The Balda experience

Om bilder från en Balda Jubilette

Som jag berättat i ett tidigare inlägg fick jag en bonuskamera när jag köpte en annan. En Balda Jubilette från deras 30-årsjubileum 1938. Fullt fungerande. Jag laddade den med en rulle FP4+ och lät den hänga med på alla turer under sommaren. Allt är manuellt på den och sökaren har ingen koppling till objektivet. Det blev till att uppskatta avståndet och sikta bra med den minimala sökaren. Ingen coating finns det heller så man fick tänka sig för lite. Jag tycker det gick bra. Här kommer några bilder från den rullen.

Vi hälsade på hos den mäktiga kvarnen i Kungs Husby

Lotteribodar

Slottsträdgården på Ulriksdal

Motljusbild från stenbrottet i Stenhamra

Eders Hängivne

PS
Alla bilder framkallade i Rodinal och stående framkallning.

Stand development

Och med blandade filmer

Det var några år sedan jag körde med stående framkallning och då med ojämnt resultat. Då körde jag ståldosa med stålspiraler. Den här gången kör jag Patersondosa med dito spiraler.

När man kör stående framkallning är det inte mycket som spelar roll mer än tiden. Att blanda olika filmer är ok. Pressat eller opressat har ingen betydelse. Temperaturen? Nä, bara den håller sig inom rimliga gränser. Man vill ju inte att emulsionen ska smälta av värmen. Stoppa och fixa som vanligt.

Naturligtvis slirade huvudräkningen en varm dag som denna.Jag tänkte köra 1:100 en timme men lyckades med att blanda 1:200 så jag borde köra två timmar. Istället fyllde jag på med Rodinal efter 40 minuter och lät det stå ytterligare 20 minuter. Det blev säkert inte rätt, det heller, men svartvit film är förlåtande liksom även processen.

Här kommer några bilder från OM-2N med Acros 100 och Balda Jubilette (1938) med FP4+.

Först Olympusen

Och så  Balda Jubilette

Eders Hängivne

Nästa Vivian Maier

Om att bli upptäckt för sent

Jag har nyligen tagit bort alla mina bilder från Fotosidan utom bilder tagna med retrokameror. Det ska inte bli så många nya heller. Jag ska gömma dem som Vivian Maier gjorde. Men till skillnad från henne tänkte jag ordna så att någon "hittar" dem.

Jag har dessutom lämnat nästan alla grupper jag varit med i. Några f n inaktiva har jag stannat kvar i. Retrokamerapoolen är jag ju en halv poolvärd för så den lämnar jag inte.

Enda möjligheten att få se nya bilder (och gamla) kommer att vara i min blogg.

Norge 1975

Praktica IVB + Meyer 50/3,5 + Ektachrome 200

Jag har just börjat semestern. Men jag tänkte bo på hotell, till skillnad från en del britter.

Eders Hängivne

PS
Som vanligt inte på fullaste allvar.

En kamera, ett objektiv, en film

Funderingar kring Dogma och ett nytt Dogma-löfte eller två

Jag har funderat lite kring det här med Dogma-fotograferingen. D v s en kamera, ett objektiv, en film. När man, som jag har flera kameror laddade med film så blir det gärna flera Dogma parallellt. Ett äkta Dogma-förfarande borde väl egentligen vara att under en längre  tid, säg ett halvår, bara fotografera med samma utrustning? Utan att göra utflykter med andra kombinationer. Annars går ju effekten av att begränsa sig och tvingas vara lite kreativ med "det man har" förlorad.

Jag inser att det blir omöjligt för mig den närmaste tiden då jag har ungefär 15 kameror med film som borde avslutas. Men om jag verkligen fokuserar på att avsluta dem så kan jag nog hålla mig till ETT Dogma-löfte ett tag.

Eller kan man ha TVÅ Dogma-löften samtidigt, herrar poolvärdar? Om några veckor åker vi till Öland och tanken är att ta med mig två kameror. En med färgfilm och en med svartvitt. Så här ser planen för resan ut.

Färg-Dogmat     Svartvitt-Dogmat

Nikon F6            Nikon F80
50 mm                35 mm
400 ISO              400 ISO

Kamerornas handhavande är mycket likartat och jag är mycket bekväm med dem. Brännvidderna är de jag använder allra mest och när det gäller film kör jag nästan uteslutande med 400 ISO.

Jag envisas med färg trots att jag tycker det är roligare med svartvitt. Jag tycker det är sååå svårt med färg men övning lär ge färdighet.

Ja, det får nog bli ett dubbel-Dogma under sommaren. När jag avslutat filmer i de andra kamerorna får det bli tagelskjorta nåt halvår. Vad det blir då är inte bestämt men just nu känner jag för ett retro-ekipage.

Och så en bild med en annan Nikon (1954) och Nikkor 8,5 cm och 200 ISO.

Eders Hängivne

PS
På några veckor hinner jag ändra mig flera gånger =)

Hököga - men ingen indian

Om en lådkamera

Den andra gamla kameran jag fick samtidigt med polacken var en Kodak Six 20 Hawkeye som tillverkats 1938. Bara det året. Inget mer. Som alla Kodaks lådkameror är den enkel och billig. George Eastman ville ju att alla skulle ha råd att fotografera. Och han ville tjäna pengar. Kameran är klädd med präglat papper på något som liknar kartong och har plåt i de vitala inre delarna. Plus en enkel lins förstås. Den tar 620-film som namnet antyder men en 120-rulle funkar om man tar en sidavbitare och klipper ner spolgavlarna till papperet.

Jag laddade den med en Ilford Delta 100 men borde kanske ha kört en Pan F. De här kamerorna har så långa slutartider att det lätt blir överexponerat i solsken.

Det är ingen större idé att ange några tekniska data. Allt är minimalistiskt. Snäppet över hålkamera. om man säger så. En bländare, en tid. That's it.

Den här har nog varit med om en del. Den ena sökarspegeln ligger och skramlar i kamerans främre del, den andra är så oxiderad att man bara kan skönja det man siktar på. Jag valde att sikta med kameran och hoppas på det bästa. Ingen precision precis men det duger.

Och så bilder då från George Eastmans version och vision om amatörfotografi.

När jag ser resultatet undrar jag om inte George Eastmans ambition att tjäna pengar i själva verket motverkade hans vision om amatörfotografi för alla. 

Eders Hängivne

PS
Kameran hamnar i den museala avdelningen i hemmet och kommer på sin höjd att få vara rekvisita om jag någon gång får ändan ur vagnen och kör min egen version av "the Kodak girl".