Färg i fokus

när färg är motivet

Jag har svängt från färg till svartvitt för bara sex-sju år sedan. Dessförinnan hade jag kört färg i decennier och bara ett fåtal svartvita rullar. På den tiden tyckte jag att svartvitt var för svårt. Men när jag hållit på med svartvitt på nytt nu bara ett litet tag så kändes det plötsligt tvärtom, svårt med färg. Därför har jag försökt återupptäcka färgfilm igen; Och jag gör det medvetet genom att söka motiv där det är färg som egentligen är motivet eller är en avgörande komponent. Det här är inte helt lätt för en fotograf som helst går ut med bara EN kamera. Det har hänt mig otaliga gånger att jag saknat färgfilm i kameran. Tvärtom också förstås. Den klassiska boten mot detta dilemma är att ha två kamerahus; Ett med färgfilm och ett med svartvit film. Sedan några år har jag faktiskt det; En silverfärgad Olympus OM-2N (för färgfilm) och en dito svart (för svartvitt). Nu gäller det bara att vänja sig vid att bära två kameror ibland.

Jaaa, jag vet att många tycker att man får både färg och svartvitt i EN kamera om man kör digitalt. Men det är ju inte det som är grejen för mig.

Jakten på färgklickar i tillvaron fortsätter...

Eders Hängivne

PS
Här är ett exempel på när jag saknade färgfilm i kameran. Färgprakten i deras dräkter tiggde om färgbilder men jag hade bara svartvitt i kameran den gången.

Här har jag använt en Nikon S (1954) + f1,4/50 och Tmax 400

Citroën HY

Kan jag få en kopp kaffe?

Under mina stadsvandringar i jakt på färg som motiv blev jag en dag synnerligen överraskad av att få se ännu en färgglad Citroën HY. Den förra jag såg var lika grann den men med andra färger, gult och rött. Fast den gången hade jag svartvit film i kameran. Den stod illa till och var svår att få i helfigur. Den här gången gick det bättre.

Citroën HY från 1960

Bilen ägs av Löfbergs Lila som nog nyligen har lackat om den för att göra reklam för deras goda kaffe. I bilregistret står den fortfarande som silverfärgad.

Bilen började tillverkas strax efter andra världskriget 1947 och produktionen pågick ända till 1981 och tillverkades i 473 289 exemplar under dessa 34 år. Den fanns i flera utföranden, både mindre och större som hade andra beteckningar som började med H. Av ekononiska skäl använde man många detaljer som redan var i produktion till andra modeller. T ex motor, växellåda; strålkastare och hastighetsmätare mm. Karossen var gjord med samma teknik som gamla Junkersflygplan, av korrugerad plåt på så sätt att karossen blev självbärande. Den hade en del egenheter som t ex att hjulbasen var 3 mm längre på den ena sidan gentemot den andra.

Nå, nybryggt kaffe smakar gott var som helst när man är på stan. Här erbjuder man t o m ett alternativ för hundar som inte dricker kaffe. Men det finns säkert hundar som dricker Löfbergs också.

Eders Hängivne
Plastbandsfotografen

PS
Snart blir det mera färg i bloggen

PPS
Bilderna tagna med Dogmakameran på Portra 400 som jag framkallat själv. 

Ännu en retromånad i profilen

En föraning om en intellektuell yrkesbana?

Sorry, jag har varit lat med självporträtten igen så det får bli historisk bild i februari. Profilbilden är beskuren ur den här originalbilden.

Så här såg det ut i köket på Kyrkogatan 23 år 1956. En blivande ingenjör leker med sin träbåt. Glasögonen är bara en intelligensprotes. Inga glas.
Endast rinnande kallvatten och en rejäl vedspis. En kommod innehållande en potta. Men med ett riktigt skafferi.

Bilden tagen med en Nettar 515/16, alltså 6x6.

Eders hängivne

PS
Jag lovar inget (Jag avger inga löften. Jag har blivit förståndigare med åren) men nästa månad ska jag verkligen försöka göra ett färskt porträtt av mig själv. Jag är inte lika barnsligt snygg som förr i världen. Men jag kan duga som skrämsel för någon olydig unge =)

AGFA APX 400 pressad till 1600

Grovkornigt, minst sagt

Första pressade rullen i min undersökning av 400 ISO-filmer. Jag ändrade senare strategi i vintermörkret och kör nu en av varje sort som pressad till 1600 ISO. Först ut av de pressade filmerna blev AGFA's APX 400. Här kommer några bilder. Förstora för att se eländet (kornen).

Båda bilder ovan är tagna från Skanstullsbron

Jag fikade på Fotografiska

Jag provade med blixt också

Grovkornigt, som sagt. Inte alls i min smak men jag kan tänka mig en användning för speciella motiv. Det ska bli intressant att se hur den är när man kör nominellt.

Eders hängivne

PS
Nu sitter det en Tri-X 400 i OM-2N och kameran står fortfarande på 1600 ISO 

Framkalla färgrullarna!

Dags att damma av maskinen

Våren 2014 köpte jag tio rullar Portra 400 hos Brunos i Gamla stan. Anledningen var att jag blivit inspirerad av Nils Berqvist bilder från Bornholm och av Franco Fontanas färgrika bildvärld. Jag skrev ett blogginlägg om det. Nu har jag åtta rullar från 2014 som ligger och väntar på framkallning. Någon dag i den närmaste framtiden tar jag tag i saken. För en tid sedan köpte jag Tetenals Colortec C41-kemi. Samma som jag använde förra gången (2010).

Jobo Duolab 1500

Tetenal Colortec C41

Nu är det så längesen jag tog det här rullarna att jag inte minns vad som finns på dem. Därför blir det lite extra spännande. Däremot har jag numrerat alla rullar i kronologisk ordning så med en liten titt i min fickkalender där jag noterar mina fotoutflykter ska det nog gå att både förstå vad bilderna innehåller och när de är tagna.

Bilder kommer så småningom

Eders hängivne

PS
I mellantiden från förra framkallningen hade jag använt ett billigt fotolabb i Torsby i Värmland. Tyvärr upphörde labbet med sin verksamhet vid förra årsskiftet men de som hade framkallningscheckar kvar fick framkallat sina filmer tills checkarna tog slut. Mina tog slut i april och sedan dess har rullarna staplats på hög för en samlad attack.