Vintagefoto

Om att jag äntligen har kommit på varför jag gillar att fotografera med gamla kameror

Vintagefotografi är ju egentligen ett gammalt fotografi kopierat strax efter att bilden tagits. Jag älskar att titta på gamla bilder från förr. Och då menar jag kopior framställda vid ungefär samma tid. Den här förtjusningen är nog grunden till att jag fotograferar med gamla kameror. Jag vill återskapa känslan av att titta på de gamla fotografierna med mina nytagna bilder. Emellertid är det bara kameran och objektivet som är vintage numera så den där äkta imperfektionen och känslan i bilderna vill inte riktigt infinna sig. Moderna filmer är för bra så jag får förlita mig på att objektiven lägger till så mycket de kan av dåtidens känsla i mina nya bilder. Andra saker tvingar mig förstås att nyktra till. Nutid är inte dåtid. Då var det ett helt annat mode, bilarna körde på vänster sida, dagstidningarna var som plakat och folk umgicks på gatorna i lugnt tempo. Barnvagnar såg ut som om de var hemsnickrade, barnen lekte på gatan utan föräldrars vakande blickar. Kriget var slut och allt andades framtidstro och optimism. Allt det här är främmande idag men man kan kanske i alla fall hitta några fläktar från förr i nutiden. Jag ska försöka hitta dem, vintagebilderna i nutid och kopiera dem på fotopapper i mörkrummet och visa dem för mina närmaste fotovänner när vi råkas. De kommer (förstås) inte att visas på internet. Ingen bildskärm i världen kan ersätta känslan av att betrakta en silvergelatinkopia. Sorry! Men lite prov på gamla bilder kan jag reta er med. Alla är tagna av min pappa med kameror som nu är gamla och film som var dåtidens bästa. Jag har börjat göra nya kopior från de här gamla negativen och det ligger mycket känsla bara i det arbetet. Att hålla i de gamla negativen är snudd på att hålla i den heliga Graal. För mig, alltså.

1953

Slutet 60-tal. P-bot på Hjeltegatan i Åmål

1961. Min yngre bror och jag.

1968. Scoutläger på Skuggetorp. Lägerchefen och min yngre bror.

1955. Svenska Flaggans dag. Åsneekipaget gjorde reklam för Karlssons Klister. Bilden tagen utanför vårt hus.

Mellanformataren

PS
Kameror som använts till bilderna i det här inlägget är Nettar 515/16, Rolleicord IV och Praktica IVB.

Om verkligheten vore svartvit

Skulle vi gilla färgbilder då?

Låt oss föreställa oss att verkligheten alltid har varit svartvit. Vi ser svart och vitt och allt däremellan som olika nyanser av blandningen av dessa två. Och så, i mitten av 1800-talet hittar några uppfinnare på hur man kan permanenta ögonblick i historien med en ny teknik som kallas fotografi. Med kemiska processer lyckas man skapa bilder av verkligheten som visar färger! Olika gråa nyanser får en färg! En ny virtuell verklighet eller parallellt universum öppnar sig. Världen häpnar över den nya tekniken och uppfinningen sprids som en löpeld över världen. Fotograf blir ett yrke men en annan uppfinnare gör tekniken tillgänglig även för amatörer och fotografi blir den nya flugan i alla världens familjer.

Den gamla tekniken.

Långt senare i historien utvecklar andra uppfinnare en fotografisk film som kan återge verkligheten som den är. I svartvitt alltså. Alla blir betagna av den nya tekniken. Man uppfinner t o m en film som kallas diafilm och som man med en projektionsapparat kan projicera bilder på väggen med. Hemmabion era har fötts. Låt vara att en del familjemedlemmar börjar snarka, överväldigade som de är av alla verklighetsintryck i verklighetens nyanser av svart och vitt.

Den nya tekniken. Hänförande, eller hur?

Mellanformataren

PS
Verkligheten är förmodligen olika hos alla individer på denna kula i universum.

Internet är inte så bra som man tror

Eller: Hur tusan gör man handretsuch på mörkrumskopior?

Jag är inte bra på att retuschera mörkrumskopior även om jag hållit på ett tag. Ett litet tag. Jag betraktar mig nog som nybörjare. Det känns lite nervigt när man vet att några riktiga mörkrumsfantomer kanske tittar på mina bilder på lördag. På lördag ställer jag ut på det fria Gnestaplanket. Ja, alltså, om jag hinner innan det blir fullt.

Det är lättare att plocka bort dammprickar i photoshop, helt klart. Men papperskopiorna går inte in i burken. Det här är "slow photography" hela vägen. Men roligt är det, och skönt att veta att man kan lära sig något vid min ymniga ålder. Jag försökte hitta lite i ämnet på internet men se, det sket sig. Allting handlar om retuschering i photoshop. Jag kanske kan hitta något om retsuch på mörkrumskopior på sidan 5011 i sökresultatet. Bläddrar lite i Rune Jonssons bok "Fotografera i svartvitt" och se där, flera sidor om retuschering. Internet, ha!

Mellanformataren

PS
Nu återstår en presentation. Men det är ju bara skrivgöra. Lätt som en plätt. 

Filmus universalis

Om en artikel ur arkiven från 1954

Jag har ett antal Fotografiska årsböcker som varje år innehåller ett antal artiklar om foto. Där debatteras ett och annat men  avhandlar också en del tekniska grejer. I årsboken för 1954 finns en artikel om den universella filmen. Den som kan användas till allt. Färgbilder på papper, svartvita bilder på papper, diabilder i både färg och svartvitt. Som ett sentida tillägg kan även digitala bilder sällas till dess underbara egenskaper (undertecknads anm.)

Jag pladdrar om den negativa färgfilmens universella egenskaper och tar mig friheten och fräckheten att återge en sida ur boken för att åskådliggöra filmens förträffliga användbarhet.

Lägg märke till den kraftiga föryngringen av kvinnan vid konvertering till diapositiv! Slår alla skönhetsmedel med hästlängder.

Jag blev påmind om det här när jag har letat igenom pappas gamla negativ och hittat en kontaktkarta på ett antal färgnegremsor. Kontaktkopian är svartvit.

Jag har förstås testat i mörkrummet och stoppat in ett färgneg i apparaten och exponerat på svartvitt papper. Jag har några tusen färgneg och behöver bilder till hösten utställning. Och kolla här hur det blev! Först originalbilden.

Och så mörkrumskopian

Ingen höjdare, tycker nog jag. Jag är inte säker på om jag kan öka kontrasten på det vanliga sättet med magentafiltret. Men det går ju helt klart.

Nu är det ju mer av historiskt akademiskt intresse. Med en digitalkamera och photoshop kan man fixa det mesta. Men diabilder är nog fortfarande svårt utan film i kameran =)

Mellanformataren

PS
Den färgnegativa filmen kan konverteras att bli digital också. Processen kallas skanning. Han tänkte inte på det 1954.

Ilford Multigrade ART300

Om ett mycket speciellt fotopapper

Det här inlägget är bara för mörkrumsintressenter.

Ilfords ART300 är utan tvekan ett papper för finsmakare. Det är baserat på bomull och har en trevlig färg och struktur, typ äggskal. En konstnär skulle nog kalla det medelgrov gräng. Det är helt klart ett papper för speciella ändamål och särskilt lämpad till utställning av fotografier av det mer konstnärliga slaget. Jag ska visa mitt premiärförsök med papperet som tyvärr är en enorm besvikelse i skannat tillstånd. Det här papperet måste ses i verkligheten. Sorry! Här i bloggen är den bara en blek aning. Inget för internet och digitala människor med andra ord.

Bilden är från en sommarstuga i Värmland och har fått titeln JAKT.  Jag har använt de vanliga mörkrumstricken för att få fram det resultat jag ville ha men ändå finns det en del kvar att göra för ett perfekt resultat. Men det kommer ni aldrig att få se. Såvida ni inte kommer hem till mig och tittar på pappersbilden. Jag snackar känsla med stort K.

För jämförelse lägger jag också ut det skannade negativet här.

Pappersbilden är förstås inte lika krispig som det skannade negativet. Den är mycket softare i sin framtoning. För att inte säga "klassisk". Papperets struktur tar bort en del av kontrasten och tillför också struktur på släta ytor i bilden. Men än en gång, den måste ses live och kännas på med händerna.

Mellanformataren