Develop before 06/1988

Om Ektachrome 200 EFTER 20 år i frysen

Sista gången jag var hemma i Åmål och hälsade på så tömde pappa sitt gamla filmförråd ur kylen. Det blev en kasse med gammal film med ett bäst-före-datum för ett par-tre decennier sedan. Jag ville förstås kolla om den duger till något så jag laddade en rulle i min nyreparerade Bronica S2A och drog ut för att fotografera klara färger och se hur de skulle ta sig ut. Motiven är verkligen inget att skryta om. Inte kompositionerna heller men tanken var ju bara att kolla hur färgen återges efter så lång tid efter att den borde ha exponerats. För att ge er en aning om resultatet visar jag här två bilder av varje motiv. Det ena är oredigerat ur skannern, det andra är färgkorrigerat med Automatisk färg i Photoshop. Döm själva.

Mjaaa. Med lite mer arbete går det nog att nå ett hyfsat resultat. Som ni förstår är bilderna inte dugliga att monteras i diaramar men för digital presentation kan de nog göra tjänst efter åtskilligt pillande i Photoshop

Eders Hängivne

PS
Jag ska nog köra en till i fullt solsken också. Jag tror att den blir bättre. 

Stenbrott i färg

Kan det vara någon idé att fotografera ett stenbrott i färg?

Blir det inte bara hundra nyanser av grått? Jag var ju tvungen att prova, eller hur? Jag har häckat där med flera kameror med svartvit film så nu tänkte jag åtminstone göra en session i färg. Jag tog OM-2n med Portra 400 och lämnade all svartvit film hemma för en gångs skull. Vädret var finfint, sett ur fotografisk synvinkel. Mörka moln norrut och solen in från söder. Precis rätt förhållanden för lyckade bilder i stenbrottet i Stenhamra på Färingsö.

Bautasten med modern runskrift

Moderna hällristningar finns det gott om

Allt är inte grått.

Eders hängivne

PS
Mer om stenbrottet i Stenhamra kan man läsa i Wikipedia. Stenbrottet ägs numera av en närliggande bostadsrättsförening som hyr ut brottet till olika events.

PPS
All bilder är hemframkallade i Tetenals C41-kit i en Jobo Duolab framkallningsmaskin.

Gula ramar

Gult som motiv

Ibland leker arktitekterna som om de nyss varit på Legoland. Barnsligt snyggt kan det bli men hur det kommer att se ut om 25 år är det nog svårt att sia om.

Det är inte färdigbyggt, förstås.

Så här såg det ut en vinterkväll. Nu har man fått upp siffror också.

Vi upptäckte en gul ram på en utställning på Skokloster slott sommaren 2014. Vi tog en del egna "barockmålningar" vid denna ram som hängde där i slottsgången.

Den får bli mars månads profilbild

Eders hängivne kolorist

Innan det roliga börjar

Om resande arkitektur

Ett av mina långa projekt har arbetsnamnet "Temporär arkitektur". Den här gången tänkte jag visa lite bilder på en dagsländearkitektur, ett resande nöjesfält. På väg till och från jobbet passerar jag ett större grönområde där 275:an viker av mot norr i en rondell, strax öster om Hässelby slott. Fem dagar i veckan har jag koll på vad som händer där.

Långtradarna kommer en dag och sätter upp allt under febril aktivitet. Alla vet vad de ska göra och det går undan. Dag två är nöjesparken igång. Dag tre packas allt ihop och man drar vidare till nästa ställe. Endast några tillplattade plättar i gräsmattan och några leriga däckspår finns kvar.

Eders hängivne kolorist

PS
Det är naturligtvis färgen som är motivet här också. Och jag använde Dogmakameran, OM-2N med 50 mm och Portra 400.

Färg i fokus

när färg är motivet

Jag har svängt från färg till svartvitt för bara sex-sju år sedan. Dessförinnan hade jag kört färg i decennier och bara ett fåtal svartvita rullar. På den tiden tyckte jag att svartvitt var för svårt. Men när jag hållit på med svartvitt på nytt nu bara ett litet tag så kändes det plötsligt tvärtom, svårt med färg. Därför har jag försökt återupptäcka färgfilm igen; Och jag gör det medvetet genom att söka motiv där det är färg som egentligen är motivet eller är en avgörande komponent. Det här är inte helt lätt för en fotograf som helst går ut med bara EN kamera. Det har hänt mig otaliga gånger att jag saknat färgfilm i kameran. Tvärtom också förstås. Den klassiska boten mot detta dilemma är att ha två kamerahus; Ett med färgfilm och ett med svartvit film. Sedan några år har jag faktiskt det; En silverfärgad Olympus OM-2N (för färgfilm) och en dito svart (för svartvitt). Nu gäller det bara att vänja sig vid att bära två kameror ibland.

Jaaa, jag vet att många tycker att man får både färg och svartvitt i EN kamera om man kör digitalt. Men det är ju inte det som är grejen för mig.

Jakten på färgklickar i tillvaron fortsätter...

Eders Hängivne

PS
Här är ett exempel på när jag saknade färgfilm i kameran. Färgprakten i deras dräkter tiggde om färgbilder men jag hade bara svartvitt i kameran den gången.

Här har jag använt en Nikon S (1954) + f1,4/50 och Tmax 400