Glimtar från Island: Svarta stränder

På Island är stränderna svarta av lavasand och en del har förstås blivit väldigt kända. Margareta undrade hur Reynisfjara såg ut numera och här kommer några bilder. Det finns läckra basaltformationer vid stranden och en grotta som bidrar till dess popularitet. Stranden är dock förrädisk och det finns varningsskyltar vid parkeringen. Som ni ser var det lugnt väder när vi var där och vågorna var inte speciellt stora...

Plötsligt kommer dock en våg som når väldigt långt upp. Jag blev inte överrumplad denna gång och hinner backa undan. Stranden blir snabbt väldigt brant och suget från dessa "sneaker waves" har dragit ut människor i havet och resulterat i flera dödsolyckor. Senast 2025 omkom en 9-årig flicka som drogs ut av en våg.  

Det här ser ju rätt lugnt ut och om man backar en bit framträder mer formationer en bit ut i havet. Det är imponerande att stå där och man blir lätt lite förtrollad av platsen, tills det kommer en våg som kryper så otroligt högt upp på den svarta sanden att man inte riktigt kan tro det. Jag står bara där och tittar tills vattnet helt osannolikt når mina fötter. Trots kängor med höga skaft skvätter vattnet upp på benen och det rinner in över kanten i den ena kängan. Min sambo klarar sej bättre för han har snörat åt sina kängor hela vägen och de har något högre skaft än mina. Så fungerar en "sneaker wave"...  

Mer eller mindre blöt tar jag även en närmare till på väggen närmast stranden och förundras över strukturerna. Det finns också en grotta dit vågorna kan nå när det blåser mer än det gjorde denna dag. Det känns ändå helt osannolikt när jag står där och ser hur långt från vattnet den ligger.

Om man vänder sej åt andra hållet på stranden ser man också en serie fina formationer. Man kan köra ner även dit men vi valde att fortsätta. Här gillade jag att det gick några personer på stranden, vilket jag annars försökte undvika.

Sanden är verkligen svart och man förväntar sej kanske att man ska bli smutsig om man tar i den. Det blir man inte, i alla fall inte mer än om man tar i ljus sand.

Det här är en annan svart strand som vi passerade längs väg 1 som jag minns att Margareta också visade. Vi behövde sträcka på benen, men det regnade så det blev ingen längre strandpromenad. 

Den mest kända svarta stranden är nog ändå Diamantstranden, eller Breiðamerkursandur, där is från glaciärlagunen Jökulsárlón spolas upp och skapar en surrealistisk scen med glittrande is på den vulkaniska sanden. Vädret var lite nyckfullt när vi kom dit för trots tjocka moln tittade solen fram några korta stunder. Den här stranden har inte samma lutning eller vågor och betraktas som betydligt säkrare än Reynisfjara.  

Här kan man lugnt vandra med kameran och leta efter vackra bitar glaciäris. Sanden var förvånansvärt varm och det ångade från den av det kalla vattnet. Man förstår att platsen blivit populär och den stod högt upp på min önskelista över ställen som jag ville se. 

Här måste man ju experimentera med slutartiden, isen och vattnet mot den svart sanden. Det blev många bilder. Jag brukar inte låta vattnet bli så här "utsmetat" men jag fastnade ändå för denna bild då jag skulle välja ut några till bloggen. 

Det blev fina effekter både när vågen kom in på stranden och när den drogs tillbaka ut. Här var det också mycket lättare att förutse hur långt upp den skulle komma och vattnet nådde bara mina fötter vid ett par tillfällen, då jag inte brydde mej om att ta ett steg tillbaka. 

Ibland var det dock lite extra fart på en våg och det hände ju att den utvalda isbiten sveptes med eller i alla fall rörde sej, vilket hände här. Men jag gillar den här bilden ändå.  

Ni kanske undrar om det inte var mer folk på stranden och det var det förstås, men de gick inte så långt. De flesta stannade vid de största isflaken, men där var det mer sten på stranden och isen var inte lika vacker. Vill man ha finkornig sand och vara för sej själv med de glasklara isbitarna var det bara att gå längre bort längs den svarta stranden.  

Hej så länge,

Lena

Iwa 2026-06-24 08:01

Hej Lena, fina bilder från mäktigt landskap. Får se om jag vågar mig dit.
/per

Svar från Lena Holm 2026-06-25 20:41

Tack Per,
det gör du. Nu vet du ju att Reynisfjara är lurig och att vågorna kan gå långt upp på stranden.
Hälsningar Lena

sveka 2026-06-24 08:41

Stor närvaro i dina exotiska bilder. När jag ser dem upplever jag ett dystert och ödesmättat landskap. Det är väl den svarta sanden, diset och de låga molnen som framkallar den känslan. Hur är det att stå på plats? Jag kan tänka mig att havet och storslagenheten i landskapet kan ge ett annat och mer positivt intryck.
Rent bildmässigt tycker jag allra mest om din näst sista bild där isbiten är helt omgiven av virvlande vatten och där rörelsen framgår av den förlängda exponeringstiden.
Intressant att de flesta besökare på stranden väljer att inte gå så långt. Precis samma fenomen kan man hitta på Sandhammaren under högsäsong. Parkeringen överfull av bilar och massor av människor 250 m åt vardera hållet från där man kommer ner till stranden. Ytterligare något hundratal meter bort har man stranden (nästan) för sig själv...
Hälsningar Sven

Svar från Lena Holm 2026-06-25 20:48

Tack Sven,
jag upplevde inte som dystert utan snarare häpnadsväckande och mäktigt. Jag kan förstå att man valt att spela in scener i serier som Game of Trones på denna ö. Det är något sagoaktigt över landskapet, i alla fall sagor för vuxna. Kanske tycker en del att det är jobbigt att gå i sanden. Den svarta sanden är lika tung att promenera i som den ljusa och det gäller att hitta den remsa där den är blöt utan att man hamnar i vågorna själv. Jag hade dock kunnat gå betydligt längre på denna strand än vi gjorde men det blev ju att man stannade när det fanns fina isbitar. Vid Sandhammaren är det väl snarast ett problem att hitta parkering, även om det finns plats på stranden.
Hälsningar Lena

Margareta Cortés 2026-06-24 09:57

Härligt att återse dessa svarta stränder.
Jag har hört så mycket om hur vinterstormarna gått hårt åt Reynisfjara och att stora delar skulle ha försvunnit ut i havet, men på dina bilder ser det ändå förvånansvärt likt ut. Jag tror också att det är den mjukare delen lite längre in som rasat ner, och kanske har även några av de formationer du visar i sjätte bilden möblerats om.

Den tragiska olyckan med flickan inträffade ju när familjen varit inne i grottan och en våg drog ut dem — dina bilder visar verkligen hur förrädiskt lugnt det kan se ut innan en sådan våg plötsligt kommer.

Vädret på dina bilder påminner mycket om när vi var där 2014, med regn och dimma i flera dagar. Dimman ger en särskild stämning, nästan som att landskapet drar in en i sitt eget mörka lugn.
Och dina bilder från Diamantstranden är magiska. Jag tycker särskilt om hur du fångat rörelsen i vattnet runt isbitarna — det där virvlande, mjuka ljuset som uppstår när vågen både kommer in och drar sig tillbaka. Det är så tydligt att du experimenterat med slutartiden och låtit isen och vattnet skapa sina egna mönster. Jag hade gärna stannat längre där själv, men resten av sällskapet var hungriga och ville vidare…

Svar från Lena Holm 2026-06-25 20:53

Tack Margareta,
det var svårt att föreställa sej att vågorna kan nå ända in i grottan, för den låg långt uppe på land när vi var där. Vädret var ju väldigt lugnt, nästan vindstilla, och det hade nog inte blåst på flera dagar. Vädret var nog egentligen bättre för foto än strålande sol för vi hade en hel del dramatiska moln och dimma. Jag hade väldigt kul på Diamantstranden och min sambo lät mej hållas tills jag var nöjd.
Hälsningar Lena

pdahlen 2026-06-24 10:08

Vackert, det är troligen snyggare med den svarta stranden och en mer dramatisk himmel än att det skulle ha varit sol. Jo det är ju dessa svarta stränder som skulle locka mig till en tur hit

Svar från Lena Holm 2026-06-25 20:56

Tack Peter,
jo, visst var det här vädret bättre än sol rent fotomässigt. Men det var onödigt blött några gånger och dessutom bara 7-8 grader (eller kallare) förutom sista dagen. De svarta stränderna var magiska och Diamantstranden bara måste man ju besöka. Där hade jag kul en lång stund. Där såg vi även snösparvar på väldigt nära håll.
Hälsningar Lena

Wolfgang Gerlach 2026-06-24 11:40

Underbart reportage med fina bilder och text! Där har jag inte varit, men jag vet att man ska akta sig för plötsliga vågor och Du var som tur medveten om det. Vi var på andra sidan av klippan i Vik och där är stranden inte så farlig (tror jag). Det finns en del platser på Island som jag gärna skulle vilja komma tillbaka till och en del har jag missat som t ex den här Du visar. Hälsningar Wolfgang

Svar från Lena Holm 2026-06-25 20:59

Tack Wolfgang,
det var även ordentliga varningsskyltar när vi kom fram och skulle gå ner på stranden. Jag förstår att du gärna skulle besöka vissa platser igen för det kan jag också tänka mej att göra. Gärna i en annan årstid.
Hälsningar Lena

Erik Madsen 2026-06-24 14:13

Hej Lena.
Jag måste lova att du visar Islands mycket varierade natur i dina olika inlägg.
Man ska inte underskatta vattnets och havets kraft. Här i Roskilde har vi upplevt 3-4 tragiska drunkningsolyckor på kort tid. Det har hänt i 2 tidigare grustag, som nu är anlagda som badsjöar. Det var 2 ungdomar och 1 utländsk man i 30-årsåldern. De har inte känt till risken med att simma i den typen av vatten, där temperaturen är ok på ytan, men inte särskilt långt ner är vattnet mycket kallare - 10-15 grader mindre. Sjön är också väldigt djup - 10-15 meter och sluttningarna är väldigt branta - förutom där man går ut.
Varningsskyltar har satts upp och nu finns det även några på främmande språk.
Det värsta och det vi fruktar nu är att Roskildefestivalen börjar här i helgen och det finns en del av en av sjöarna inne på festivalområdet. Där finns ungdomar och kanske med alkoholkonsumtionen en farlig cocktail. Nu ökar festivalen säkerheten och med besättning vid sjön.
Med vänliga hälsningar från Erik.
PS: Ursäkta tiraden – du kan ta bort den om du vill.

Svar från Lena Holm 2026-06-25 21:10

Tack Erik,
jag har ett par naturtyper kvar som jag inte visat ännu :-) Eftersom jag varit så mycket i vatten har jag också fått känna på hur liten och klen man är när det går lite vågor eller blir strömt. Om det sedan är kallt dessutom blir det ju snabbt ännu farligare, eller om man har alkohol i blodet. Jag hoppas det går bra under festivalen och att det inte inträffar några tragiska olyckor. Om det blir värmebölja ökar dock risken för då vill ju allt fler svalka sej med ett bad.
Hälsningar Lena

pisces 2026-06-24 14:49

jag minns minsann en gång för inte alltför länge sen när du kommenterade en vattenbild i min blogg med att du inte är jätteförtjust i rörelseoskärpa just när det gäller vatten - och vad ser vi här? 😮🤗😄 vatten i rörelse, minsann!

teasing aside; jag måste sluta läsa dina blogginlägg från island (kommer inte att hända!), för jag blir ju bara superavis hela tiden. det här känns ju som en miljö jag skulle älska att befinna mig i. *suckar avundsjukt*

Svar från Lena Holm 2026-06-25 10:18

Tack Malinka,
jag är fullt medveten om att jag skrev det och jag tänkte när jag la in dessa bilder att någon (kanske Malinka) kommer att påminna mej om det:-) Jag testade faktiskt även korta slutartider på denna strand. Då blev vattnet dock för glittrigt och det passande inte med isen som ju var det lite unika på denna strand. Men det finns en gräns för hur lång slutartid jag tycker man kan ha. Ibland ser man bilder där vattnet bara ser ut som en dimma och så står det i bildtiteln (eller beskrivningen) att det var stora vågor ! Det är inte min grej :-) Jag tror inte du kommer att kunna låta bli att titta på glaciären, när jag väl får ordning på de bilderna..."naturligt svartvitt" även i den miljön.
Hälsningar Lena

Lena Eriksson 2026-06-25 16:29

På den Svarta stranden - där har jag också varit 🙂🙃
Jättefina bilder på en speciell plats! Och visst vill man tillbaka och uppleva mer och ta nya foton!?

Svar från Lena Holm 2026-06-25 21:01

Tack Lena,
jag antar att du tyckte den var lika spännande och kul att fota där som jag gjorde. Det blir verkligen annorlunda kontraster med det svarta ffa där det också finns is.
Hälsningar Lena

bildsten 2026-06-25 17:18

Island bjuder på hela gråskalan i dina bilder så man kan tro att de är monokroma. Det är ett märkligt landskap, nästan apokalyptiskt. Men fina bilder.
Även jag tillhör de som för det mesta inte gillar vatten som ser ut som filmjölk, men här framhäver det mjuka vattnet isens glitter på ett fint sätt mot den svarta sanden.

Svar från Lena Holm 2026-06-25 21:05

Tack Sten,
jag har bilder från fler ställen som nästan är monokroma och ibland var det lite apokalyptiskt. Speciellt på ställen där det var väldigt öde och knappt växte något. Jag tog en del bilder med kort slutartid och lät vattnet skvätta. Men då fick vattnet en typ av glitter som inte alls passade med isblocken. Du har helt rätt i att mjukt vatten passar bättre runt is.
Hälsningar Lena

TheInvisibleJackal 2026-06-26 09:00

Fina bilder. Jag har hört talas om den här stranden och dess förrädiska vågor.

Hälsningar Jörgen

Svar från Lena Holm 2026-06-26 16:41

Tack Jörgen,
jag visste inte om hur förrädisk Reynisfjara var förrän vi kom dit och såg skyltarna. Men vi blev båda överraskade av en våg och blöta, trots att vi är vana att vara i den miljön. Diamantstranden är dock helt annorlunda, det är långgrunt och där sugs ingen ut i vågorna.
Hälsningar Lena

Mari Lidström 2026-06-29 19:56

Det har var väldigt kul och intressant att läsa dina inägg om er resa på Island. Du har verkligen fångat naturen, känslan som är där och vädret. Vi var där 2019 så nu fick jag uppleva det igen genom dina bilder. Hälsningar! Mari

Svar från Lena Holm 2026-06-29 21:04

Tack Mari,
jag skulle gärna åka tillbaka lite senare på säsongen och kanske även få uppleva lite annan väderlek, även om vi för det mesta hade tacksamt fotoväder.
Hälsningar Lena

Wolfgang Gerlach 2026-07-04 11:05

Lena, Du visar perfekt dessa svarta stränder. Jag kan uppleva dem igen genom Dina bilder, så jag tittat på dem igen! Jag har varit fascinerad av de svarta stränderna. Som jag fått veta, så är den svarta sanden basalt med inslag av glas. Hälsningar Wolfgang

Svar från Lena Holm 2026-07-04 16:54

Tack Wolfgang,
kul att du tittar in igen. Du har nog rätt i vad sanden består av. Vi fick också veta att de använder sanden när de gör lava under en lavashow i Reykjavik. Det tar två timmar att hetta upp sanden så den blir flytande och när den stelnar blir den som svart glas. Sedan återanvänder de "glasklumpen" genom att hetta upp den igen inför nästa show.
Hälsningar Lena