På samma rulle

Om vitt skilda bilder och miljöer

Jag åkte på konferens till Barcelona i början av september och då slank det med en Super Ikonta laddad med Portra 160 och en extra rulle Tmax100 i bagaget. Portran blev snart tagen men Tmaxen blev bara halvtagen. Förra helgen slank den med ut på Ekerö i avsikt att ta slut på rullen. Det är nästan två månader mellan bilderna som har stora kontraster mellan innehåll, väder och ljusförhållanden. Bildformatet är 6x9 cm så det blir bara åtta bilder på en rulle. Här är fyra bilder från den sista rullen, två från Barcelona och två från Ekerö.

Konferens på Medelhavet

Och så Ekerö. Det var mörkt så båda bilderna är tagna på bl.4 och 1/25s

Betande par

Allé in mot Ekerö kyrka

Mellanformataren

Vintagefoto

Om att jag äntligen har kommit på varför jag gillar att fotografera med gamla kameror

Vintagefotografi är ju egentligen ett gammalt fotografi kopierat strax efter att bilden tagits. Jag älskar att titta på gamla bilder från förr. Och då menar jag kopior framställda vid ungefär samma tid. Den här förtjusningen är nog grunden till att jag fotograferar med gamla kameror. Jag vill återskapa känslan av att titta på de gamla fotografierna med mina nytagna bilder. Emellertid är det bara kameran och objektivet som är vintage numera så den där äkta imperfektionen och känslan i bilderna vill inte riktigt infinna sig. Moderna filmer är för bra så jag får förlita mig på att objektiven lägger till så mycket de kan av dåtidens känsla i mina nya bilder. Andra saker tvingar mig förstås att nyktra till. Nutid är inte dåtid. Då var det ett helt annat mode, bilarna körde på vänster sida, dagstidningarna var som plakat och folk umgicks på gatorna i lugnt tempo. Barnvagnar såg ut som om de var hemsnickrade, barnen lekte på gatan utan föräldrars vakande blickar. Kriget var slut och allt andades framtidstro och optimism. Allt det här är främmande idag men man kan kanske i alla fall hitta några fläktar från förr i nutiden. Jag ska försöka hitta dem, vintagebilderna i nutid och kopiera dem på fotopapper i mörkrummet och visa dem för mina närmaste fotovänner när vi råkas. De kommer (förstås) inte att visas på internet. Ingen bildskärm i världen kan ersätta känslan av att betrakta en silvergelatinkopia. Sorry! Men lite prov på gamla bilder kan jag reta er med. Alla är tagna av min pappa med kameror som nu är gamla och film som var dåtidens bästa. Jag har börjat göra nya kopior från de här gamla negativen och det ligger mycket känsla bara i det arbetet. Att hålla i de gamla negativen är snudd på att hålla i den heliga Graal. För mig, alltså.

1953

Slutet 60-tal. P-bot på Hjeltegatan i Åmål

1961. Min yngre bror och jag.

1968. Scoutläger på Skuggetorp. Lägerchefen och min yngre bror.

1955. Svenska Flaggans dag. Åsneekipaget gjorde reklam för Karlssons Klister. Bilden tagen utanför vårt hus.

Mellanformataren

PS
Kameror som använts till bilderna i det här inlägget är Nettar 515/16, Rolleicord IV och Praktica IVB.

Om verkligheten vore svartvit

Skulle vi gilla färgbilder då?

Låt oss föreställa oss att verkligheten alltid har varit svartvit. Vi ser svart och vitt och allt däremellan som olika nyanser av blandningen av dessa två. Och så, i mitten av 1800-talet hittar några uppfinnare på hur man kan permanenta ögonblick i historien med en ny teknik som kallas fotografi. Med kemiska processer lyckas man skapa bilder av verkligheten som visar färger! Olika gråa nyanser får en färg! En ny virtuell verklighet eller parallellt universum öppnar sig. Världen häpnar över den nya tekniken och uppfinningen sprids som en löpeld över världen. Fotograf blir ett yrke men en annan uppfinnare gör tekniken tillgänglig även för amatörer och fotografi blir den nya flugan i alla världens familjer.

Den gamla tekniken.

Långt senare i historien utvecklar andra uppfinnare en fotografisk film som kan återge verkligheten som den är. I svartvitt alltså. Alla blir betagna av den nya tekniken. Man uppfinner t o m en film som kallas diafilm och som man med en projektionsapparat kan projicera bilder på väggen med. Hemmabion era har fötts. Låt vara att en del familjemedlemmar börjar snarka, överväldigade som de är av alla verklighetsintryck i verklighetens nyanser av svart och vitt.

Den nya tekniken. Hänförande, eller hur?

Mellanformataren

PS
Verkligheten är förmodligen olika hos alla individer på denna kula i universum.

Ressällskap

Kvinnor åker ingenstans utan handväska. Jag åker ingenstans utan en kamera

I morgon bitti, tidigare än jag är van vid, åker jag till Barcelona för en konferens . Nu är det  slutliga kameravalet och vilka filmer av olika sort som ska med avslutat.  Kameraproviant för fem dagar med 30°C i skuggan. Det går väl åt ett par rullar, garderar med flera.

Det här packade jag ner nyss i handbagaget:

Fujifilm X100 får stå för merparten av färgfotografierna. Extra batterier, minneskort och laddare är med.

Dogmakameran Zeiss Ikon ZM med Elmarit 2,8/90 mm och Sonnar 1,5/50 mm. Reservbatteri är med och flera rullar av sommarfilmen  125 PX, ett par Tmax400 och en 5-pack Portra160  i reserv. (Om minneskorten skulle bli fulla.)

Dessutom har jag tagit med en hemlig kamera som är så kompakt att den bara slank ner. Den behöver ändå motioneras lite så den får följa med. De bilderna hamnar kanske i Retrokamerapoolen.

Jag tar ingen dator med mig så det kommer att bli en massiv avtankning av minneskort och framkallningsdosan kommer att gå varm när jag är tillbaka. Det dröjer nog innan ni får se något m a o.

Nu är det snart dags att uppsöka bingen. Uppstigning 03.00. God natt.

Mellanformataren

BW400CN

Om en intressant svartvit färgfilm

Jag hade länge sneglat på den där svartvita filmen som framkallas i C-41-processen. Så till sist slog jag till och köpte en rulle för att prova. Sedan låg den i frysen i nästan ett år. Jag kom mig inte för att sätta den i en kamera. Nu på sensommaren blev det av och den hamnade i min svarta OM-2N som för tillfället hade en Zuiko 2/85:a där fram. Här kommer en blandad kompott av händelser under den tid filmen satt i kameran.

Först Kolmården

Barnbarnen umgås med svinen

Herre på täppan

Den ofrivillige naturfotografen lyckades fånga en björn i bilden. Den finns där nånstans...

Sedan Planket

 Det är ju ingen större mening med att ta bilder på bilder så jag tog på nåt annat...

Planket är ju mer än bilder

Man kunde köpa mat också.

Och sist en tidig morgon i Vällingby

Avsiktligt underexponerad så mästra mig inte.

Ja, vad ska man säga om det här då? Jag tror jag gillar den.

Mellanformataren

PS
Jag ska nog prova att kopiera några bilder som vanligt i mörkrummet i alla fall...