Pro Memoria
Min kamerakrönika - del 10
Nikon D80
Frugan köpte en Nikon D200 sommaren 2007 när vi besökte hennes dotter i Montreal. Då smittades jag av digitalsjukan på riktigt. Jag tyckte dock att hennes kamera var för stor och klumpig. Inför resan undrade jag om jag skulle ta med Powershoten men frun avrådde (hon skulle ju köpa D200). Jag tog med Powershoten i alla fall och tog massor med bilder som jag är glad att jag har idag. Frun tog inte så många. Några veckor efter att vi kommit hem köpte jag min D80 med ett allroundzoom 18-200 mm.
Allroundzoomen är verkligen allround men med tiden kändes den trots det ganska begränsad. Under åren har jag kompletterat med andra objektiv.
17-55/2,8, en gammal helmanuell 24/2,8 (ett fynd på ett bakluckeloppis på Färingsö), 105/2,8 macro och en 50/1,4
Ett par månader senare blir jag medlem på Fotosidan. Frun och hennes dotter blir medlemmar på olika stockfotosajter för att sälja bilder. Det blir jag också men tröttnar efter något år på deras petiga bildgranskare. Jag lyckas sälja några bilder men inte tillräckligt för att kunna ta hem pengarna. I år tog jag bort alla bilder men är fortfarande medlem. Stockfotosajterna var orsaken till att jag tog väldigt många bilder på saker. Bilder som inte egentligen hade något värde för mig själv. Det var väl därför jag tröttnade.
En liten bildkavalkad nu då. Många bilder har suttit i album på FS så här är det dags att utfärda en tråkighetsvarning. Alla bilder är dock tagna med D80:n och det är det som är meningen med hela min krönika. Att visa bilder tagna med respektive kamera.
Först ut 2007
Första bilden med D80. Jag hyrde rum ett stenkast från stadshuset så efter en natts batteriladdning gick jag dit efter jobbet och tog de första bilderna.
Sj må gå aldrig så dåligt. Intresset för järnvägen grundmurades i barnaåren. JÅÅJ museum.
Sonen Philip. Det var det här året förresten som jag skaffade Lightroom 1.1 som jag också hade med i laptopen till Kanada.
Vårt hem strax innan vi bestämde oss för att flytta till Stockholm. Vi bodde här bara i sex år.
2008
Edvard Anderssons växthus. Bergianska trädgården. Vi börjar utforska Stockholm.
Drottningholm, en favoritutflykt
Ensam hund i Drottningholmsparken.
Jobbfoto förstås. Det här höll jag på med större delen av 2008
Mitt första hem på jorden. Jag var hemma i Åmål och tog bilder för en utställning på FS. "Mitt hjärtas stad"
Ljusfesten i Åmål. Wenern Brass spelar på Fesketôrget.
Svenska Brassbandfestivalen i Värnamo
2009
Vällingby by night. Mitt i vintern.
St Paulsgatan. En av mina bilder för utställningen "Röda linjen" på Midsommargården.
Sånga kvarn på Färingsö. En av de charmigaste kvarnar jag sett. Nu är den nyrenoverad och har förlorat charmen med sitt enda blad.
2010
Det var ont om uppdrag i Stockholm så jag började veckopendla igen - till Finspång. Jobbade på Siemens med gasturbiner i nästan ett år. Och fotade förstås. Men inte inne. Fotoförbud.
I Norrköping hittade jag fotografiskt sällskap i form av Anders Berlin vilken räddade mig från ledan i Finspång. Jag ångrar nu att jag inte hyrde rum i Norrköping som är en fin stad att fotografera i. Arbetets museum (på bilden) hade dessutom flera fina fotoutställningar.
Mer jobbfoto. Fast på Anders Berlins jobb, Holmens Bruk. Han hade dessutom utverkat fototillstånd.
Munsö k:a. Min favoritkyrka, alla kategorier. Konverterad i Silver Efex Pro med gulfilter
Självporträtt med 24 mm/2,8 på armlängds avstånd
Trädgårdsutställning på Ulriksdals slott
Macro MED blommor och kryp. Rosendal.
Barnbarn nr 2. Här med fadder och farbror Viktor. Björkviks kyrka.
Rödvin och soldatens ärtsoppa. Frun hade åkt till Moskva för ett par månader och jag hade tråkigt
Uffes svarta M3:a orsakade flera djupa suckar och längtansfulla blickar på Ellens.
2011 använde jag mest D80:n till att fotografera kameror så jag avslutar den här krönikedelens bildkavalkad med en bild på den kamera som jag tagit alla kamerabilder med, Fujifilm Finepix X100.
Mellanformataren
Min kamerakrönika - del 9
Canon Powershot A80
Den digitala eran träder in i mitt liv med denna lilla trevliga kamera. Ärligt talat var jag lite tveksam till denna tingest i början och det tog ett tag innan jag tog den till mig på allvar. Jag fick den när jag fyllde femtio 2004 och den fick hänga med som alla andra kameror gjort tills jag blev sugen på en större och duktigare 2007. Efter en tids tillvänjning använde jag den ganska flitigt men den blev snabbt för liten. Långsam i starten, slutartidsfördröjningen och fokuseringen var det största abret. Därvidlag var den likadan som den förra (Olympusen).

Två företräden har den dock. Den tar vanliga AA-batterier och den har sökare. Den senare får jag lov att använda flitigare nu då displayen har fått någon sjukdom och visar allt i violett om den alls visar något. För det mesta visar den bara ränder åt det blå-röda hållet.
Nu blir det enklare att hålla reda på vilken kamera en bild är tagen med. Det inbakade EXIF-datat är när allt kommer omkring det viktigaste digitaltekniken har erbjudit i mitt tycke. Det är ingen diskussion längre om när en bild är tagen. Så här kommer en odyssé i bilder från 2004 och framåt.

Södra Kattholmen, Tösse skärgård, Vänern. 2004

Vi vragade och byggde oss en båt. Blåvand, Danmark. 2004

Gammal kvarn någonstans i Danmark. 2004

Kopplingsvajerhaveri ute på Rømø , Danmark. Jag använder naturligtvis kameran i alla skeden av livet. Även de mindre trevliga. Det här hade jag nog glömt utan en bild. 2004

Grundstötning och här får vi draghjälp av den sten vi satt på. Min gast var inte så uppmärksam. 2004

Dotter Anna på Floghall utanför Säffle. 2004

Konsultnätverket Berotec på konferens på Rånö i Stockholms skärgård. 2004
Trötta matroser på en tur från Åmål till sommarstugan vid Sundhult. Vi rundade Värmlandsnäs, övernattade på Aspholmen och kom fram dagen efter. 2005
Nyrenoverat badrum dokumenterat 2006
Nataliya blir svensk medborgare 2006
Kvällsol vid Björkön i Tösse skärgård, Vänern. 2006
Nätverket åkte på konferens till Tallinn. 2007
2007 åkte vi till Kanada och hälsade på fruns dotter och bror i Montreal. Det var på denna resa frun köpte sin Nikon D200 och hon menade att det var onödigt att ta med Powershoten. Jag packade ner den ändå som tur var. Annars hade vi inte fått med oss så mycket vardagliga bilder därifrån.
Kanonkillar. Slaget vid Chrysler's farm utspelas varje år i Upper Canadian Village
Lantligt stilleben. Upper Canadian Village
Skvallerkärringar står staty i Montreal.
St Jameskatedralen i Montreal. En av de vackraste betongbyggnader jag sett.
Vattenfallen vid St Ursule en bra bit utanför Montreal. Ett av de bästa misstagen jag gjort. Utan att ha koll blev den här bilden tagen i svartvitt. Det var ett ögonblicks verk att ställa om kameran omärkligt. Det var inte första gången det hände.
Montreal från Mont Real, berget som gett staden dess namn.
Bästa vännen. Den har varit med på alla mina resor de senaste tjugo åren. Så även till Montreal.
Kameran hängde med till jobbet. Här är min konstruktion dokumenterad på bild. Novator 2008
Skilda världar. På tåget mellan Stockholm och Åmål 2009
Tänkaren och Tittaren, Waldemarsudde. 2009. Jag testade att ha denna kamera som Dogma-kamera. Det var inget kul.
Den väldiga tallen på italienska terassen i Bergianska trädgården. 2011. Konverterad i SEP
Det viktiga är inte vilken kamera man har utan att man tar bilder i livets alla skeden. Det blir till en skatt för framtiden.
Mellanformataren
PS
Efter augusti 2007 blev det väldigt lite bilder tagna med den här kameran och det beror på nästa kamera i krönikan.
Den som väntar på något gott...
Om en efterlängtad fotobok
Jag förhandsbeställde boken om Vivian Maier i våras och har sedan dess gått och väntat på att den ska komma ut. I torsdags hämtade jag den hos mitt postombud i Vällingby. Lagom till fina stunder i läsfåtöljen under Julen.
Innehållet är både tidigare publicerade på hennes blogg och nya hemsida men också helt nya bilder ur hennes rika skatt. Trots att John Maloof arbetar heltid med hennes bilder finns det fortfarande hundratals oframkallade rullar att avslöja innehållet i. Det bådar gott för framtida fotoböcker om hennes liv och bilder. Just den här boken innehåller bilder tagna med Rolleiflexen. Hon använde sedermera andra kameror också i småbildsformat som jag hoppas kommer i kommande böcker.
En högtidsstund för gatufotografer med bilder från ett Amerika som i stora stycken inte finns längre. Dokumentärfoto av bästa märke alltså.
Mellanformataren
3D med en bild
Om High structure
Ylva Houltz redovisade nyss ett experiment med 3D-fotografering medelst två bilder. Det slog mig då att jag lyckats med något liknande med en bild som konverterats till svartvitt i Silver Efex Pro. Där finns en preset som kallas High structure (harsch) som jag ofta använder för att få lite extra bett i bilderna. Den här gången blev det nästan overkligt bra.
High structure är en funktion som verkar skärpa konturer och på så sätt framhävs objektet. Ungefär som man gjorde förr i världen med kontrastlösa fotografier i instruktioner mm. Man förstärkte konturer med tusch och pensel för att bilden skulle bli tydlig.
Tyvärr blev effekten inte lika tydlig ens som förstorad här i bloggen. Men jag kan intyga att min skrivbordsbild är overkligt verklig.
Bilden är tagen med Finepix X100 i Tulpanläge och sedan konverterad i Silver Efex Pro. Originalbilden finns i mitt retrokameraalbum.
Mellanformataren
Reclaim photography - gerillautställningen 1 oktober
Fotografer, fotografier och snö i september
Lördag första oktober åkte jag in till city för att spana in en del events som skulle försiggå på platttan. I DN fick jag intrycket att det skulle bli en enorm halfpipe snowboardshow med trapporna som "väggar". Det blev knappt en tummetott. Snöälskarna fick ialla fall en fin och varm dag men hade svårigheter med att hålla sig med snö.
Det gick stort inte bättre med Recalim photography. Visst kom de, men tyvärr i små skaror. Lyckligtvis hände det en del annat av intresse på plattan också. Det gick åt en rulle i Zeissen till slut i alla fall.
Jag konstaterade också att det är svårt att ta en bild i city utan att fotografera en fotograf som håller på att fotografera.
De som inte hade nåt med sig kunde i alla fall ställa ut sina skor.
Nästa gerillautställning blir nog den 29 oktober. Kanske... man vet inte så noga med gerillafotografer
Mellanformataren























