Jakten på den varma svärtan

Om vägen till en vacker bild

Jag tycker att varmtonade bilder är vackra. Och då menar jag inte sepia. Jag har eftersträvat den där djupt mörkbruna svärtan som ger en särskild elegans åt en bild. Jag tror att jag äntligen närmar mig det utseende jag vill ha. Men vägen har varit lång.

Först provade jag ett flertal toners. Men det enda resultatet av de försöken blev olika varianter av sepiatoning. En koltonare gav inget som helst resultat förutom en förmodad skyddstoning, trots angivelsen om en mörkbrun ton vid låg spädning och lång tid. Koltoningen var det mest tidskrävande test jag genomfört. Slöseri med papper blev det bara. 

Tidigare har jag testat en mängd olika matta fiberpapper för att se hur bildens uttryck blir. Det var verkligen varierande. Jag testade även på några få plastpapper med pärlyta som jag hade hemma. Det var med det senare jag hittade något som liknade det jag ville ha. Det var på Ilford MG RC warmtone. Här är mitt testnegativ som jag använt till alla papper så här långt.

Långt senare än dessa försök har jag förstått att det inte bara handlar om papperet. Det finns varmtonsframkallare också. Eftersom jag inte hade haft koll på vilken/vilka framkallare jag använt med de matta papperen fick jag nu börja om igen. Fast inte helt. Jag insåg att Ilfords MG RC warmtone med pearlyta skulle bli mitt nya favoritpapper (tidigare var det motsvarande matta fiberpapper) så jag började prova flera olika framkallare, ett par med warmtone i beteckningen. Men jag började med det jag hade hemma. Moersch Eco och Compard MC dev. Utan resultat. Ilford Harman warmtone nästa. En antydan åt rätt håll. Tetenal Variobrom WA nästa. Nu börjar det likna något. I alla fall på bilder där det finns mycket svärta. Ljusa bilder påverkas nästan inte alls. Eller så är det något fel på mina ögon. Nu bestämmer jag mig för att använda ytterligare några negativ. Ett par med lagom mycket svärta men många mellantoner och ett par med lite svärta och mest ljusa områden. Här är mina nya testnegativ förutom det tidigare.

Gott om gråtoner i alla valörer

Ljusa bilder med lite svärta

I min tidiga mörkrumsepok (jag började faktiskt på allvar så sent som 2010) använde jag Dektol som jag fått av min pappa. En rätt stor dunk. Jag misstänker att en del av mina matta papper i pappersundersökningen framkallades just med den och kanske t o m den bild på plastpapper som jag gillade bäst. Pappas Dektol är sedan länge förbrukad så jag har köpt och blandat ny.

Nu har jag kokat ner återstående tester till ovan visade negativ på två papper och två framkallare.
Papper 1: Ilford MG RC warmtone
Papper 2: Ilford MG FB warmtone
Framkallare 1: Tetenal Variobrom WA
Framkallare 2: Kodak Dektol

Det kommer att bli ett antal nya bilder för att utvärdera vilken framkallare jag ska fortsätta med.

Kemi och papper finns hemma. Så det är bara att köra igång. Redan ikväll...

Eders Hängivne.

20 rullar i frysen

Om en gammal goding från 1958 som behöver motion

Godingen har legat oanvänd i Rolleiväskan en längre tid men verkar fortfarande pigg på avtrycket så jag har bestämt mig för att ge den ett ordentligt träningspass. Jag har 20 rullar av format 127 i frysen och alla är bortom bäst-före-datum. Tio stycken Bluefire Murano 160 (negativ färg) och tio stycken Efke 100 (svartvitt). Jag har värmt upp med lite torrkörning och fann att det nog är jag som är ringrostigare än kameran. Jag har ju använt många andra sedan jag använde den här senast. Här är klenoden från 1958.

Rolleiflex Baby från 1958

Jag har dessutom en mängd tillbehör som jag tänkte använda för att skaffa en djupare erfarenhet av hur de fungerar i praktiken. Närbildslinser, softfilter och färgade filter har jag i oanade mängder men tidigare har jag bara använt ett fåtal.

Till sist visar jag några bilder tagna med den här modellen. Jag vet ganska väl vad jag kan förvänta mig av kommande bilder, alltså.

Eders hängivne

PS
Bilder från de ännu oexponerade rullarna kommer förstås att visas i kommande blogginlägg under det närmaste året. Stay tuned.

Rolleiflexen i vinteride

Sista rullen för i år blev en FP4+

Rolleiflexen har varit , och är, en av de trevligaste apparater jag fotat med genom åren. Slutaren gav upp för ett par år sedan men fick vård av Kalle  i Täby och fungerar finfint sedan dess. Nu lär den fungera en generation till.

Jag har ett evigt pågående projekt (som jag i hemlighet hoppas göra en bok av) med temat Temporär arkitektur. För ett par veckor sedan flyttade en sån där temporär arkitektur in alldeles i närheten av där jag bor. En mindre stad av containrar. Jag har redan tagit många färgbilder av den ur olika vinklar men den här gången tänkte jag köra den svartvita rullen som suttit ett tag i Rolleiflexen för att sedan låta den vila över vintern. Jag väntade bara på det rätta vädret. Idag hände det men försvann lika fort som det kom.Och jag upptäckte att en del containrar redan hade försvunnit. Jag tog mina bilder ändå. Framkallade och skannade nyss.

Här på huvudgatan i containerstaden syns det redan att en del "hus" försvunnit.

Det här var ett parhus

Eders hängivne

Planer för sommarhalvåret

Om färg och svartvitt, smått och stort

Mörkrumssäsongen går mot sitt slut. Det är snart dags att tömma tankarna och tillreda ny filmframkallning. Jag tänkte testa Ilfords filmframkallare  ID 11 på främst Ilfords filmer för att se om de kan bli snäppet bättre än med Kodaks Xtol som jag ju använt i flera år. Jag ska skaffa ett par av Ilfords 400 ISO-filmer, Delta 400 och HP5+, och så kör jag väl även några Neopan 400 i samma soppa.

Delta 400 

I storformataren tänker jag köra en annan favoritfilm, Ilford FP4+. Det tog ett tag att gilla den filmen men nu är kärleksförhållandet stabilt. Även andra filmer ska testas, t ex Panchro 400 och Rollei 400 IR. Den senare är lite lömsk då den har en oerhört tunn bas och borde läggas i frysen en stund innan man framkallar bladen. Jag har kört den på mellanformat tidigare med mycket gott resultat.

Rollei 400 IR 

Färg då. Jag ger mig inte med färgförsöken och ska köra två filmer i två kameror, Kodak Portra 400 och Color Plus (200). Jag ska använda Nikon F6 och Leica M4-P växelvis, främst för att se om objektiven har någon avgörande betydelse för resultatet. Det är stor chans att det bara blir färgfilm med på semestern till Öland detta år. Kanske jag smyger med lite svartvitt i Zeissen som jag har svårt att lämna hemma. Småbildssemester alltså. Eller turistformat om man säger så.

Portra 400 

Eders Hängivne

PS
När det gäller färg tänker jag fokusera på att ta bilder där färg är en betydande del av kompositionen.

Kvalitativt mörkrumsarbete

Om att välja stil på sina bilder

För några år sedan såg jag en utställning på Arbetets museum i Norrköping som hänförde mig. Bilderna visade vardagen för en beriden matador, hur han tränade med sin häst, förberedelser inför tjurfäktningen och det vardagliga livet på gården. Rejoneo är namnet på denna form av tjurfäktning. Bilderna var mycket vackra och lockade till detaljstudium. Jag har inte sett så vackra printar sedan dess. Djupt varmsvart svärta (tänk mörkt mörkbrunt men inte mörk choklad) på vitt papper. Jag kommer inte ihåg om detta var digitala printar eller mörkrumsprintar men jag misstänker att de riktigt stora bilderna var digitalt printade från negativ. Säkert var dock att bilderna var fotograferade analogt, d v s på film.

Efter mycket experimenterande med olika kombinationer av fotopapper och framkallare har jag till sist fastnat för en kombo som passar mig, och som i någon mån liknar det uttryck jag såg på Arbetets museum. Jag har kommit att gilla Ilfords Multigrade RC warmtone med pärlyta. Jag gillar inte högblanka bilder och matt fiberpapper som jag kört mycket tidigare har jag tröttnat på lite. Det är svårare att få kontrasten dit man vill med matt fiber men den återhållna glansen i pärlytan och lättheten att styra kontrasten dit man vill har fått mig till att fastna för det.

Sen är det ju det där med framkallare. För ett par år sedan gjorde jag ett större test av olika fotopapper, både plast- och fiberpapper. Jag använde samma negativ till alla, just för att kunna jämföra resultaten och få en inblick i hur olika papper kan ge samma bild olika uttryck. Jag använde då samma framkallare till alla papper, Compard MC Dev, och resultaten skiftade verkligen. En intressant studie som jag delat med mig av för klubbkompisarna i Analogfotograferna Stockholm.

Testnegativ 

Nu har jag alltså även testat olika framkallare på detta enda papper, Ilford MG RC Warmtone. Samma negativ som tidigare har fått framkallas i Moersch ECO 4512, Tetenal Variobrom WA, Ilford Harman warmtone och Compard MC dev. Resultaten blev olika men inte så markant olika som tidigare. Mest olik blev Moersch ECO som gav en fullständigt neutral bildton på detta warmtone-papper. De andra tre blev olika men inte så mycket som jag trodde. Variobrom WA gav en verkligt djupt varmsvart ton. I min ögon riktigt elegant och vackert. Harman warmtone något ljusare varmsvärta och till sist MC Dev ännu något ljusare. Men skillnaden mellan dessa tre på samma negativ är ganska liten och jag misstänker att bildens motiv kommer att sudda ut skillnaderna mellan bilder kopierade i dessa tre. Hur som helst, jag kommer att delta i klubbens båda utställningar i år och jag kommer att använda samma kombo inom varje utställning. Till att börja med blir det bilder framkallade i Tetenal Variobrom WA. Som ett brev på posten kommer några paket MG RC warmtone-papper nästa vecka från Silverprint i England. Billigaste stället för Ilfordpapper som jag hittat.

Nu gäller det bara att välja bilder till vårsalongen. Och då är det viktigt med vackra kopior, tycker jag. Bildinnehåll också förstås...

Eders Hängivne

PS
Moerschen kommer jag nog att förbruka på kopior till familjebilder som ska spridas inom familjen. Den är inte bara miljövänlig, den är ekonomisk också. Räcker länge trots blandning 1+14. Och till dessa bilder tar jag vilket papper som helst jag råkar ha hemma, men troligtvis Ilford MG RC DeLuxe som jag har en hel del av.