Avvand

Tänk så fort man vänjer sig. Det som förr satt i ryggmärgen är som bortblåst. Den inlärda reflexen är borta. Visst är det helt naturligt och självklart att dra fram filmen på en analog kamera? Under veckan har jag tagit två rullar svart/vitt. En i min Brownie och en i pappas Zeiss. Bara för skojs skull. För att se om det blir nåt. Jag fick ju gammal film av pappa också så nyfikenheten kostar bara framkallningen. Jag vet inte hur många bilder jag tagit men helt klart fler än man kan få in på en rulle. Jag kommer på mig själv förstås och bannar mig. Jag GLÖMMER att dra fram filmen! Drygt hälften är nog ok men resten är nog antingen överexponerade eller perfekta dip- eller triptyker på en och samma ruta. Första dagens misstag var väl ok men att glömma det på bara några dagar? Jag är nog färdig för senilhemmet.

Jag skrev ett mail till frugan från jobbet och sa att jag kommer hem tidigt idag. Hon svarade med att då kan vi åka ut och fotografera! HON tar initiativet! Jag satt ner och dånade inte av. Mycket riktigt blev det en fotosession ute på Drottningholm idag. Det var kyligt och blåsigt men det blev några bilder. Och soppa att värma oss med när vi kom hem. Här är några bilder ur högen. Vädrade klenoderna också men de filmerna ska framkallas först.


Paradis för ekorrar


Någon är nog hemma. Flaggan var uppe.


Fru fotograf.


Kinas paviljonger.

Caféet stängt för säsongen.

Icke tycka om turist. Tycka turist trist.

Träffade Gud idag

Visserligen hade jag varit i kyrkan idag för att tuta i mitt horn till Guds ära tillsammans med de övriga i Immanuel Brass. (Jag älskar brassmusik och eftersom jag är sån att jag gillar musik bäst när jag får göra den själv så blir det gärna så att man hamnar i ett sammanhang där man spelar för andra som lyssnar.) Men det var inte där i gudstänsten Han mötte mig. Det var inget större fel på gudstjänsten men den passerade ganska oförmärkt trots att det var Tacksägelsedagen idag. Efter gudstjänsten tog jag tunnelbanan tillbaka hem. Det skulle vara höststädning i bostadsrättsföreningens gemensamma plätt mark idag. Jag hade bilen i Råcksta pendelparkering.

Det var där Han mötte mig.

Direkt jag kom in i parkeringshuset såg jag altartavlan längst in och kunde inte slita blicken från den. Jag la in hornet i bilen och gick, eller snarare, drogs djupare in i parkeringshuset mot tavlan. Den tog lite andan ur mig och där tackade jag till sist Gud för den vackra hösten och dagen och allt annat man kan vara tacksam för. Verkligen ett udda ställe att möta Honom på.

Klicka här för att se den större, förstora och tryck sen F11 för att få den totala upplevelsen.

Första favoriten - Ingela Ring

Det är ingen ände på ettårsfirandet. Jo, förresten. Det här är nog det. Min första favoritbild är Ingela Rings Bilsemester med vidhäftad kommentar och beröm. Idag för ett år sedan placerades den i mina favoriter. Den är numera bortstädad p g a den begränsning i antalet bilder som man får ha som favoriter (100). Flera bilder har gått samma öde till mötes och det gör lika ont varje gång jag tar bort en. De har ju blivit mina vänner. Min egen konstsamling =) Det är inte av elakhet eller att jag tröttnat på dom, tro föralldel inte det, om du märkt att din bild är borta. Bara en tråkig nödvändighet.

Kontrar här med den av mina egna bilder som först blev någon annans favorit. Peter Frisk Hansen valde den och han är fortfarande ensam om det =) Synd att det var just den här. Har ju använt den i ett annat inlägg nyssens.

Så jag spär väl på med den senaste utvalda bilden för variationens skull. Olle Janson valde den.

Jag tog bilden medan min fru röjde på ett loppis på Muskö. Bilen bara stod där och flinade i solskenet

Nu får det vara slut på ettårstramset. Punkt.

Ivrig att komma hem...

Tog bilen till jobbet i morse för ovanlighetens skull. Kom tidigt med baktanken att gå tidigt. Längtade till helgen kopiöst hela dan. Tog korta pauser med bloggläsning och bildkommentarer då och då. Strax före två stack jag hem. Försökte mig på en Sandellare i bilen men insåg att det var ingen bra idé. Skakningsdämpningen klarar inte både bilens vibrationer och förarens helgfrossa.

Tagen med den nya vännen CoolpiX S710

Långt från Västerlånggatan

Efter utställningen på Midsommargården stannade jag i Gamla stan på vägen hem. Stannade gjorde jag inte men tog en promenad och försökte hålla mig så långt bort från Västerlånggatan som möjligt. Jag korsade den förstås. Stortorget också med sin blodiga historia. Här lite smakprov utan bildtexter.