B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Stanna upp en stund...

Det har varit stressigt den senaste veckan med både besök från USA och mycket på jobbet. I går morse bestämde jag ändå att jag skulle stanna till bakom campus en stund innan jobbet. Jag har "Årike Fyris" (poppis bland fågelskådare) några hundra meter från jobbet och jag unnade mej en stund vid vattnet när solen började gå upp. Här kan man verkligen stanna upp en stund....  

Denna morgon var det fisktärnor som fångade mitt intresse...de svepte över vattnet med en hisnande hastighet...

....förvånat konstaterade jag att några faktiskt hade fastnat på minneskortet...

... det gick verkligen undan....

Förstora gärna. Ibland kan en kort stund ge väldigt mycket, man måste bara ge sej tid att stanna upp och titta lite extra noga.

Önskar er alla en fin helg,

hälsningar Lena

Postat 2017-04-28 19:56 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Sothönans vårbestyr

Sothönsen bevakar nu som bäst sina revir vilket var helt uppenbart då jag besökte Kyrksjön för en dryg vecka sedan. Jag stod på en brygga och hade ett par på vardera sidan som försvarade en viss längd vassrugg med tillhörande vattenområde.

När de inte försvarade reviret jobbade de på att göra fler sothöns.

Efter avslutat akt klättrade hannen rakt över huvudet på sin fästmö och gled nöjt ut på vattnet.... 

Honan tog det lite lugnt och putsade sej. Vädret var inte toppen och det var ganska kallt men invid vassen låg vattnet ändå blankt och jag njöt av att spana på sothönsen. Jag älskar att stå och titta på dessa små episoder som utspelar sej, det blir som korta berättelser ur naturen. 

" - Spegel, spegel....." kanske hon tänker....eller så vet hon redan att hon är Prinsessan i sitt revir och att den vackra Prinsen som just nu patrullerar revirgränsen är hennes för evigt.

Med ett litet nonchalant skakande av fjäderdräkten gav hon sej sedan ut för att leta efter de rätta heminredningsdetaljerna....

....vasstrån av lagom längd och bästa kvalité.

" - Tur att det är någon som bygger här för annars skulle det inte bli mycket till bostad innan äggen börjar tränga på. "

Hälsningar Lena
(som inte såg skymten av någon smådopping)

Postat 2017-04-23 09:59 | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Ibland så händer det...

I mitt yrke publicerar jag med jämna mellanrum forskningsresultat i vetenskapliga tidskrifter. I vissa fall är det forskning som jag leder själv och ibland är det projekt där jag på något sätt bidragit med en del av min vetenskapliga expertis till någon annan forskargrupps arbete. På senare år har det även hänt att jag har bidragit med bildmaterial. Vid två tillfällen har mina bilder fått pryda framsidan på en högst välrenommerad tidskift. Första gången det hände var maj 2015...  

Bilden på spindeln fotograferade jag hemma i garaget med min sambo som assistent (F höll den fjärrstyrda blixten). Jag var med i en liten del av projektet som handlade om hur spindeln spinner sin tråd men var inte medförfattare till just den här publikationen, bilden ville de dock gärna ha.

I mars 2017 fick jag möjligheten igen. Bilden visar ett nystan med artificiell spindeltråd som en doktorand spunnit i labbet. Det här är en av de första bilderna som togs av det nya materialet som hon sedan spunnit många kilometer av och som jag förstås också har mängder med bilder på.

Hälsningar Lena

Postat 2017-04-22 09:24 | Permalink | Kommentarer (14) | Kommentera

En annan ovanlig vårgäst

En annan tillfällig gäst i restaurangen som vi bara ser på våren, vid enstaka tillfällen, är steglits. Just nu har vi ett par som kommer lite då och då.

Steglits, heter på latin Carduelis carduelis. Namnet kommer från carduus, som betyder tistel och det är ju just tistelfrön som den helst av allt vill ha. Nu verkar det som att skalade solrosfrön också kan fungera, åtminstone om det snöar. 

Steglitsen står sej bra i kampen mot grönsiskor och grönfink, som är de vanligaste gästerna just nu.

Hälsningar Lena

Postat 2017-04-20 07:31 | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

Rödhaken

" Förutom att rödhaken har Kristi blod på bröstet kan namnet komma från att den sägs ha fört elden till människorna."  Det kan man läsa om denna fågel i boken "Om fåglar i Sverige" av Staffan Ullström och Lars-Åke Janzon.

Varje vår kommer rödhaken till vår trädgård på ett kort besök. Under ett par veckors tid är den en trogen gäst vid talgblocket och på marken under fröautomaten (där det förstås också finns mat). I år har vi två stycken som hävdar sej bra bland grönsiskor och grönfinkar. Det kan vara ett par, för det går inte att se skillnad på könen.

Erik Rosenberg påtalar i sin bok "Fåglar i Sverige" de höga benen och de stora mörka pärlögonen hos rödhaken. Det är nog mycket ögonen som gör att vi tycker att den är så speciell och vacker, samt det orangefärgade bröstet. Den sätter sej inte på de estetiskt bästa platserna hos oss men i gengäld kommer den ganska nära.   

Det var inte förrän vi träffade de verkliga fågelexperterna i Oxängens ringmärkargrupp som vi insåg hur vanlig denna fågel är. Den svenska populationen uppskattas till 3 800 000 par (Janzon & Ullström, 2015), men beståndet har en långsamt nedåtgående trend.    

Det är en allmän tro i hela Europa att rödhaken för lycka med sej. Om ett brudpar möter en rödhake då de lämnar kyrkan efter vigseln, går de ett lyckosamt äktenskap till mötes (Janzon och Ullström, 2015). Jag kan inte motstå rödhaken och fotograferar den varje vår då den kommer till oss. 

Hälsningar Lena

Postat 2017-04-18 07:40 | Permalink | Kommentarer (18) | Kommentera
1 2 3 ... 199 Nästa