Med munnen full av tänder

Havskatten är känd som en aggressiv fisk, vilket nog mest beror på att när man får upp den i en båt så hugger den tag i vad som finns närmast. Om det är en stor fisk kan den bita sönder en åra och fingrar ska helst inte komma ivägen. Tandgarnityret är imponerande!

Men när man möter havskatten på hemmaplan är den fridfull och låter sej villigt fotograferas. Den backar undan från dykare om man kommer för nära, även de stora exemplaren, som egentligen inte har några naturliga fiender.

 Havskatten är ofta stationär och man kan hitta den år efter år i samma skreva eller håla. Den är bottenlevande och lever på sjöborrar, kammusslor, sjöstjärnor och andra musslor. Utanför en havskattlya finns stora samlingar av skalrester och ibland botaniserar mindre fiskar eller, som på denna bild, räkor bland resterna efter den stores senaste måltid. Denna bild är tagen 2006 utanför Tromsö. På den tiden hade jag en Olympus C8080 kompakt och endast kamerans interna blixt. Denna havskatt, men inte just denna bild, var det första jag la ut här på FS.

 Det här är ett exempel på en ung havskatt, som är betydligt mörkare i färgen. Som vuxen kan den bli  ca 120 cm lång och väga över 20 kg. Detta exemplar var max 30 cm och den var mycket blyg.

Båda bilderna ovan och den nedanför är exempel på betydligt större exemplar, som är fotograferade i Saltströmmen utanför Bodö i Norge. Vi har aldrig sett en havskatt i svenska vatten även om de finns på västkusten. Men längs den norska kusten kan man stöta på dem och i Saltströmmen finns det gott om dem. 

 Havskatten leker på vintern och det är hannen som vaktar äggen i 2-3 månader innan de små larverna kläcks. Hannen rullar ihop sej runt äggmassan och äggen kommer då att komma i kontakt med slem från den vuxna fiskens hud. Slemmet tycks ha bakterie och svampdödande effekt, vilket man upptäckt i fiskodlingar där man upprepade gånger misslyckats med att kläcka rom utan närvaro av en hanne.

Ha en fin kväll

Lena 

Näckrosor och gäddporträtt

Hittills har det inte handlat om växter i vatten en enda gång och det beror på att väldigt mycket som man ser i havet, som vid första anblicken ser ut som en växt, egentligen är ett djur. Namn som havstulpan och cylinderros betyder inte att det är blommor. Näckros däremot, är något helt annat. Näckrosor finns bara i sötvatten och det är definitivt en växt, med ett rotsystem på sjöbotten och en blomma som flyter på ytan.

Ibland förekommer det dock blommor även i vattnet. Årets besök i Storaxen är första gången jag befinner mej i en sjö när näckrosorna blommar. Det är den vita näckrosen som finns här. Den röda är visst samma art, med en mutation som ger röd färg.

När näckrosen ligger precis i ytan blir speglingarna av den halva blomman förvillande. Istället för vattendroppar på en blomma, som kan ge fina efekter på land, får man här istället luftbubblor som effekt.

Med 60 mm makro på kameran går det också att fotografera fiskporträtt och några porträttbilder på gädda ingick i planen när vi gjorde dagens andra dyk. Efter en tur inne bland näckrosorna simmar vi sålunda ut på gäddjakt igen. Fredrik får syn på den först, den blågrå skepnaden som ligger och lurar. Mönstret på dess kropp är förvillande i det blågröna vattnet och kamouflaget häpnadsväckande i den brungröna växtligheten. Jag tittar på gäddan genom sökaren och smyger närmare, fokuserar på ögat och tar en bild, sneglar snabbt på skärmen, exponeringen ser OK ut. Andas in och smyger närmare. Jag tar en bild till och den ligger kvar, jag fokuserar och andas ut försiktigt, tar en bild, rör mej sakta framåt, kollar fokus på ögat, tar två bilder. Sedan tröttnar gäddan.

Hittar den lilla gäddan också, nära de gulgröna växterna på botten. Den ser ut att ha parasiter som sitter på ytan, på ryggen synns en tydligt.

Efter ca en och en halv timme, då jag åter är i näckrosorna, strejkar plötsligt kameran. ”Card full” visar displayen. Suck, men det är också hög tid att avbryta och börja simma tillbaka. Det har blivit betydligt mörkare i vattnet under den sista kvarten. Jag raderar snabbt några testbilder i början av korten, bara utifall… och vi börjar simma. När vi bryter ytan en bit från bilden ser det ut så här.

Inte underligt att det var mörkt i vattnet för himmelen är blygrå och regnet öser ner. Iförd torrdräkt spelar det ju ingen roll men det går inte att köra hem i den. Hukande under bagageluckan byter vi om en i taget. Jag kan inte plocka kameran ur undervattenhuset stående i regnet, men vi måste ändå stanna på macken i Rättvik. Tre timmar hem och jag måste ju få kolla på mina bilder!

Ha en bra kväll

Lena

Tillbaka i Storaxen - samt glimtar av solsken

Söndag, dvs igår, hade vi bestämt oss för att åka till Storaxen och spana in gäddorna. Regnet vräkte ner under stora delar av den tre timmar långa resan till Rättvik, men väl framme var det faktiskt uppehåll och vi kunde byta om utan problem. Jag såg redan när vi gick i vattnet att vita näckrosor blommade längs kanterna åt höger, alltså blir planen att simma åt höger. OK gäddor var första fokus men näckrosorna lockade också. Vattentemperaturen var behagliga 18 grader och en känsla av lugn infinner sej nästan omedelbart som vi sjunker under ytan.

Vi passerar den sjunkna ekan som ligger på sin plats. Den ser ut som den gjorde förra året och jag tar några bilder, trots att solen inte är framme ännu. Tokina 10-17 mm fisheyezoom sitter på kameran och den är ställd på 17 mm. Huvudfokus på detta dyk är gäddor i sin naturliga miljö. Vattnet är blågrönt och stilla, men jag vill också helst ha sol.

En abborre simmar rakt fram till porten och jag tar en bild med blixt. Sedan testar jag ekan med och utan blixt. Det är lite grumligt i vattnet och jag låter blixtarna vara avstängda så länge.

Fredrik signalerar gädda och visar med armarna att den är ganska stor. Nu gäller det att smyga och andas försiktigt. Trots att objektivet står på 17 mm så behöver jag komma riktigt nära för att få de bilder jag vill ha.

Det blir en serie med bilder när jag smyger mot gäddan. Den låter mej komma ganska nära innan den sakta börjar röra sej.

Jag låter den simma iväg en bit och slår på blixtarna för att testa om den vill vara med på bild en gång till.

Samma gädda nu med blixt men den har tröttnat på mej och viker av. Här är den på väg bort lite sakta, men det fina mönstret på kroppen gjorde att jag ändå behöll denna bild.

 Solen kommer nu fram och strålarna letar sej ner genom vattnet. Vi fortsätter spana och snart signalerar Fredrik "liten gädda". Jag lägger mej i smygposition och provar naturligt ljus igen.

 Solljuset kommer från fel håll och den blir lite mörk i ansiktet. Den håller till ganska långt ner i växtligheten och är "lite blyg" även om den ligger still. Jag uppskattar att den är ca 20 cm lång.

 Vi stöter på fler större gädor och den här ställde upp på att bli fotograferad. Det är nog den största vi sett hittills, men det är oerhört svårt att uppskatta storlek i vattnet, för allting upplevs som större och närmare. Jag släpper gäddorna för att leta reda på näckrosorna. Fortsättning följer...

Ha en trevlig kväll,
Lena 

Mera makro: Sjöharen - ett charmerande blötdjur

Sjöharen hör till samma ordning som nakensnäckorna, men jag tycker de är så charmerande att de förtjänar ett eget inlägg. Den typ av sjöhare som man ser i skandinaviska vatten är ofta större än de vanligaste nakensnäckorna och har ett så specifikt utseende att man inte kan missta sej för vad det är.

 Man kan ju förstå varför de kallas sjöhare med den uppsynen. Sjöharen har två framåtriktade muntentakler och "öronen" är dess huvudtentakler. Den är i huvudsak växtätare och valet av föda påverkar färgen dvs äter den mycke rödalger, blir den rödare. Sjöharen blir ca 70 mm lång i våra vatten, dvs riktigt stor för att vara en nakensnäcka.

Visst är det ett charmerande blötdjur ? Den här showade praktiskt taget framför linsen.

Sjöharen är hermafrodit som de andra nakensnäckorna och utbyter sperma med varandra. Oftast sker detta under våren. Antagligen är det precis vad dessa två sjöharar ska till att göra. En ganska ömsint omfamning.

Jag kan inte vara säker men jag tror att det här sjöharen ser över den egna äggsamlingen. Jag såg den visserligen inte lägga äggen, så de kan ju höra till en annan nakensnäcka. Men det verkade inte som att den försökte demolera eller äta upp äggen utan den uppehöll sej på denna gren och lät sej villigt fotograferas.  

"Jag är inte rädd för att flyga...". Kanske var den här på väg någonstans, strömmen fick den att sträcka ut i vattnet. Ofta ser man små sjöharar som dinglar runt i tången av vågornas rörelser eller av ström. En del strömmar nog bort.... mot nya äventyr.

 Önskar er alla en skön helg

Lena  

En bukett musslor och en hälsning

Jag var på min första fotofika i Uppsala i lördags och träffade ett helt gäng med trevliga fotografer däribland Claes, som presenterade sej som "mannen med solnedgångarna". Stämningen var härlig, samtalen flödade kors och tvärs över det stora runda bordet (belamrat med kameror) och timmarna rusade iväg. Vilket gäng!

 Jag blev därför lite omtumlad när jag idag läste om Claes stroke, även om progonoserna verkar goda enligt de som känner honom bättre. Livet är fullt av överaskningar och alla är inte av den goda sorten. Sänder en hälsning till honom via de som kommer att besöka honom nästa vecka och dagens bild, en bukett musslor från Fårö.

Hälsningar

Lena