Absolut gehör

Om förmågor som kan vara förbannelser

Jag känner några människor som har absolut gehör. Ni vet, de där som vet precis vilken ton man tar bara genom att höra den. Och skulle man ta tonen lite mellan de riktiga tonerna så hör de det också även om man sjöng helt rent på den tonen. En del kan tycka det är gräsligt att höra en melodi som spelas i "fel" tonart så till den milda grad att de helt berövar sig själva njutningen att höra sången eller melodin. Jag lärde mig tidigt att spela efter noter och än idag kan jag spela ett stycke rakt av med noter framför mig på ett flertal instrument. En del avundas mig den förmågan men jag är mer avundsjuk på de som kan dra en låt bara genom att ha hört den och utan att kunna läsa noter! Det kan inte jag!

Ja! Vi slutade samtidigt!

När jag gick i skolan inspirerade mina föräldrar mig att stava rätt. Jag fick en krona för varje rättstavningsskrivning som hade NOLL fel. Jag samlade på frimärken på den tiden så den moroten fungerade. Ett paket främmande frimärken kostade 2 kronor på EPA. Är det så konstigt att jag längtade efter rättstavningsskrivningar? Men på köpet blev jag världsmästare på att se stavfel! =) En gång läste jag en bok som var så slarvigt korrekturläst och så fylld av stavfel att jag bara gav upp. Jag orkade inte läsa vidare! Nu har jag lyckats övervinna det här handikappet med åren och läser numera obehindrat hur många stavfel och särskrivningar som helst utan att förlora andemeningen. Eller ens fattningen. Jag njuter av berättelsen istället.

Glosögd förstaklassare ht -61

På 70-talet fanns det en tidning som hette Radio & Television där det ofta var mycket snack om olika förstärkares egenskaper och specifikationer. Begreppet "guldöron" myntades i den vevan och somliga hävdade att det minsann gick att urskilja huruvida slutstegen hade tantal- eller elektrolytkondensatorer, eller om det var en rör- eller MOSFET-slutsteg, om genomföringskondensatorerna hade polyester eller polykarbonat som dielektrikum. Jag tvivlade redan då på att de kunde säga vad de lyssnat på för musik under de blindtest som tidningen utförde för att kunna konstatera om guldöronen hade rätt.

Silveröron på Kattholmen

Fotografin är inte förskonad från sina egna absolutister. De renläriga objetivnördarna som inte kan se en bild utan att se alla fel på objektivet som använts. Distorsionernas, upplösningarnas och de akromatiska abberationernas obehärskade stigfinnare. De som lusläser en bild efter krökta linjer, pixel för pixel eller korn för korn men sedan inte kan säga vad den föreställer. Arma stackare! Det är nåt sjukt när en upplösningstavla eller MTF-kurva är mer intressant än ett riktigt levande motiv av något intressant. Jag skulle vilja kalla dem för bildblinda marodörer. De förstör sin egen upplevelse av bilderna med sitt missriktade fokus. Och de förstör andras upplevelser av samma bild när de tvingas höra deras besvärjelser och analyser.

Upplösningstavla                                                   "Riktig" bild

Det är naturligtvis så att det finns en oerhört stor erövrad kompetens inom olika områden i livet. Men när kunnandet blir för stort verkar det beröva oss glädjen och njutningen i livet.

Mellanformataren

PS
Det här är min oförfalskade åsikt. I det perfekta landet Sverige har vi åsikts- och yttrandefrihet och behöver således inte skämmas för det eller gå i fängelse utan att passera Gå. Den dagen regeringen beslutar begränsa dessa rättigheter är det dags att ta upp emigranternas mantel och bege sig till andra förlovade länder.

PPS
Nu har jag nog retat upp tillräckligt många purister så innan kommentarsfältet fylls med beska ord och sanningar ber jag alla att först ta det här med glimten i objektivet. Jag blinkar med centralslutaren i Rolleiflexen.

DS

Smygpremiär med svartjobbet

I förra veckan fyllde jag år och jag firade med några timmar i mitt nya mörkrum. Solo. Tidigare har jag haft min pappa i närheten när jag kopierat men den här gången var han 40 mil bort. Och det var nog lika bra det. Det blir otroligt varmt på 2,5 kvadratmeter efter en stund. Pappa klarade det på mindre än en kvadratmeter i min barndom. Men han hade förstås ingen toalettstol som stod i vägen.

Meopta med färghuvud. Bord FLYTTA från IKEA

Jag började lite lätt med 10x15 Kodak Polymax II RC för att känna på det här innan jag ger mig på större papper och fiberpapper. Jag siktar på att göra mina egna förstoringar på varmtonat fiberpapper (som jag gillar mest av allt just nu) så småningom. Första sessionen körde jag tre negativ från Zeissen (ZM) och även om jag inte helt lyckades linjera in papperet rätt så blev bilderna över förväntan bra. Framkallade i Dektol och fixade i Tetenal Rapid fixer.

 
Första sessionen

Äkta silverarbete. Made in Vällingby.

Svartjobbaren

Dinosauriernas återkomst

Om att dinosaurierna förökar sig

Varning: Det här inlägget är bara på skoj. Det finns inte en enda allvarlig bokstav.

Idag fick jag ett nyhetsmail från en fototidning (som jag inte prenumererar på) med huvudnyheten "Fotografera först- fokusera sen". Plötsligt förstår jag vad som pågår. Vi berövas tillfredsställesen av att göra rätt första gången! Man har uppfunnit ett sätt att rätta till misstagen efteråt så att ingen skada är skedd. Ja, egentligen finns det redan begränsade möjligheter att ta bort oönskade defekter ur sina bilder, men det här? 

                                                                                         ~~~oOo~~~

Det där med dinosaurieframställningen sker från två håll. Precis som tunneln genom Hallandsåsen. Det ena laget består av gamla stofiler som fortfarande håller på med film och gamla gluggar  och de tenderar att bli fler med åren (det borde väl logiskt vara tvärtom). Det andra laget är de som är födda på den digitala sidan men har upptäckt att det fanns ett annat sätt förr i tiden. Det går inte lika fort på den sidan men de blir fler och fler de också. De som vågar vägra digitalt och som skiter i alla nya bedårande finesser. Men även om dinosaurietillväxten artar sig bra så är det inget mot den lavin av moderna fotografer som erövrar varje ny finess och pluggar in den i sitt liv. Ett par generationer senare föds nog individer med Photoshop i generna eller i värsta fall blir de själva en plug-in till Photoshop. Och alla bilder är perfekta. Hemska tanke.

 
Andra shoppare i en perfekt inperfekt bild

 Mellanformataren

Färg vs svart/vitt - 7

Jag fick ett bra tillfälle att ta likadana bilder i sv/v och färg på 6x6-dagen så jag väntar inte på bättre tider utan spammar direkt =)

Färgbild på Kodak Portra 400NC i Bronica S2A

Samma motiv, samma kamera (med gulfilter) men med Kodak Tri-X 400.

Ingen behöver skämmas för sina preferenser. Ordet är fritt. Själv gillar jag färgbilden bäst.

Nationalformataren

6x6 i svart/vitt och färg

Morgonen grydde och det var tidningsfri dag. Den vanliga frukosten intogs men till en annan läsning. Paris mon amour. Det var som att få dessert till frukosten! Mycket njutbara bilder. Efter frukosten var det vapenvård utan laddning. Valet föll till slut på en nyinhandlad Nettar 517/16 som redan var laddad med Tri-X och som ska göra karriär som 127-filmsskärapparat när den har fullgjort nyårslöftet. 517/16 är en snikvariant med 6,3/75 mm objektiv och snabbaste tid 1/200. Jag laddade den nog en regnig dag och idag var det stark sol. Det var bara att gilla läget och ställa in bländare 22 och 1/200 sekund. Sunny 16 gällde hela dagen. Det var bara att hålla koll på avståndet med den medfödda mätsökaren. Den andra kameran blev Bronican som haft film i magasinet sedan förra sommaren. En Tri-X 320 på 220-rulle och mer än halva rullen kvar. Tog med en Portra 400NC också då frugan, som nyss kommit hem från en utlandsresa ville åka till Bergianska. Där är det inte så lyckat med Tri-X, milt sagt. Nu löste jag svårigheten genom att fotografera arkitektur och lite folk med Tri-Xen innan jag bytte till Portra och gick lös på de färgrannare motiven. Nå, den rullen gick fort den också =) Men jag hade också med mig ett magasin i reserv laddat med Delta 100 i format 6x4,5 som jag tog några bilder med. Inte för 6x6-dagen utan för att få slut på rullen. Även den har suttit i sedan i fjol. Så när som på Portran var det gulfilter och motljusskydd som gällde idag. Och skugga. Trots det blir det nog en del rödstick på undertecknad framåt kvällen. Eller ännu värre, den färg jag ogillar mest av allt, skärt. Gud sig förbarme!

Nettaren

Hett ekipage. Maxad Nettar med gulfilter, motljusskydd och Voigtländer VC meter II

Profilbild

Laddad och redo

Intrumentation checked - OK

Rätt kamera - OK

Bronican

Bronican var ju laddad den också. Redan förra året! Den maxades också på sitt eget vis. 220-film, gulfilter och ett rejält motljusskydd.

Dessutom blev den försedd med en förtäckt promenadkäpp!

Hemma och hämtar andan och äter färsk torsk till middag. Tar ur filmerna och ställer in dem i mörkrummet. Det vankas framkallningsdofter ikväll.

Det rycker lite i avtryckarfingret fortfarande så vem vet,  kanske det blir en extra tur i kvällningen med en dark horse i en osannolik konfiguration. Håll utkik!

Mellanformataren