Visst är det konstigt att man kan känna så inför en BIL!
/Milla