Vi lämnar Stockholm bakom oss

Och det märktes

Förra året var jag inne i city och Gamla stan på Midsommardagens morgon för att kolla "leget". Det var folktomt förstås, så när som på en klok turistguide som guidade sin flock kineser (eller japaner) genom de trånga gatorna. Det var ju bara att vänta tills de gått vidare. Som fotograf är det enkelt att inkludera eller exkludera med den ram man har till förfogande. Eller att bara vänta ut att motivet ska bli "rent".

Igår gjorde jag likadant men den här gången började jag på Hötorget och gick via Sergels torg och Hamngatan till Kungsträdgården. Platser som normalt sjuder av liv. Men inte den här gången. Se själva.

 Ingen torgmarknad. Ännu.

 Sergelgången brukar vara folkfylld andra dagar och andra tider.

 Sergels torg i bara mässingen. Naket på folk, menar jag.

 Hamngatan. Men det gick en spårvagn då och då.

 Här brukar det vara fullt.

 Vapenvila

 Promenaden var tom.

 Lite tidigt för lunch. Men billigt är det.

Det är sällan man får stå mitt på Kungsgatan utan att bli tutad på. Oj, där går visst en vaken människa. Dags att åka hem.

Eders hängivne

PS
Jag träffade på några fotografer som var ute i samma ärende. Vi hejade på varandra förstås. 

PPS
Jag använde min svarta OM-2N med f2/35 mm och Acros 100 som sensor. 

Det osynliga ljuset

Och att stänga ute det synliga

Nu har jag gett mig på något som jag nog får ångra. Att fotografera i blindo är ju inte riktigt vad man är van vid, menar jag. Filtret jag sätter på objektivet är svart och helt omöjligt att se igenom. Det gick inget bra. Det tog två rullar innan jag kom på vad felet var. Mitt filter spärrade t o m för de våglängder filmen är känslig för. Så det blev till att byta filter för att släppa igenom lite mer av det osynliga ljuset. Då märkte filmen det också. Och så blev det som jag tänkte.

Vy över Ekerö kyrka och Mälaren

Det är magiskt

Eders hängivne

PS
Jag använde Rollei IR 400 med ett 715 nm filter på objektivet och körde på ISO 6. Stativ förstås. Kompenserade avståndsinställningen ett par grader för IR-ljusets avvikande brytning. Bländare 16 och 0,5 sek blev de bästa exponeringarna den här gången. Framkallad i Rodinal 1:50.

Klassikerträff

Om gamlingars möte

Håtuna är väl mest känt för Håtunaleken. Jag ska inte orda något om den mer än att ämnet för detta blogginlägg utspelar sig på samma ort. Av en händelse råkade jag träffa en bekant vid vägkanten. Jag hade stannat till för att fotografera ett synnerligen gult och vackert rapsfält. (Jag är svag för gult ska jag erkänna). Han var på väg till Håtuna för en klassikerträff. Eftersom min utflykt inte hade något speciellt mål förutom att ta lite svenskt landskap på vägen till Skokloster hakade jag på och fann en folkfest kring gamla flygplan, bilar och motorcyklar. Helt utan avsikt bidrog jag med mina klassiska kameror när jag gick runt och fotograferade härligheten. Kolla här.

Först tog jag slut på filmen i min Super Ikonta 532/16.

Regementesuniform från Skottland

Sen gjorde jag slut på filmen i min Nettar 515/2

Chevrolet BelAir.

Ny bil med klassiska linjer.

Och till sist några bilder med klassiska Ensign Ful-Vue

Och här kommer kamerorna jag använde i nämnd ordning. Gick det då så går det nu också.

Det här var skoj så jag återvänder nog nästa år. Om jag lyckas få reda på när det ska bli, vill säga. De annonserar tydligen inte sina träffar.

Eders hängivne

PS
Saknade kollegor och vänner med flygintresse. Var höll ni hus Olle Janson och Magnus Fridsell? Jag hoppas få se er nästa gång. 

PPS
Jag fotade en hel del med en annan klassiker också, OM-2N, men den är för ung för att få vara med i detta inlägg. 

Jag brukar gå ut med en av varje

Om det enkla fotograferandet

Varför ska man göra det svårt för sig jämt? Mina bästa stunder med fotografiskt förtecken sker med en kamera, ett objektiv och möjligen en extra film eller ett extra batteri. Naturligtvis gör jag det svårt för mig ibland och drar med en större utrustning men normalläget är bara en kamera med ett objektiv. Jag trivs helt enkelt inte med att bära en massa grejer. "Det ska va lätt å fota, annars kan det kvetta". I alla fall när man håller på med gatufoto.

Nu till helgen kommer det att bli en hel del "Dogma"-liknande fotografering. Jag kommer att gå ut med bara en kamera och ett objektiv. Jag gillar utmaningen att ta bilder med det jag har och ångrar sällan mina val. Ibland ångrar jag att jag inte hade färg i kameran. Som t ex tillfället nedan. Färgsprakande dräkter gör sig inte lika bra i svartvitt, om man säger så.

Klarabergsgatan vid Sergels torg. Nikon S + f1,4/50 mm + Tri-X 400

Eders hängivne

PS
Någon vecka senare stötte jag på dem igen med min OM-2N. Det var lika illa då, ingen färg i kameran! 

PPS
Jag kör med vänster- och högerdoja också. En av varje. Inget ombyte.

En borg i ruiner

Om Edsholms borgruin

När jag senast åkte hem till Åmål tog jag mig tillfället att fotografera den där borgruinen i Gamla Slottsbron som ligger alldeles bredvid järnvägen och landsvägen. Jag har tänkt att göra det många gånger men det har aldrig blivit av. 

Här kommer lite information från Wikipedia:

"Edsholms borg är en medeltidsborg vid Slottsbrosundet i Grums i Värmland som uppfördes på 1300-talet, förmodligen på 1370-talet av marsken Erik Kettilsson Puke. Läget var en strategiskt viktig punkt, varifrån man behärskade sjöleden upp mot Värmeln och det inre av landskapet där även den viktiga färdleden från västkusten över Dalsland till Värmland och Bergslagen passerar.

Borgen var säte för kungens fogde i Värmland. Den siste hövitsmannen där var riddaren Herman Gisler, under vars tid slottet 1434 intogs och förstördes av Värmlandsbönderna under Peder Ulfsson (Roos) i samband med Engelbrektsupproret. Det återuppbyggdes aldrig.

1991-1992 genomfördes en arkeologisk undersökning som finns rapporterad i ett antal arkeologiska rapporter. Edsholm är en av Värmlands tre medeltidsborgar. De två andra är Saxholmens borg och Amneholm vid Gullspång.

Jag slösade med filmen (FP4+) och tog tre bilder med min Brownie Flash IV som ger 8 bilder per rulle

Här gick jag längs järnvägsvallen för att komma nära. Man ser riktigt bra om man sitter på rätt sida i ett tåg.

Här har jag fotat från västra sidan med småbåtshamnen i ryggen. Det var ganska mycket skrot i vägen. En annan gång ska jag nog knalla upp och kolla utsikten.

Det närmaste jag kom den här gången. Gulfiltret utdraget till strålgången.

Det här är förstås ett stycke meningslös dokumentärfoto. Borgruinen lär inte försvinna i brådrasket och är dokumenterad på andra sätt. De lär finnas kvar efter att jag gått till andra jaktmarker. Men det är lite kul att hålla liv i en gammal kamera.

Eders Hängivne

PS
Jag behövde inte använda blixten den här gången så jag sparade tre lampor =)