And then we take Moscow

Eller, Jag mötte Lenin...

Profilbilden för 2001 hämtar jag från mitt besök i Moskva våren 2001. Jag hade som vanligt med den enda kamera jag ägde vid denna tid och några år till, Olympus µZOOM:115. På Arbatskaja mötte jag Lenin som tog betalt för att man lät sig fotograferas med honom. Det kändes fel på nåt sätt med kapitalism och kommunism på samma gång men jag lät det passera. Den som tog pengarna fick låna min kamera.

I en rotunda av gjutjärn poserade min kära.

Järnlady

Och så var det profilbilden då. Slaget vid Narva gick som bekant inget vidare. Det var lättare att inta Moskva.

Mellanformatare redan då.

Out of focus

Kan en utvecklingsingenjör utvecklas?

Fyra år med Bilder & Kåserier får vara nog. Nu går jag in i en ny fas och döper om bloggen för att markera en ny era i mitt fotograferande och bloggande. Årets inriktning står i min profil  men kommer nog att vara längre än så. 

Mitt nya fokus blir att hitta nya uttryck i mina bilder, att gå in i en ny utvecklingsfas och ta bilder som aldrig förr. Ja, alltså, annorlunda, inte många fler. Det här är ju inget nytt. Alla har väl gått i stå nån gång i fotograferandet och vill bryta sig loss och göra något nytt, hitta nya vägar. Fast det kommer väl att ta ett tag innan blir varm i kläderna. Gamla hundar och det där...  Försökte anmäla mig till en workshop på Fotografiska om att utveckla sitt bildseende men den blev fullbokad medan jag åt frukost. Det måste vara ett väldans sug efter utveckling. Jag står som reserv i alla fall...

Det har varit lite trögt med fotograferandet hittills i år men det lossnar väl någon gång. Jag inser stillsamt att det är normalt att det går i vågor och att det bara är att acceptera. En kamera bär jag alltid med mig. Det har blivit en omistlig vana. Jag tar inte alltid några bilder men det känns bra att veta att jag kan om jag vill. Inriktar mig nu mer och mer på att publicera bilder i fotoböcker och hänga bilder på utställningar  istället för på webben. Det känns som om webben hindrar mig från att verkligen ta tag i det där med utställningar. Det är för lätt med webben. Utställningar kräver lite mer, erbjuder mer motstånd men också större tillfredsställelse. Jag gillar ju bilder på papper mer än på en skärm. Och så är ju utställningar nåt som inte alla gör.

Jag har ett par jätteprojekt i bokform på gång också men de är av mer privat natur och inte ens mina egna bilder. Jag har tillgång till mina föräldrars negativ från ett drygt halvsekels fotografering. Det ska bli böcker för kommande generationer. I tanken har jag också en utställning men det blir en långt senare historia.

Utställningar ska det bli mer av. Tidigare år har jag bara deltagit i klubbens höstutställningar. I år har det redan blivit två andra. Åmåls Fotofest i våras och Gnestaplanket (fria) igår. Nästa vecka blir det preliminärt en repris på Gnestaplanket på Åmåls bibliotek. Jag har varit flitig i internationella fototävlingar de senaste åren men funderar nu på att dra ner rejält. Deltar jag så blir det nog bara med svartvitt. Och sannolikt bara tävlingar för pappersbilder. Men de börjar bli sällsynta. Har inte bestämt något definivt. Jag får se hur jag känner för alla de erbjudanden om deltagande jag får från världens alla hörn. Det verkar som om mailadressen fortplantar sig därute bland arrangörerna.

Det är redan för mycket snack så nu får det bli några bilder också. Tagna i år.

Fokus Träd: Ek i vetefält. Kärsö. Digital

Fokus Teknik: Porträtt av ett ånglok. Åmål.

Fokus Gatufoto: Under kastanjen. Brända tomten, Gamla stan.

Fokus Porträtt (i miljö): Bönestund vid mobilen. Gröna linjen, Stockholm

Fokus Dokumentär: Det händer mycket i min hemstad nu. Försöker fota hotade miljöer varje gång jag är hemma. I Stockholm med för den delen. Slussen är ju ett objekt i förändring och områdena runt citybanan. Där finns hur mycket som helst att dokumentera. Men nu vill jag göra det lite annorlunda om jag kan.

Fokus Kommentarer till samtiden:  Den gamla seden att skita tillsammans är inte ny. Dasset har bara bytt namn till Facebook. Digital
 Jag har inte slutat fotografera i färg, om nu någon trodde det. 

Som ett tjockt täcke över allt annat ligger vardagsfotograferingen där jag lägger ut bilder från mina vardagar. (Inget jobbfoto just nu bara p g a fotoförbud)  De bilderna hamnar i min vardagsblogg "Local ventures" tillsammans med en kort dagsnotering. Den är svartvit förstås och på engelska så att alla mina vänner och släktingar förstår.

Som alltid
Eders Mellanformataren 

127-dagen framkallad

Jag tror Crimson har problem med 127-filmer

Det tog lite längre tid än vanligt den här gången. Visserligen säger de så på hemsidan men diafilmen jag skickade in bara någon dag innan kom hem ganska snabbt. De verkar ha problem med 127-filmerna. Torkfläckar efter kemi, repor i emulsionen, svarta och vita prickar. De vita prickarna är damm men de svarta? Nå jag ska visa några av bilderna från 127-dagen i alla fall så att ni vet att jag var ute och luftade en av mina Rolleiflex Baby. Det blev två rullar Bluefire Murano 160. En negativ färgfilm som jag starkt misstänker är en omskuren och omrullad Portra 160. Jag har inga bevis för påståendet men ryktet går. De använder i alla fall ett eget backingpapper som är svart och nytt.

Nu till bilderna.

Stor bländare. Med Babyn kör man EV istället för bländare och tid så jag hade inte järnkoll på storleken men det var sannolikt 3,5.

Här var ljuset lite bättre

Gustavsberg VII

Lite blommig fägring från gästhamnen.

Och lite kvinnlig

Mellanformataren

ARTIPELAG

Flera överraskningar på samma dag

Det senaste tillskottet av konstmuséer i Stockholmsområdet upptäckte vi idag. ARTIPELAG på Hålludden utanför Gustavsberg. Eftersom det var fotoförbud i salarna blir det inga bilder inifrån utan "bara" en del från den fantastiskt fina miljön utanför. 

Artipelag har skapats och grundats av Björn och Lillemor Jakobson. 

Överraskning nummer ett var att här blandades "vanlig" konst med fotografi av sådana kändisar som Kertesz och af Peterséns m fl. Även Trädfotografen hittade en likasinnad i en samling trädfotografier av Wilhelm von Gegerfelt (1844-1920) från 1890-talet. Synd att han är död. Jag hade gärna språkat lite med honom.

Överraskning nummer två var den intressanta utställningen av Candida Höfners fotografier. Här finns en del bekanta interiörer att beskåda. Höfner visar bredd i sin fotografi och här fanns bilder för alla smaker. Från stora färgprintar till diskreta mindre svartvita bilder. Personligen tilltalade mig de svartvita bilderna mest.

Mina flickor på rampen/trappan upp till taket.

Överraskning nummer tre var den goda maten på Baggens restaurang som vi intog på andra våningen.

Överraskning nummer fyra var den fina spångade leden ner från muséet i härlig natur. Ypperligt handikappanpassat och lättgått.

Det går att åka båt hitut också. Jag tror man åker från Nybrokajen mot Gustavsberg. Ett av stoppen är på Hålludden. Det finns ingen ursäkt för cityfolket utan bil att stanna hemma, alltså.

Överraskning nummer fem inträffade precis vid slutet av spången. Vi mötte självaste grundaren Björn Jakobson med en rullstol i högsta hugg. Han frågade mig hur mycket jag vägde och efter det beskedet enrollerade han mig som försöksperson. Han ville testa hur det går att skjuta en rullstol framför sig i den brantaste delen av spången. Både nerför och uppför. Nerför var ju ingen konst och uppför var jobbigt. Väl tillbaka stötte vi på en dam i permobil. Björn enrollerade henne genast som försöksperson nummer två och kallade också tillbaka mig. Han ville ha en bild på kvinnan där hon åker på spången och jag hade ju den stora digitalkameran i handen. Jag tog den förstås och bjöd honom på rättigheten att använda den på hemsidan.

Mellanformataren

PS
Jag tog slut på rullen i min Leica M3 också. Men de bilderna dyker väl upp senare. Kanske. 

127-dagen närmar sig

Dags att ladda din gamla goding

Den 12 juli är 127-filmens dag så nu är det dags att leta reda på 127-filmerna i frysen eller var du nu har dem. Själv tänkte jag enbart köra med Rolleiflex Baby och har laddat med Bluefire Murano 160. Visserligen har jag 20 färska rullar med svartvita  efke100 men de sparar jag för vardagsbruk. 127-dagen är ju en högtidsdag så det får bli färg för hela slanten. Jag har tre rullar Murano plus ett par Velvia 100 diafilm. 4x4-dia har jag ramar till ( s k superslides). De är lika stora som vanliga diaramar för 24x36 men ramen är smalare.

Först tänkte jag ladda min sista rulle Macocolor UCN200 men spolen är för lång och passar inte i kamerans filmvagga, vilket är ett vanligt problem med Rolleiflex Baby. Finns det någon i närheten som har en 127-filmskamera av annat märke så är den till skänks.

Rolleiflex Baby från 1958. Gulfiltret tar jag bort den här dagen.

En bild från förra året

Johannes kyrka

Heja om vi ses där ute....

Mellanformataren