Snabelkommunikation

Elefanter stod förstås på min önskelista över djur som jag ville se på vår resa. Att pricka av "The Big Five" kändes inte så viktigt, men just elefanterna ville jag möta, ju fler desto bättre.

Den afrikanska elefanten är en gigantisk växtätare som tillbringar ca 14 timmar om dygnet med att äta och förändrar landskapet ganska ordentligt där den drar fram. En vuxen hanne kan bli 4 m hög och väga ca 6 ton. Honorna är betydligt mindre men kan ändå bli så tunga som 3½ ton. 

De första elefanterna vi såg var ensamma hannar och äta verkade vara det som uppehöll dem just då. De såh inte ut att sortera så noga utan rev åt sej av växtligheten med god aptit.

Vi passerade en utkikspunkt och spanade ut över landskapet och Crocodile river. Inga större elefantgrupper syntes till men man kunde se samlingar av flodhästar lång bort.

Till slut fick vi syn på en liten grupp med ungar. Det är honor och ungar som leds av en äldre hona. Elefanten är dräktig i 22 månader innan hon föder en unge som man sedan hjälps åt att hålla reda på inom gruppen. Hos den afrikanska elefanten har både honor och hannar betar.

Den lilla ungen i mitten var den minsta vi såg. Tyvärr var avståndet ganska långt.

Den här var desto närmare ! När vår första dag började lida mot sitt slut mötte vi fyra stora elefanthannar precis brevid vägen. Trots att vi satt i en stor safarijeep var elefanterna mycket imponerande. Vi hade precis passerat ett litet backkrön när vi hamnade mitt bland dem. Vår guide stannade men höll motorn igång. Elefanterna tittade på oss...

Sedan började två elefanter ta på varandra med snablarna. Det var inte fråga om någon kraftmätning utan det såg mest ut som att de "snackade" helt tyst med snablarna. Vår guide stängde av motorn för läget var lungt när elefanterna börjar interagera på detta sätt. Ganska ovanligt att få se sa han också.

Det blev rätt snäva bilder med 300 mm men jag gillar ändå dessa bättre än de bilder vi tog med 17-55 mm som satt på den andra kameran.

Det rådde ingen tvekan om att det var någon typ av samtal som de två herrarna hade.

Plötsligt slutade de dock tvärt med sitt snackande och tre stora elefanter vände sej mot vår bil och bara tittade. Motorn fick liv och vår guide la i backen. Ett par av elefanterna tog några steg mot oss och han backade en bit. På frågan "vad gör de nu ? " svarade han: "- They push us because they know they can".

Vi backade ytterligare en bit och plötsligt släppte den spända stämningen och elefanterna promenerade förbi bilen för att återuppta sina samtal och äta lite.

De hade fått visa oss vem det var som bestämde och nu var det lugnt igen. Vi bjöds på lite mer snabelsamtal innan de sakta rörde sej in bland buskar och träd.

Vi avslutade safarin som börjat vid femtiden på morgonen och kom tillbaka till vår lodge utanför Kruger strax innan solen skulle gå ner.

Med en iskall Savannah Dry cider i handen gick jag ut på den stora balkongen och spanade ut mot Crocodile river. Där gick en hel familj med elefanter....

Innan middagen hann vi svalka oss en stund i polen som låg i anslutning till balkongen och baren på övervåningen. Med bara tolv gäster totalt (och byte av gäster just denna kväll) fick vi en stund helt för oss själva där vi faktisk kunde höra elefanterna som betade vid floden. De snackar med ljud också, inte bara med snablarna.

Hälsningar Lena