Det blev en vit fredag

Om att använda det man har och inte köpa något förrän man behöver det

Jag är en reklamhatare. Så till den grad att jag förutom att vägra reklam i brevlådan också har tränat mig att inte ens titta på reklamen när den tvingas på mig. Jag överväger allvarligt att avsluta prenumerationen av morgontidningen eftersom de numera till ca 50% består av annonser. Black Friday inspirerar mig bara till att inte köpa något alls i ren protest.

Jag slutar naturligtvis inte att köpa saker. När jag behöver något så köper jag det NÄR jag behöver det. Inte väntar jag på en speciell dag eller kampanj. Jag tror att det blir billigare i längden.

Jag använder, som alla vet, gamla analoga kameror för att jag tycker det är kul. Jag har också några digitalkameror som jag använder och jag har inte ens börjat fundera på att ersätta dem med nåt nyare. De fungerar ju alldeles utmärkt!

Här ska jag nu återanvända en bild från min "gamla" X100 ( f ö en av de första som kom till Sverige).

Firman besökte Ferrarimuséet i Maranello men det låg en Ferrarihandlare bredvid som fick saliven att rusa. X100

Eders Hängivne

PS
Min första digitalkamera, En Canon Powershot A80, har dock gett upp för några år sedan. Den fungerade fint i nästan 10 år. Det är inte lönt att reparera den. Digitala kompakter är numera att betrakta som förbrukningsvaror.

Kompakter

De ultimata kamerorna

Vi ser det i den digitala världen, kamerorna blir mindre och bättre. Det har t o m gått så långt att kompaktkameramarknaden viker sig för mobiltelefonerna som har blivit tillräckligt bra för att konkurrera om segmentet kompakter. För oss som envisas med att använda film är det dock svårt att få något som konkurrerar med en mobiltelefon i smidighet. Det skulle väl vara Minox 35-serien då. Jag hade en 35GT en gång men konstaterade snart att mina händer var för stora för att hantera en så liten kamera. Men den gav överraskande bra bilder med sina tvåbladiga bländare och slutare. Och den passade i vilken ficka som helst, trots fullformatet!

Nu har det slumpat sig så att de flesta kompakter jag kommit över på ett eller annat sätt är av märket Olympus, som i de flesta fall har alldeles utmärkt optik.

Olymps 35RD. Denna är inne på sin andra reparation. Slutaren har varit lynnig och nu har också avtrycket fastnat. Kompakt men ingen pocketkamera

Olympus 35SP. En riktigt bra kamera. Men jag håller nog 35RD för bättre. Kompakt men ingen pocket.

Olympus XA. Den första i serien XA-modeller och den enda med mätsökare. Snudd på för liten för mina händer men nästan lika kompakt som Minox 35-modellerna. Får ledigt plats i en bakficka. En riktig pocketkamera.

Min µZOOM har varit med om mycket. Under flera år den enda kamera jag hade. Zoomen var ju flexibel men tyvärr inte i klass med de fasta brännvidderna.  Kompakt men för tjock för att platsa i en byxficka. En jackficka går utmärkt.

Konica C35. Min första fru tog med sig en i boet och vi använde den flitigt när det var bekvämast med en mindre kamera. Den var med om mycket och blev illa pyntad, som man säger i de västra provinserna. När vi skildes åt skaffade jag en likadan av nostalgiska skäl. Kompakt men ingen pocket

Tidigare har jag kommit över t ex Vitessa N som även den har en förnämlig optik.

Med objektivet bakom lyckta dörrar passar den i en större ficka. Och med sin speciella frammatningsmekanisk kan man lätt uppnå en fotograferingshastighet av 1 bild/sekund. Vad det nu ska vara bra för. En riktig pocketkamera.

Slänger med en halvformatare också. Det är ju fortfarande 135-film men man tar bara halva vanliga formatet. Filmen tar aldrig slut. Kompakt är den, därför hänger den med här. Bra optik. Men den är ingen pocketkamera.

Jag har och har haft flera kompakter men dessa är de jag använder mest om jag ska ha en kompakt med mig. Jag har nyligen presenterat några riktigt gamla kompakter som tillika är riktiga pocketkameror.

Eders Hängivne fullformatsfotograf

Matlagningsprocess i mörkrummet

Att framkalla färgfilm med sous vide-metoden

De flesta tänker nog att framkallning av färgfilm är mycket svårt. Tvärtom är det enklare än svartvitt. Framkallningsprocessen är standardiserad och ganska snabb och erbjuder lägre risk för att göra fel. Alltid samma temperatur. Alltid samma tider i de olika baden ( med en mindre förlängning beroende på hur många rullar som kemin har kört tidigare). En liter kemi räcker till 12-16 filmer och kostar i nuläget knappt 300 kr (Tetenals C-41 kit). Förmodligen räcker det till flera men jag vill inte chansa med fler filmer efter all möda man lagt ner på att fotografera varje rulle. Jag vill inte förlora några bilder p g a dålig kemi.

Det här behöver du

• 1 st Sous vide. Googla och du hittar massor med inköpsställen
• 1 st plastbalja som ska rymma sous vide, 2 enliters flaskor och en framkallningsdosa samtidigt. Tänk på att vattnet ska täcka flaskorna upp till halsen
• 3 st 1-liters bruna glasflaskor (Photax)
• 1 st Framkallningsdosa (t ex Paterson)
• 1 st tidtagare. Finns i mobilen eller använd äggklocka eller något annat som visar tid ( minuter + sekunder)
• 1 st 1-liters Färgframkallningskit C-41 eller E-6 (t ex Tetenal)

Sous vide monterad på en plastbalja från Clas Ohlson

Tetenals C-41 kit

1-litersflaskor till kemin

Så här gör du

• Ladda dosan med film
• Blanda kemin i glasflaskorna enligt instruktion i framkallningskitet
• Ställ ner framkallningsdosan, framkallningsflaskan och blekfixflaskan i baljan
• Sätt fast Sous vide (doppvärmaren) på baljans kant
• Ställ in en temperatur på 38,5°C. Då blir kemin ganska exakt 38°C i flaskorna
• Låt stå och  kontrollera att temperaturen i framkallningsflaskan har nått 38°C
• När temperaturen i framkallaren är rätt är det bara att köra igång som vanligt
• Häll i framkallaren och starta din tidtagare. Tider står i manualen som finns i kitet
• Agitering: Antingen tar du upp dosan och agiterar som vanligt ett par gånger eller så använder du agiteringspinnen och snurrar spolarna i dosan med den. Agiterar du med pinnen behöver du inte sätta på dosans lock
• Häll tillbaka framkallaren i framkallningsflaskan. Tratt rekommenderas
• Häll i blekfixet och starta din tidtagare igen. Agitera som ovan. Tid enligt manualen
• Häll tillbaka blekfixet i sin flaska
• Skölj under rinnande vatten
• Öppna dosans mellanlock och häll i stabilisatorn
• Lyft spiralerna i i centrumpinnen under någon minut. Lyft upp och låt stabben rinna av.
• Ta ur filmerna på vanligt sätt och häng upp på tork.

Eders Hängivne

PS
Du kan laga mat med din sous vide också. Den är avsedd för att tillaga vacuumförpackad mat i kastrull. Det kommer jag dock aldrig att göra.

Ännu en -54

Om Voigtländer Vito II

Jag borde väl sluta att skriva om gamla kameror men det är ju så kul. Jag är ju ingenjör och tycker det är extra kul att se hur olika kameratillverkare hittar på konstruktionslösningar på olika funktioner. En fascinerande hobby bara det. Eller bara en yrkesskada =)

Sist jag var hemma i Åmål fick jag en kamera av min mamma. Hon hade ärvt den av sin kusin, ingenjören Gunnar Hansson som arbetade på ASEA i Västerås och mest höll på med bromsarna på loken. Han skaffade troligen den här kameran, Voigtländer Vito II, strax efter att den kommit ut 1954. Tillverkningen upphörde 1955. På 60-talet köpte han en annan Voigtländer med exponeringsmätare. Den har jag också förärats av min mamma för några år sedan.

Att denna modell är en -54:a vet man eftersom det var det året man introducerade blixtskon på den modellen. Först som ett tillbehör som kunde sättas på och tas av. Senare samma år som fast integrerad med toppkåpan. Min är den förra varianten.

Nu har jag laddat den med en egenrullad HP5+ och den får hänga med i någon ficka när jag befinner mig därute i världen. Den är så liten att den verkligen förtjänar att kallas en pocketkamera.

Eders Hängivne

The Balda experience

Om bilder från en Balda Jubilette

Som jag berättat i ett tidigare inlägg fick jag en bonuskamera när jag köpte en annan. En Balda Jubilette från deras 30-årsjubileum 1938. Fullt fungerande. Jag laddade den med en rulle FP4+ och lät den hänga med på alla turer under sommaren. Allt är manuellt på den och sökaren har ingen koppling till objektivet. Det blev till att uppskatta avståndet och sikta bra med den minimala sökaren. Ingen coating finns det heller så man fick tänka sig för lite. Jag tycker det gick bra. Här kommer några bilder från den rullen.

Vi hälsade på hos den mäktiga kvarnen i Kungs Husby

Lotteribodar

Slottsträdgården på Ulriksdal

Motljusbild från stenbrottet i Stenhamra

Eders Hängivne

PS
Alla bilder framkallade i Rodinal och stående framkallning.