Vad är väl en bal på Slottet?

Slottet i Finspång ligger, på holländskt vis, på en holme i Finspångsån. Det byggdes på order av Louis De Geer mellan 1668-1685. Det är ett typiskt lantslott från den karolinska tiden. Jag var där igår och njöt av den fina slottsparken med dess många små öar och broar. Nu är jag ingen naturfotograf så ni får ta mina snapshots som ett tips om ett fint ställe att fota på.

Slottet ägs idag av Siemens som för tillfället är min uppdragsgivare. De använder slottet som huvudkontor för turbintillverkningen och för representation. Ett imponerande ställe att ta emot besökare på!

 
Slottets framsida

Den fina slottsparken på baksidan.

En del av Finspångsåns många grenar som omsluter slottet.

Orangeriet från 1832

En annan gren av Finspångsån.

En mycket liten del av Siemens i Finspång. En imponerande anläggning (fabrik) och granne med slottet.

Auroratemplet från 1791

Några av de många broarna. Här bakom Orangeriet.

Mer finns att läsa om slottet på svenska Wikipedia.

Idag blir det fotopromenad i Norrköping med ZM och en X1-lös Berlinare =)

Rolleiflex och de praktiska tillbehören 12

Vi närmar oss slutet i serien om Rolleflexarnas tillbehör. Den här gången ska det handla om ett tillbehör som ger Rolleiflex torrt på fötterna. I havens djup. Såvida man inte njuter av att dränka gamla kameror så är det här ett utmärkt praktiskt tillbehör för alla som parar sitt fotointresse med dykning eller snorkling. Rolleimarin heter det. Och det finns i fyra varianter för att kunna passa till de flesta av Rolleiflex modeller.

Rolleimarin 1 för Rolleiflex 3,5. Serienr 567.000 - 1.099.999
                             vid ombyggnad av ljusschakt även t o m serienr 1.427.999
Rolleimarin 2 för Rolleiflex 3,5. Serienr 1.428.000 - 1.739.999
Rolleimarin 3 för Rolleiflex 3,5. Serienr 1.740.000 - 1.869.999
Rolleimarin 4 för Rolleiflex 3,5. Serienr fr o m  2.250.000

Det blir en annorlunda fotoupplevelse med Rolleimarin.

Här är det definitivt läge för färgfilm!

Mellanformataren

Varudeklaration: Nördinlägg

Proklamation - 6x6-DAGEN

Olle Janson och jag som är värdpar i Retrokamerapoolen har gått och klurat på en särskild dag för fotografering i formatet 6x6. Vi är båda förtjusta i detta kvadratiska format.

Nu proklamerar vi den 6 juni (6/6) till 6x6-formatets dag.

För att ingen ska känna sig portad så håller vi det här uppropet utanför Retrokamerapoolen och uppmuntrar alla som har en kamera som ger bilder i formatet 6x6 att damma av dem och bränna en rulle eller två samt ladda upp de finaste bilderna i passande pooler enligt respektive poolregler.  Naturligtvis dröjer det ett tag innan bilderna dyker upp på FS. Därför kan det vara lämpligt att lägga in "6x6-DAGEN" i din bilds kommentarfält vid uppladdningen.

Lycka till! Och ha kul!

         
Bronica S2A                                Super Ikonta 532/16           Nettar 515/16                     Ensign Ful-Vue

        
Rolleiflex Automat                   Franka Solida I                      Franka Solida III                  Nettar 518/16

Rolleiflex och de praktiska tillbehören 6 korrigendum

För en tid sedan hittade jag ett, för  mig, helt nytt tillbehör som jag med knapphändig information kastade mig över att berätta om. Nu ramlade jag över ny information om Rolleiphot som jag naturligtvis måste komplettera med. Den är egentligen en exponeringsmätare! Batterilös minsann!
Den fungerar som så att man bländar ner till dess att mattskivan blir svart. Då läser man av bländaren och beräknar den erforderliga tiden och exponerar därefter. Komplicerat? Javisst! Men det här var på 30-talet och mig veterligen fanns det inga selenmätare då.

Sen var det ju i princip omöjligt att se skärpedjupet när man kommit så långt att man bestämt bländaren. En ganska onödig pryl med andra ord. Låt samlarna köpa den.

 En äldre typ än i det förra inlägget.

Mellanformataren

Varudeklaration: Nördinlägg

ZM - första intrycket

Första intrycket när jag såg kameran på webben och insåg att den faktiskt existerade var  WOW - den ska jag ha! Nå, jag sansade mig och letade upp recensioner som jag läste både här och där, framlänges och baklänges. Känslan satt kvar. Det här är en kamera man vill äga och använda. Så den hamnade överst på önskelistan. Rolleiflex 2,8FX fick finna sig i att bli nedpetad. Fast nu är den på topp igen efter inköpet av ZM.

Jag är ju en mekanisk konstruktör och mycket intresserad av design. Det som slog an på mig vid första ögonkastet är att kameran är vacker. Man lät en designfirma ta fram en mängd olika förslag varav tre valdes ut för att testas på användarna, d v s fotografer. Både proffs och amatörer. Till Zeiss' förvåning favoriserades den mest konservativa designen. Jag vet ju inte hur de andra förslagen såg ut men den här gillar jag också. Den är "ren" på den mängd knappar man är van från digitalkameror och många av de nödvändiga funktionerna har man gömt på ett bra sätt för att ge kameran den stil den förtjänar. Namnet Zeiss Ikon förpliktigar till klassisk skönhet.

Rent, snyggt och funktionellt. Allt kan nås med pekfinger och tumme.  Jag skulle dock gärna ha sett att tidsrattens periferi varit närmare fronten för bekvämare tidsomställning. Det infällda räkneverket är tydligt och bra.

Underredet är lika rent och snyggt det också. Zeiss Ikon är kända för sina koniska knappar på undersidan. Zeiss' designers har tagit fasta på det historiska och gett ZM sina egna knappar som numera är platta och rymmer lite gömda funktioner. Stativgänga i den ena och returspolningen i den andra. Frikopplingen för återspolningen är den lilla knappen till vänster, klassiskt på sitt vis. Alla har väl tryckt på en sån på en SLR som är gamla nog att ha kört med film. Batteriluckan, ett diskret måste på denna kamera. Till vänster (i bild) om objektivet sitter bajonettlåset och till höger om detsamma sitter spaken för ramarna som man kan spegla in för olika brännvidder. Helt kompatibelt med Leicas modeller.

Den underbart rena baksidan. Displayen till vänster räcker gott och väl för den information man behöver. Den ljusstarka sökaren är den bästa i sitt slag. Det gäller bara att hålla ögat mitt för för att se mätsökarrektangeln och tiderna som visas i rött till vänster i den. En vanesak som kommer med övning. Knappen i mitten är exponeringslåset som håller de inställda värdena i 20 sekunder. Jag når den ledigt med tummen. Tummen fastnar också lätt på framdragningsarmen som går lätt med alldeles lagom motstånd. Dubbeldraget på M3 känns redan långt borta.

Så var det det där med manualen. Man har ju blivit lite bränd på digitalkamerornas vidlyftiga bokverk.

Lika tjocka men ZM är hälften så stor (A6). D80-manualen är enbart den svenska versionen. ZM-manualen rymmer sex språk. Den engelska versionen är på 22 sidor och läses snabbt medan man tar en kopp kaffe. D80-manualen har jag fortfarande inte läst färdigt =) 

Mellanformataren
Han som började med en Nettar 1964