Nikon F6 - 1,5 meter bildkvalitet

Det bästa från två världar

Jag fotograferar till 98% på film numera. Jag gillar hantverket och mörkrumsmagin i att se bilder växa fram i skålarna. Tillfredsställelsen av att producera pappersbilder på egen hand är svår att ersätta med digitala printar. Det är väl heller inte så konstigt att det är roligare att fotografera med utrustning man trivs med. Då blir det bättre bilder också.

Jag använder ju gärna gamla klassiska kameror från tiden före 1960 men jag har även modernare från senare delen av 1900-talet som jag förtjust använder. Som t ex Olympus OM-2N. Men även 2000-talet erbjuder kameramodeller för filmälskaren. Jag har ju Zeiss Ikon ZM som producerades mellan 2005-2013 och det senaste tillskottet är en Nikon F6 som den här bloggposten ska handla om. F6 introducerades 2004 och produceras fortfarande, om än i mindre kvantiteter än toppåren då man tillverkade ca 200 per månad.

Jag tänker inte visa någon bild på F6:an. Googla och du drunknar i bilder och recensioner av den. Storleken är nästan identisk med min D600 så när jag nyligen skickade in min D600 på service packade jag den i F6:ans kartong.

Handhavandet av Nikon F6 är i allt väsentligt  som vilken DSLR som helst från Nikon. Men det skiljer på två viktiga punkter. Menyerna är ett busksnår i jämförelse med djungeln i de digitala modellerna. OCH, viktigast av allt, sensorn är en plastremsa listigt förpackad i en liten burk. Alla andra funktioner är som på min D600. Rattar och knappar sitter på samma ställen (i stort sett). Det går bara inte att fejka film med olika Jpeg-inställningar. Det här är ju "the real thing" direkt. Filmen man laddar har ju det bildresultat man eftersträvar inbyggt, om man säger så. Förprogrammerad, liksom. En praktisk feature är att jag kan få datum och exponeringsdata inprintade mellan rutorna på filmremsan. Slut på gissandet m a o.

Eftersom jag sedan tidigare har en hel del objektiv för fullformat har jag inte behövt skaffa några nya. Men jag gjorde det ändå. Kompletterade nyss med ett 20/f2,8 för att jag ville ha ett ordentligt vidvinkelobjektiv. Jag har redan ett par användbara blixtar, SB-22 och SB-800. Men blixt använder jag ganska sällan.

Nog med babbel. Här kommer lite bilder från de första rullarna. Samtliga tagna med 20 mm/f2,8 på Ilford Delta 400. Om ett tag kommer jag att öppna ett album för bilder från F6:an. Ingen av dessa "testbilder" kommer att hamna där dock. Håll utkik.

Munsö kyrka

Svartsjö slott

Järnvägsmuseet i Åmål

Åmåls kommuns arborister har förberett sommaren i parken framför Gamla kyrkan, numera Kulturmagasinet.

Eders hängivne

PS
Jag är väl inte helt nöjd med Ilfords Delta 400 trots att jag tidigare identifierat den som en möjlig ersättare för Tmax 400 bland mina favoritfilmer. Jag får nog tänka om lite. 

Dags att byta Dogmalöfte

Åter till favoriten

Jag har länge haft min Olympus OM-2n med Zuiko f1,4/50 som mitt Dogmalöfte. Till den hade jag valt färgfilm och 400 ISO. Åtskilliga rullar har gått igenom den under det senaste året. Men nu känns det rätt att byta tillbaka till en gammal trotjänare som jag planerar att använda mycket i sommar. Zeiss Ikon ZM med Sonnar f1,5/50 och i det ekipaget ska jag köra svartvita filmer på 400 ISO och framkalla i Xtol 1+1. Nu är det läge att gå på stan och fånga samtiden. Och allt annat som tillhör dokumentären om mitt liv.

Jag har långsamt bytt ut min förtjusning för 35:an mot 50 mm. Den passar mig lite bättre just nu.

Eders Hängivne Analogfotograf

PS
Det blir nog mycket 4x5" i sommar också. Kan inte låta bli att ha roligt =) 

Ajöss analogfotografi !!

Nu har jag fått nog

Efter flera år av analogt fotograferande med gamla fina kameror har jag till sist varit tvungen att inse att det drar för mycket pengar att ligga på topp i den analoga världen. Många filmer dras in, fotopapper blir allt dyrare, det blir allt svårare att se vad jag gör i mörkrummet. Och efterarbetet tar tid från fotograferandet!

Leica M3 från 1955

En del av de gamla kamerorna ska jag behålla som ett kärt minne. Kanske jag låter slutaren gå lite då och då av nostalgiska skäl. Ljudet är fortfarande musik för mina öron. Utan film i kamerorna kostar det ju inget. Men många av dem ska bort.

Rolleiflex 3,5B Automat från 1954

Jag välkomnar till sist den digitala tekniken vars stora fördel är att den kostar bara inköpet, sen är det nästan gratis. Och eftersom jag har haft dumheten/klokheten att redan ha köpt på mig ett par duktiga kameror behöver jag inte ens köpa något mer. Jag har allt jag behöver. Nu behöver jag bara ta bilder och koncentrera mig på att de ska bli bra. Länge leve automatiken som ger mig frihet i skapandet! Och för att ytterligare ge mig tid till fotograferandet ska jag fortsätta som om jag tog bilder på film. Sparsamt med bilder, alltså. Jag kan tillräckligt mycket för att inte slösa tid på att ta många bilder som sedan måste sorteras och behandlas i timtal. Det analoga har lärt mig för livet. Det enda jag behöver är nya ögon att se med.

Fujifilm X100 från 2011

Det digitala är framtiden. Så länge det varar innan nästa steg i fotografins utveckling.

Eders Hängivne

PS
Man kan se det som så att jag förbereder mig för pensionen då det inte kommer att räcka med att bara övergå till välling för att få råd med film, papper och kemikalier. 

PPS
Om ni mot förmodan ser mig med en analog kamera ute på stan så är det bara fejk eller ett temporärt återfall av nostalgi. Det går nog över.

Fujifilm Neopan 400 pressad till 1600

Mellankornigt

Jag försöker verkligen att variera motiv och ljusförhållanden när jag testar nya filmer. Jag vill ju få filmen att bekänna färg, om man kan säga så om svartvita filmer =) Neopan 400 visar sig något bättre än de tidigare testade beträffande korn och kontrast när man pressar den 2 steg. Men ändå inte något jag tar till mig på samma sätt som jag gjort med Tmax 400. Under samma tid har jag exponerat Tmax 400 på 1600 ISO på bladfilm med ett helt annat resultat (läs finkornigt). Men Neopan 400 verkar ha potential att bli riktigt fin om man kör nominellt. Jag förväntar mig det när jag kommer dit i mina tester. Här kommer nu lite exempel från rullen. Som vanligt är den körd i OM-2N, denna gång med f2/35.

Filmen kupar sig måttligt så den fick ligga i press ett dygn innan jag skannade den.

Eders Hängivne

PS
Nu sitter det en Ilford Delta 400 i Olympusen som också pressas till 1600 ISO. 

De e mycket snack om mässing nu

När mässingen svartnar

Jag äger ett objektiv från ca 1896 som är helt i mässing. Inget målat krafs som nöts bort här inte. The real thing. Här går det åt andra hållet med patinan. Mässingen svartnar!

Goertz Anastigmat tillverkad i Berlin.

Så, alla fotografer med svartmålade mässingstoppar. Släng er i väggen!

Eders oputsat Hängivne