Färg eller svartvitt

Mitt svåra val

Observera nu att allt det jag skriver nedan gäller mig. Det kanske gäller för dig också men det var inte avsikten med detta blogginlägg.

"Verkligheten är i färg". Detta statement motiverade jag mitt fotograferande med i drygt fyra decennier. Det funkade förstås bra då jag bara dokumenterade allt som hände i mitt liv. Jag samlade minnen från läger, fjällvandringar, kanotpaddlingar, utflykter, resor till andra länder. Och barnens uppväxt. You name it. En bildskatt jag är nöjd med att ha. Jag körde för det mesta diafilm, Ektachrome 200, men när barnen kom började jag också köra Fujicolor 200 i ett andra kamerahus. Kvalitén på bilderna blev oftast som man förväntade sig. Innehåll och komposition var oftast amatörmässigt. Men det var en naturlig del av livet. Jag har växt upp med fotograferande föräldrar och jag gjorde bara likadant. Det arvet är jag tacksam för. Bara undantagsvis körde jag en svartvit rulle i kameran som pappa fick framkalla. Jag ansåg då att svartvitt var för svårt. Men i barndomen var verkligheten i stort sett  svartvit. I alla fall när jag tittar i albumen.

Praktica IVB

Chinon Genesis II

2004 fick jag en kompakt digitalkamera i händerna och började en tveksam resa med det digitala. Blev så småningom lite inspirerad och köpte en digital systemkamera och började fotografera i samma omfattning som i unga dar. 

Canon Powershot A80

Nikon D80

2007 gick jag med på Fotosidan och "upptäckte" att många fotograferade i svartvitt. Och dessutom på film! Jag fick ett infall och lånade pappas Nettar 515/16 och laddade med en rulle svartvitt som jag fått av pappa. Rullen skickades till Crimson och sen var jag fast. En färsk rulle Tri-X hamnade i min gamla kamera, Chinon CE-5, och jag skulle minsann lära mig ta svartvitt som många andra på FS. Jag gillade förstås mina bilder och var nöjd med att klara av svartvitt. Nu började jag intressera mig för äldre kameror och köpte den ena efter den andra, körde rullar i alla och pappa lärde mig framkalla och kopiera i sitt välutrustade mörkrum. Ett mörkrum som jag haft tillgång till i hela mitt liv men aldrig fastnat i riktigt. Det är något jag ångrar. Idag har jag eget mörkrum hemma och dessutom tillgång till ett på Kungsholmen och ett i Vällingby. Att bemästra det svartvita är livsluften. Nu tycker jag att färg år svårt! Hur gick det till?

Zeiss Ikon Nettar 515/16

Rolleiflex 3,5B

Jag förmodar att det beror på att min bildsyn har förädlats av det faktum att jag betraktat andra fotografers verk, och då särskilt kända fotografer. Något som jag sällan gjorde tidigare.

Nå, hur ska jag ha det? Jag känner att jag måste återerövra färg och här har William Eggleston guidat mig tillbaka till färgen med sin speciella bildstil. Franco Montanas färgrika landskap lockar mig till min svagaste gren, landskapsfotografi. Jag gillar verkligen att vara i naturen men får sällan någon impuls att ta en bild. Jag njuter bara av att vara där. Det får nog vara med naturen.

Zeiss ZM

Det svartvita har tagit ett evigt grepp om min själ och här finns många legendariska förebilder att hämta inspiration från. Det svartvita känns numera naturligt. Färg måste jag "arbeta" med. Förr var det tvärtom. Nu kör jag båda. En kamera med färg och minst en med svartvitt. Och däri ligger knuten, det svåra valet vid varje tillfälle. Jag tar ogärna med mig två kameror därute i livet. En veckas semester på Gotland med tio rullar svartvitt gick överhövan bra (om man bortser från att kalksten inte gör sig så bra i svartvitt). Jag saknade inte ens färgfilmen.

Zeiss ZM

FED 1

Ja,ja, jag får väl fortsätta att våndas varje gång jag lämnar hemmet med en kamera i näven.

Eders Vankelmodige

I farten med Bronican igen

Om en efterlängtad come-back

Min gamla Zenza Bronica S2A spenderade ett år hos reparatören så när jag fick tillbaka den i november så var den efterlängtad. Vinterhalvåret är tyvärr ingen högtid för min fotografering men lusten vann till slut och jag har varit ute några gånger med den.

Här kommer några bilder från den senaste utflykten. Jag använde ett magasin för 6x4,5 cm (mycket sällsynt) och ett 6x6. Två objektiv, 50 mm och 135 mm. Ilford Delta 400 i båda magasinen.

Eders hängivne

Åter till William Eggleston

Om fascination för det banala och vardagliga

Jag kommer inte ifrån det. William Eggleston's bildvärld fascinerar mig. Så 2019 ska jag gå i hans fotspår igen. Mest i färg men också lite svartvitt. Förra gången jag försökte var 2016-2017. Han började ju med svartvitt men blev först känd när han började med färgbilder och fick sitt genombrott med en egen utställning på MoMA efter att ha blivit upptäckt av John Szarkowski. Kritiken var blandad men succén ett faktum.

Några bilder från förra försöket.

Här är en youtubefilm (av många) där han också använder ett likadant ekipage som jag.

https://www.youtube.com/watch?v=gGR6_H-G17c&t=30s

Eders Hängivne

Snart inflyttningsklart

Om det nya bönhuset i Rockstaden

Det ser ut att bli ett trevligt ställe att bo på.

Men jag undrar om det inte blir varmt om somrarna.

Eder Hängivne

Strandad armada

Om slaget vid Rastaholm

Det ser onekligen ut som ett kaotiskt sjöslag vid båtuppläggningen vid Rastaholm på Ekerö. En eftersläntrare hann inte delta i striden men blev i alla fall av med masten.

Min nyreparerade Zenza Bronica S2A har fått känna på minusgrader. Och det gick bra!

Eders Hängivne