Min kamerakrönika - 20

Leica M4-P

Som väntat rullar min kamerakrönika vidare med "nya" modeller som används flitigt. Efter sista inlägget (epilogen) så trodde jag att nästa kamera skulle bli en storformatare 4"x5" men det blev det inte. Jag hade lånat en av en kollega under ett par år och trivdes väldigt bra med den typen av fotografi. Istället blev det den mycket trevliga Leica M4-P. Jag köpte den av Martin Hertsius här på FS som jag träffade för första gången i samband med köpet. Kameran ska ha ägts av en känd svensk fotograf som tillika är medlem i samma fotoklubb som jag men eftersom jag inte vet säkert nämner jag inget namn. Det är ju inte huvudsaken vem som ägt kameran tidigare. Huvudsaken är att man tar bilder med den och det har jag gjort. Inte så många rullar sedan i somras då jag köpte den (jag har ju åtskilliga kameror att motionera) men tillräckligt många för att ha fått en bra känsla i kroppen när jag använder den. Det betyder att den nog kommer att ha en rulle i buken för det mesta och därför platsar den i min kamerakrönika. Jag har gjort den till min Dogmakamera också så det lär rulla på med film i denna ett bra tag.

Det fina är ju att jag redan har en massa objektiv som passar. Här sitter en Zeiss Biogon 2/35 på.

Det jag framför allt gillar med den här modellen är den enkla filmladdningen. Min andra Leica-modeller är verkligen inget för otåliga med svag motorik. Och så är det den sista modellen utan batteri.

Och nu lite bildexempel från mina rullar sedan juli då jag köpte den. Jag började för ovanlighetens skull med en diarulle.

Och så svartvitt. Förstås.

Det här är som ni förstår ännu en favorit bland alla härliga kameror jag har.

Mellanformataren

På samma rulle

Om vitt skilda bilder och miljöer

Jag åkte på konferens till Barcelona i början av september och då slank det med en Super Ikonta laddad med Portra 160 och en extra rulle Tmax100 i bagaget. Portran blev snart tagen men Tmaxen blev bara halvtagen. Förra helgen slank den med ut på Ekerö i avsikt att ta slut på rullen. Det är nästan två månader mellan bilderna som har stora kontraster mellan innehåll, väder och ljusförhållanden. Bildformatet är 6x9 cm så det blir bara åtta bilder på en rulle. Här är fyra bilder från den sista rullen, två från Barcelona och två från Ekerö.

Konferens på Medelhavet

Och så Ekerö. Det var mörkt så båda bilderna är tagna på bl.4 och 1/25s

Betande par

Allé in mot Ekerö kyrka

Mellanformataren

Min Fotomässa

Om inspiration och möten

Jo, även jag har varit på Fotomässan. Fast jag fokuserade inte på prylarna (den här gången heller). Jag skummade lite bland dem för att sen ägna den mesta tiden åt utställningarna. Lite bilder tog jag också. X100 handhållen utan blixt gick hyfsat bra.

Det fanns väldigt många leksaker i många montrar. Den här fastnade jag för men kommer inte ihåg vilken monter den fanns i =)

Rörmokarna var där också. Flera stycken.

Jag träffade äntligen Stig-Ove Larsson från Vimmerby. Vi har snackat foto åtskilliga timmar under två och ett halvt år men aldrig träffats. Nu blev det av.

Utställningarna då. Överlag mycket bra men jag fastnade särskilt för två. Elisabet Tolls måleriska porträtt och stilleben samt Jan Grarups svartvita mästerverk från krigszoner. Här är några exempel.

Tuppfötter kan man också göra något av.

Barn med fantasi kan leka var som helst.

Jag köpte två böcker, Älskade Stockholm och Way Beyond Monochrome. Mycket spännande!

På vägen hem förevigade jag den svenska verkligheten.

Jag har ingen aning vad de gröna stapeldiagrammen säger oss. Men eftersom vi är i Sverige är det väl någon statistisk undersökning som ingen vare sig behöver eller vill känna till.

Mellanformataren

PS
Det tog lika lång tid att åka hem. Och jag var nöjd med dagen.

PPS
Jag höll i en Leica S2. Digitalkamerornas mellanformatare. Många gram och mycket glas, om man säger så.

Blixtar utan dunder

Om funktionskontroll av 50-talskameror

Jag har varit sjuk ett tag nu men förkylningen börjar släppa sitt grepp. Det värsta med förkylningar är att de verkar bli segare att bli av med ju äldre man blir. Tråkigt är det också! Idag känns det bättre och jag satte mig i sinnet att funktionskontrollera blixtbeståndet tillsammans med ett par retrokameror. Inte för att jag älskar blixtfotografi. Ni som känner mig vet att jag gillar det naturliga ljuset. Men man vill ju ha lite koll på utrustningen och veta att den funkar om man i ett sinnesförvirrat tillstånd får för sig att använda konstljuset.

Häromveckan prövade jag en multiblixtuppsättning med D600 och lyckades fyra av tre blixtar  samtidigt. Hade det inte fattats en kabel så hade det blivit fyra. Och med en optisk trigger till hade det kunnat bli fem. Och ändå skulle jag ha haft blixtaggregat över! Nå, det räcker nog med ett par ett bra tag om andan faller på. Men det är bra att veta att det funkar.

Idag blev det ett mindre test med gamla blixtar och ett par Rolleiflexar, en 3,5B och en Baby. Jag har varit lite skeptisk till det där med blixtar på Rolleisarna. Kontakterna ser inte ut som vanligt. Men för att göra historien kort. Det funkade alldeles utmärkt (om man bara vänder batterierna rätt i blixten).

Det skönaste beskedet var dock att äntligen få prova den av mina Rolleiflashar som jag hade hopp om att den skulle fungera. Tidigare i år fick jag tag på det 22,5V-batteri som behövdes. Jag försökte direkt då att få igång ett par gamla Ikoblitz men de ville inte. Sannolikt på grund av dålig kontakt inne i blixtens kropp. Den öppnar man nu inte utan att ha sönder den så det fick vara.

Lampan har brunnit och får svalna innan jag tar ut den.

Blixtlampor har jag köpt på mig genom åren så där föreligger ingen brist på ett tag. Det var bara att stoppa in den och rikta kameran mot något motiv i vår mörka lägenhet som skulle må bra av att bli upplyst, om än för bråkdelen av en sekund. Den bilden får ni dock inte se. Den sitter kvar på minnesremsan i kameran.

Mellanformataren

En av mina bästa vänner har kilat vidare

Om att skiljas med glädje

En av mina bästa vänner har gått till andra jaktmarker. Och det är med glädje jag släppte iväg den. Jag har haft många fina stunder med den och jag vet att är där den är nu fortsätter den att sprida glädje. Min gamla Rolleiflex 3,5A Automat från 1952 har flyttat permanent till sonen i Göteborg.

Jag har ju en till, en Rolleiflex 3,5B Automat från 1954, som gläder mig på samma sätt. Det är bara lite detaljer som skiljer. Ett vinnande koncept behöver ju inte ändras särskilt mycket.

Mellanformataren.

PS
En del andra gamla godingar är på väg ur boet också så kom inte och säg att jag är en samlare!