Vällingby med Rolleiflex och 35-mm film

För ett tag sedan laddade jag min Rolleiflex med 35 mm's film. Igår tog jag en promenad i Vällingby centrum och tog bilder med det ekipaget. Här är några exempel.

Vinterolympiad



Åskådarplats med utlagd sittdyna

Ett slags mellanformat. 35x60
Rolleiflex Automat med Tmax400 135-film

Mellanformataren

Min egen favorit 2009 och fadäsen

Utmaningen kom från två håll så jag tolkar det som jag vill. Det blir inte två favoriter. Jag kör den bästa och den sämsta bilden 2009.

Favoriten

En trippelfavorit är det med plus i kanten.

-         Den är tagen med Rolleiflexen

-         Den är tagen på Tri-X

-         Den är tagen i Åmål

Plus i kanten får den för att den blev refuserad i både Galleri FS och OneExposure. På OneExposure fick den dessutom den osmakliga kommentaren att den nog skulle bli accepterad om jag klonade bort det vita strecket! Den tappar ju allt sting och kontrast! Arma människa som sålt sin själ till Photoshop. Jag blev mer stolt över att Nisse i Lessebo ville låna negativet för att kopiera på riktigt fotopapper. Det kändes som en utmärkelse!

Fadäsen

Den skedde på semestern vid Helgumannen på Fårö. Bronican var i farten och efter en bild lyckades jag antagligen låsa avtryckaren i intryckt läge. Man spärrar den genom att vrida knappen. Så när jag drog fram nästa ruta och skulle övervinna det sista motståndet som spänner slutaren så triggade den direkt. Jag upptäckte inte misstaget direkt så jag gjorde om samma sak en gång till innan jag vidtog en nödvändig åtgärd. Bilden blev dålig i mina ögon men jag har lekt med tanken på att skicka in den till Galleriet och 1X för att se vad som händer. Kanske den kan tolkas som konstnärlig. Men nej, jag vill inte vara spydig =) Däremot kan jag nog få till en skaplig utställning med refuserade bilder =)





Här slänger jag stafettpinnen ut i skogen. Jag gillar inte kedjebrev så alla kan dra en lättnadens suck =)

Mellanformataren

DaKiNoLa

På menlösa barns dag i december 1969 föddes en spexargrupp bestående av fyra kompisar som ändå spenderade den mesta tiden tillsammans och tyckte att det kunde vara kul att göra något roligt för andra istället för att bara roa sig själva inom gänget. Pådrivande kraft i gruppen var min gode vän från konfirmationen, Rune, guldsmedsson, som numera är teologie doktor och undervisar blivande Herrens tjänare i kyrkohistoria. Den andra var Lars-Erik, prästson, jag själv, arbetarson och Peter, lärarson. Och alla hade vi en spelevink bakom örat och fantiserade ihop de mest tokiga spektakler och gjorde t o m långfilmer med kända romanfigurer i huvudrollerna. Vi använde också kåserier från Kar De Mumma och Cello och förvandlade dessa till sketcher med någorlunda överensstämmelse med originalen. Rune som var den mest samvetsömme och eftertänksammaste av oss (men långtifrån den lugnaste) skrev till båda berömdheterna och sökte tillstånd att använda deras verk för våra syften (långt i efterskott om sanningen ska sägas) vilket vi naturligtvis fick. Det har Rune bevarade bevis för. Vi kallade gruppen efter de två första initialerna på våra efternamn, DaKiNoLa. Mer än så säger jag inte om de andra. No står för Norén och det var jag, ty på den tiden hade jag ännu inte bytt efternamn. Mer om hur det kom sig får ni veta till hösten...

1970 fyllde vi så ett år och vi skulle fira detta genom att bjuda in andra kompisar till ett 1-årskalas. Ett år hade gått och vi hade spexat musten ur många som skrattat sig kissnödiga och tappat andan vid olika samlingar där den minsta publiken kanske var ett tiotal och den största kanske etthundrafemtio. Så vi bad min pappa, som nu var ordentligt hemmastadd med sin Rolleicord IV att ta både inbjudningskort och tackkort. Studion var inrättad i vårt vardagsrum och Rolleicorden satt fast på ett stativ som det brukar vara hos fotografen. Pappa får ibland ett klurigt uttryck i ansiktet och när vi skulle ta tackkortet sa han ”Det här blir jättebra, kom och titta”, varvid Rune och Peter som stod ytterst gick mot kameran men stannade upp halvvägs då pappa inte kunde hålla sig för skratt. Det behöver inte vara 1 april för att han ska luras. Nå, sessionen gick bra och det blev bilder. Och ur tackkortet har jag hämtat månadens profilbild men här i bloggen får ni se hela härligheten.

Inbjudningskortet

Tackkortet

Varje likhet med nu levande personer är helt uppriktig och avsiktlig. Om någon händelsevis har hört talas om denna grupp kan jag bara tillägga med samma ord som i reklamen för ett berömt varumärke: "Everything you hear about them is true". Och allt tilldrog sig på filmens gyllene tidsålder.

Om rynkor i porträtt

I högerkanten på Facebook läste jag följande.

”Sensationell rynkmetod”

”Nya biotekniska upptäckter revolutionerar kosmetiska produkter. Ger Synlig effekt efter bara 15 dagar”.

Allting går fortare nuförtiden. Mig har det tagit 55 år! Och inte är de särskilt djupa heller. Men jag använder ju den naturliga metoden för den kostar mindre =)



Bilden tagen med Rolleiflex utan att använda självutlösaren. Det ni! (Koncentrationsrynkorna blir djupare då)

Mellanformataren

Råcksta Träsk

Området kring Råcksta Träsk och neråt Kanaanbadet vid Mälaren är ett populärt strövområde i Vällingby där många flanörer tar sig en nypa luft på helgdagarna. Här är några bilder från förra helgen.




Vy över Träsket




Flanör




Andmataren







Alla bilder tagna med Leica M3, Elmarit 90mm/f2,8 och Tri-X