Pro Memoria

Mitt fotografiska minne

Kompakter

De ultimata kamerorna

Vi ser det i den digitala världen, kamerorna blir mindre och bättre. Det har t o m gått så långt att kompaktkameramarknaden viker sig för mobiltelefonerna som har blivit tillräckligt bra för att konkurrera om segmentet kompakter. För oss som envisas med att använda film är det dock svårt att få något som konkurrerar med en mobiltelefon i smidighet. Det skulle väl vara Minox 35-serien då. Jag hade en 35GT en gång men konstaterade snart att mina händer var för stora för att hantera en så liten kamera. Men den gav överraskande bra bilder med sina tvåbladiga bländare och slutare. Och den passade i vilken ficka som helst, trots fullformatet!

Nu har det slumpat sig så att de flesta kompakter jag kommit över på ett eller annat sätt är av märket Olympus, som i de flesta fall har alldeles utmärkt optik.

Olymps 35RD. Denna är inne på sin andra reparation. Slutaren har varit lynnig och nu har också avtrycket fastnat. Kompakt men ingen pocketkamera

Olympus 35SP. En riktigt bra kamera. Men jag håller nog 35RD för bättre. Kompakt men ingen pocket.

Olympus XA. Den första i serien XA-modeller och den enda med mätsökare. Snudd på för liten för mina händer men nästan lika kompakt som Minox 35-modellerna. Får ledigt plats i en bakficka. En riktig pocketkamera.

Min µZOOM har varit med om mycket. Under flera år den enda kamera jag hade. Zoomen var ju flexibel men tyvärr inte i klass med de fasta brännvidderna.  Kompakt men för tjock för att platsa i en byxficka. En jackficka går utmärkt.

Konica C35. Min första fru tog med sig en i boet och vi använde den flitigt när det var bekvämast med en mindre kamera. Den var med om mycket och blev illa pyntad, som man säger i de västra provinserna. När vi skildes åt skaffade jag en likadan av nostalgiska skäl. Kompakt men ingen pocket

Tidigare har jag kommit över t ex Vitessa N som även den har en förnämlig optik.

Med objektivet bakom lyckta dörrar passar den i en större ficka. Och med sin speciella frammatningsmekanisk kan man lätt uppnå en fotograferingshastighet av 1 bild/sekund. Vad det nu ska vara bra för. En riktig pocketkamera.

Slänger med en halvformatare också. Det är ju fortfarande 135-film men man tar bara halva vanliga formatet. Filmen tar aldrig slut. Kompakt är den, därför hänger den med här. Bra optik. Men den är ingen pocketkamera.

Jag har och har haft flera kompakter men dessa är de jag använder mest om jag ska ha en kompakt med mig. Jag har nyligen presenterat några riktigt gamla kompakter som tillika är riktiga pocketkameror.

Eders Hängivne fullformatsfotograf

Postat 2018-09-16 12:41 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

P 82546

Om familjens första bil

Pappa tog först körkort och mamma strax därefter. Vi åkte först några långresor i farfar Göstas ljusblåa Austin A30. Två vuxna och fyra barn. Vi turades om att ha lillsyrran i knät. Det var inte populärt men vad står man inte ut med för att få åka bil? Från Åmål till Oskarshamn var nog den längsta resan med den bilen på svenska vägar á la 60-tal. Motorvägar var ett okänt begrepp och tur var väl det. A30:n gick inte så fort.

Osäker på var det är men jag gissar i trakten av Edsleskog ett par mil väster om Åmål. Pappa tog bilden med sin Nettar.

Framme i Oskarshamn efter en låååång resa.

Till slut köptes den första egna bilen. En mörkblå Volvo PV 444 med delad framruta och hel bakruta. Årsmodell 1957, tror jag. Registreringsnummer P 82546. Det där numret kommer jag aldrig att glömma.

Stolta ägare! =) Bilden är nog tagen av morbor Oscar eftersom negativet är 6x9 och hans dotter står där till höger.

Och naturligtvis åkte vi mycket. Ofta till Slottsbron där pappas föräldrar bodde. Där insöp vi skitlukten från pappersmassafabriken i Grums om vinden låg på men kompenserade med nybakade bullar och mjölk. Utflykter av alla de slag, till spetsen på Värmlandsnäs, Läckö slott, Håverud, Halden m fl. Familjerallyn på Dalslandsvägarna. You name it. Bilen var Frihet och Äventyr. Kronan på allt resande var en resa till Norge. Och så åkte vi lite bekvämare till Oskarshamn igen. Men syrran satt fortfarande i knät på än den ene, än den andre. Här kommer lite resebilder.

Rastplats på väg till Norge. Mamma och Pappa turades om att köra på alla våra resor. Modernt på den tiden. (Nettar eller Rolleicord)

Pappa lagade mat ibland. Bilden tagen med en Holga eller Diana av någon bror.

Det viktigaste är  med. Kameraväska, stativ, kikaren och spritköket. Jag skulle tro att ABU-röken ligger där någonstans också.

Längst ut på Värmlandsnäs

Vinterlandskap i närheten av Slottsbron. Pappa hade ordnat med förnämlig värme i baksätet genom att montera in egenhändigt tillverkade kopparelement som kopplades med slang till kylarvattnet. Ibland var det för varmt, om man säger så.

Eders Hängivne

PS
Vi hade den några år men riktigt när eller varför vi gjorde oss av med den minns jag inte. Men det blev fler bilar. Nästa blev en svart Ford Anglia -58 som mamma köpte för 50 kr. Men det är en annan historia.

Postat 2018-09-12 22:48 | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Matlagningsprocess i mörkrummet

Att framkalla färgfilm med sous vide-metoden

De flesta tänker nog att framkallning av färgfilm är mycket svårt. Tvärtom är det enklare än svartvitt. Framkallningsprocessen är standardiserad och ganska snabb och erbjuder lägre risk för att göra fel. Alltid samma temperatur. Alltid samma tider i de olika baden ( med en mindre förlängning beroende på hur många rullar som kemin har kört tidigare). En liter kemi räcker till 12-16 filmer och kostar i nuläget knappt 300 kr (Tetenals C-41 kit). Förmodligen räcker det till flera men jag vill inte chansa med fler filmer efter all möda man lagt ner på att fotografera varje rulle. Jag vill inte förlora några bilder p g a dålig kemi.

Det här behöver du

  • 1 st Sous vide. Googla och du hittar massor med inköpsställen
  • 1 st plastbalja som ska rymma sous vide, 2 enliters flaskor och en framkallningsdosa samtidigt. Tänk på att vattnet ska täcka flaskorna upp till halsen
  • 3 st 1-liters bruna glasflaskor (Photax)
  • 1 st Framkallningsdosa (t ex Paterson)
  • 1 st tidtagare. Finns i mobilen eller använd äggklocka eller något annat som visar tid ( minuter + sekunder)
  • 1 st 1-liters Färgframkallningskit C-41 eller E-6 (t ex Tetenal)

Sous vide monterad på en plastbalja från Clas Ohlson

Tetenals C-41 kit

1-litersflaskor till kemin

Så här gör du

  • Ladda dosan med film
  • Blanda kemin i glasflaskorna enligt instruktion i framkallningskitet
  • Ställ ner framkallningsdosan, framkallningsflaskan och blekfixflaskan i baljan
  • Sätt fast Sous vide (doppvärmaren) på baljans kant
  • Ställ in en temperatur på 38,5°C. Då blir kemin ganska exakt 38°C i flaskorna
  • Låt stå och  kontrollera att temperaturen i framkallningsflaskan har nått 38°C
  • När temperaturen i framkallaren är rätt är det bara att köra igång som vanligt
  • Häll i framkallaren och starta din tidtagare. Tider står i manualen som finns i kitet
  • Agitering: Antingen tar du upp dosan och agiterar som vanligt ett par gånger eller så använder du agiteringspinnen och snurrar spolarna i dosan med den. Agiterar du med pinnen behöver du inte sätta på dosans lock
  • Häll tillbaka framkallaren i framkallningsflaskan. Tratt rekommenderas
  • Häll i blekfixet och starta din tidtagare igen. Agitera som ovan. Tid enligt manualen
  • Häll tillbaka blekfixet i sin flaska
  • Skölj under rinnande vatten
  • Öppna dosans mellanlock och häll i stabilisatorn
  • Lyft spiralerna i i centrumpinnen under någon minut. Lyft upp och låt stabben rinna av.
  • Ta ur filmerna på vanligt sätt och häng upp på tork.

Eders Hängivne

PS
Du kan laga mat med din sous vide också. Den är avsedd för att tillaga vacuumförpackad mat i kastrull. Det kommer jag dock aldrig att göra.

Postat 2018-09-08 17:58 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Nu börjar mörkrumssäsongen i Vällingby

I somras var det knappt uthärdligt att framkalla film i mitt mörkrum. Än mindre att kopiera bilder. Men nu när hösten har inträtt och temperaturen sjunkit så ska det nog gå bra igen. Jag gör nog ett försök redan till helgen. Jag har mycket kvar att göra till min portfolio och en del nya bilder att kopiera för första gången även om jag inte varit särskilt flitig den här sommaren. Värmen la sordin på fotolusten. Jag ska testa en ny tonare också som jag är nyfiken på. Men det får bli lite senare.

Här kan jag köra max 30x40-papper. Det räcker långt. Vill jag göra större kopior kan jag gå till klubbens mörkrum.

Eders taggade

Postat 2018-09-06 19:17 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Ännu en -54

Om Voigtländer Vito II

Jag borde väl sluta att skriva om gamla kameror men det är ju så kul. Jag är ju ingenjör och tycker det är extra kul att se hur olika kameratillverkare hittar på konstruktionslösningar på olika funktioner. En fascinerande hobby bara det. Eller bara en yrkesskada =)

Sist jag var hemma i Åmål fick jag en kamera av min mamma. Hon hade ärvt den av sin kusin, ingenjören Gunnar Hansson som arbetade på ASEA i Västerås och mest höll på med bromsarna på loken. Han skaffade troligen den här kameran, Voigtländer Vito II, strax efter att den kommit ut 1954. Tillverkningen upphörde 1955. På 60-talet köpte han en annan Voigtländer med exponeringsmätare. Den har jag också förärats av min mamma för några år sedan.

Att denna modell är en -54:a vet man eftersom det var det året man introducerade blixtskon på den modellen. Först som ett tillbehör som kunde sättas på och tas av. Senare samma år som fast integrerad med toppkåpan. Min är den förra varianten.

Nu har jag laddat den med en egenrullad HP5+ och den får hänga med i någon ficka när jag befinner mig därute i världen. Den är så liten att den verkligen förtjänar att kallas en pocketkamera.

Eders Hängivne

Postat 2018-09-02 10:32 | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera
1 2 3 ... 187 Nästa 
Urban Snapshots
By thomas meldert