Pro Memoria
Annorlunda Midsommar
Att vara ensam då och då gör mig inget. Det var inte min första ensamma Midsommar. Det var den andra. Ärligt talat var det skönt att slippa grodorna i år =)
Minst halva Stockholm hade flytt ut till andra nejder. Det kunde man se i garagelängan. Bara några få bilar kvar. Jag la mig hyfsat tidigt för jag hade en idé i huvudet att kolla hur det är i city på Midsommardagens morgon. Här är vad jag fann.
Stockholm har fått en ringmur
Caféerna var förstås stängda
Drottninggatan
Maktens korridor
Slottet bakom mig
Någon gränd
Västerlånggatan
Tyska brinken
Prästgatan
Jag fick ha Mårten Trotzigs gränd för mig själv. Första gången i världshistorien.
Brända tomten
Sen åkte jag hem och framkallade båda filmerna.
Mellanformataren
Skruvat i Malmö
Jag hade inte tänkt ta en enda bild på Turning Torso men det är nåt konstigt med den. Jag tror den är magnetisk på fotografer. Särskilt amatörfotografer.
Tom tomt för framtida bruk. Det här var kanske den sista. Till vänster om mig byggs det som bara den på alla tomma plättar. Om nåt år eller två får vi se vad det blev.
Gyllene kulor. De ligger i centrum för att inte förväxlas med annat gyllene. Snitt och sånt...
En enorm kaffeböna och ett ont öga möter mig
En imponerande byggnad
T o m träden bredvid lät sig påverkas och skruvar sig åt samma håll som huset.
HSB Turning Torso
Mellanformataren
PS
En kamera, ett objektiv, en film. Dogma style men inte mitt löfte.
Malmö hamn
Jag gillar hamnar så självfallet gick jag dit och strövade runt några timmar den 7 juni. I sakta mak tog jag mig från Bagers bro förbi Inre hamnen ut på piren och tillbaka. Sen fortatte jag västerut där det pågår spännande byggnation. Men det tar vi en annan gång. Nu blir det bara en liten del av hamnområdet.
Malmöborna är ett cyklande folk
Fredliga är de också
De har snygga broar...
...och fyrar...
..och broar...
...och fyrar
Vad det här är kan jag inte räkna ut. 90 mm använde jag här
Dockan har blivit småbåtshamn. Men jag tror bestämt att jag hade närmare till båten i Åmål.
Kunde inte låta bli. Självporträttet.
Nästan FÖR prydligt välordnat
Äntligen ett café som var öppet. Kaffesuget var enormt så här långt på promenaden. Mycket trevlig och hjälpsam personal gör att jag gärna rekommenderar Lighthouse Café nästan längst in i Dockan.
Det finns fler som kör retro. Skönhet i trä
Proud Mary lägger ut för en fikasegling
Och andra lägger sista handen på vårrustningen
Resten av den här promenaden kommer senare
Mellanformataren
PS
Samma ekipage som i förra inlägget utom på en bild där jag använde 90 mm . Och film som sensor förstås.
Backstreet Montreal
Om vardagens baksida i en storstad
Montreal har något som jag ännu inte sett motsvarigheten till i Stockholm. Skräpiga och skumma bakgator. Jag gjorde mina egna vandringar i stan medan flickorna gjorde sina shoppingrundor. Det här är vad jag fann.
Så här ser de ut som regel.
Inbyggd spiraltrappa.
På bakgatorna är det lättare att klottra
Balkonger med nödutgångar
Inhägnade små täppor
Eller bara tegelväggar
Bakgatuloppis
"...som mitt i gatan står"
Man tager vad man haver...
Skydd eller fängelse, det är frågan.
Bekvämlighetsinrättning
Det är billigare med luftledningar.
Minimal täppa.
Jag ska nog försöka hitta något liknande hemmavid. Jag tyckte det var charmigt i sin ruffighet.
Mellanformataren
Naturfotografi
Om hur det är att vara sämst i klassen
Jag är djupt imponerad av en del fotografers förmåga att göra naturen rättvisa. Lite avundsjuk också kanhända. Nu känner jag mig själv ganska bra och vet att jag inte har det där riktiga drivet och intresset när det kommer till att avbilda naturen. Flora och fauna är inte min grej riktigt. På sin höjd kan jag närma mig landskapsfotografering. Gärna det storslagna (som måste vara omöjligt att misslyckas med, inbillar jag mig). Och gärna med något kännetecken på civilisation och människors närvaro. Det blir inte så många bilder i det här inlägget men det är inget att oja sig över. Det handlar mest om andra fotografer. De som kan.
Storlaget på Ekerö. Min första bild med storformatskamera
Träd är rätt kul också. Finns där hela tiden. Bara att åka och hälsa på
Jag imponerades mycket av Nick Brandts utställning On this Earth, A shadow falls. Hans magnifika djurporträtt lämnar nog ingen oberörd. I alla fall inte mig. Om man bara kunde...
Här för leden hittade jag en annan landskapsfotografigigant, Clyde Butcher. En sån där som likt Ansel Adams kör med de stora negativen och gör stora kopior i bassänger.
Det viktigaste han säger är att bilderna ska vara så stora att man får en känsla av att vara där. Där tror jag han har rätt.
Mellanformataren
PS
Jag har i alla fall gott om mellanformatsfilm i frysen. Vi får se om det kan bli nåt...
























































