Mitt fotografiska minne

Den biologiska sensorn

Om nästa steg i kamerautvecklingen

Jag har redan funderat på nästa års aprilskämt men bränner det redan nu då jag misstänker att tekniken kan hinna före. Om inte kommersiellt tillgänglig så i alla fall som lyckat forskningsexperiment. När det gäller hörseln har forskningen redan hunnit långt. Döva kan höra genom en knapp som är inopererad i skallbenet.

Nu handlar det om de inbyggda sensorerna vi har i skallen. Två ögon. Dessa sänder en bild till hjärnan som vänder den "rätt" och kombinerar de båda bilderna till en 3D-bild som på den gamla stereofotografins tid. Hjärnan har dessutom en otrolig minneskapacitet så här behövs inte ens ett minneskort. Det enda som fattas just nu är ett interface som gör det möjligt att dela våra bilder och filmer med andra. Vi kommer att kunna koppla ihop våra hjärnor trådlöst och om vi sitter nära varandra vid lägerelden kan vi berätta ordlöst vad vi varit med om under dagen.  Ett socialt nätverk á la stenåldern.

Jag gjorde ett eget försök i mitt bästa lab, köket, och passade på att dokumentera tillfället. Nu finns beviset i form av en ny profilbild på Fotosidan. Tyvärr fungerade inte nätverket så jag fick ta till det långsamma sättet, bredbandsinternet.

Jag använder en gammal beprövad optik från Goertz som bildförstärkare av synintrycket. Den är visserligen ca 120 år gammal men funkar hyfsat.

Eders hängivne

PS
Set blir inget PS den här gången 

Inlagt 2015-05-31 21:01 | Läst 7157 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Det pratas faktiskt om organiska sensorer som nästa generation sensorer, men det är inte riktigt samma sak som din biologiska sensor. ;)
Svar från N Thomas Meldert 2015-06-01 07:38
Det har ju länge funnits organiska LED:s (OLED) så steget är nog inte så långt =)
Om man har en biologisk sensor kan man då skippa batteriet och kanske mata kameran med t. ex. lite havregrynsgröt då och då i batterifacket? Kanske sockerbitar är bättre? :-)
Svar från N Thomas Meldert 2015-06-01 07:40
Intelligent iakttagelse, Peranders. Det där med sockret får nog bytas ut för att alla fotograferande diabetiker inte ska hamna på efterkälken.
Dina funderingar ser jag mest som science fiction, ärligt talat. Den tekniska utvecklingen går inte alltid som man tänker sig. Grejen du håller i handen ser ut som en småbildskamera från glasplåtkamerornas tid. Vad är det egentligen?
Svar från N Thomas Meldert 2015-06-01 07:45
Jag har för mig att Gud sade, efter Babels torn, att hädanefter ska ingenting vara omöjligt för människorna =) Det tar tid att skapa nytt. I filmens värld finns redan tekniken! Det jag har i handen är objektivet till min stora storformatare för glasplåtar av ca A4-storlek. Det är tillverkat ca 1896. Jag har funderat ett tag på att använda det till min lilla storformatare men ridån måste bytas och linserna putsas invändigt. Jag tyckte det passade som profilbildsrekvisita.