Recept på D-76

OBS! Endast för filmnördar i utkanten av fotografisamfundet

Jag har fördjupat mig lite ytterligare i boken Detta är fotografi - dess medel och mål. Och häpnat över att Kodak redan 1945 avslöjar receptet på framkallaren D-76! Läs och tappa hakan du också.

Start citat

3 liter vatten (ej över 50°C)
8,0 gram Elon
400,0 gram Natriumsulfit, torr
20,0 gram Hydrokinon
8,0 gram Borax, pulvriserad
Vatten påfylles till 4 liter

Kemikalierna lösas i angiven ordning. Användes outspädd. Framkallaren blir med tiden grumlig av att kollodialt silver utfälles. Detta har dock ingen menlig inverkan på framkallningen.

Slut citat

Nå, den första ingrediensen är svår att lösa. Den kan bara lösas i luft och måste då värmas till 100°C. Men det står inget om luft i receptet.  Första buggen i boken.

Ta ett annat mått för säkerhets skull om du inte vill ha negativen tonade i brunt.

Men se upp! Har du kompisar som också framkallar själva kan det kanske bli en del kollegialt silver utfällt också.

Kamera för film. Ifall du glömt hur de ser ut...

Mellanformataren
Postponerande elev vid Eastman Kodak Institute, Rochester, NY

Pärlor i fotolitteraturen

Om hur man lyckas förstå att man inget begriper

När jag ganska nyligen fattat kärlek till den svart/vita grenen av fotografi har det slagit mig hur svårt det egentligen är med färg. Låt mig genast säga att svart/vitt inte är enkelt det heller. Förr tyckte jag svart/vitt var mycket svårt så jag avhöll mig från att ta bilder i svart/vitt (verkligheten är ju i färg, tyckte jag då). Jag tog några rullar (entalssiffra) under de första decennierna. Det berodde nog på att jag fotograferade mycket dia och gillade bildvisningarna i hemmabions mörker där de flesta somnade en bit in i föreställningen. Färgnegativ blev det fart på först när barnen kom och kravet på att enkelt kunna titta på pappersbilder dök upp. Barna måste ju få ett eget album med bilder från sin uppväxt precis som jag hade fått.

Nå, nu fotograferar jag gärna i svart/vitt. Helst direkt och utan mellanliggande konvertering. Men för att inte helt somna in på färgområdet kan man ju förkovra sig, tänkte jag. Jag har lånat ett par böcker av Anders Berlin. Den ena heter kort och gott Färgfotografi och är utgiven av Hasselblad 1952. Förtroendeingivande.

Tidningsbudet tog sovmorgon idag så istället för DN fördjupade jag mig i färgfotografins mysterier med hjälp av Herr Hans Windisch. Med sedvanlig tysk noggrannhet reder han ut begreppen på ett sådant sätt att mina diavisningar framstår som uppiggande. Innan tyckte jag färgfotografi är svårt. Nu är jag övertygad om att det är omöjligt att begripa.

Så jag gör väl som humlan. Flyger ändå.

Den andra låneboken heter Detta är fotografi, originalet är från 1945. Även denna bok kommer från den förtroendeingivande svenska utgivaren Hasselblad (1952) och kanske i lika mån förtroendeingivande författare. Thomas H. Miller, ledare för undervisningen i fotografi inom Eastman Kodak Company och samma bolags redaktör, Wyatt Brummit.

Med sedvanlig amerikansk grundlighet av typen skriva idioter på näsan får man veta ett och annat. Den charmiga svenska översättningen är ovanligt hövisk mot idioterna. Tänk så många ord i det svenska språket man har glömt! Nå, stackars den fotograf som använder denna bok som handbok. Bäst är att lämna den hemma annars blir det inga bilder tagna. Jag kan tänka mig att inte ens arkitektur står kvar framför kameran när man väl har kommit till "det avgörande ögonblicket".

Speciellt intressant kan kapitlet Goda kameravanor vara för alla som fotograferar med kameror från tiden då boken trycktes. T ex att dra fram filmen efter en exponering. Och att "Lämna in kameran för översyn ungefär en gång om året. Dylik översyn skall innefatta kontroll av att det inte finns några ljusläckor i bälgen och smuts på innerlinsen". Så lämna in din ett år gamla Nikon eller Canon för översyn ögonaböj och fråga speciellt om kontroll av bälgen. Du vet väl var den sitter?

För att göra livet enklare så kan man ju använda en kamera som bara går och går och går. En evighetsmaskin i dubbel bemärkelse.

Rolleiflex Automat från 1952. Ännu oservad ty den har ingen bälg.

Mellanformataren

Addendum
Då jag insett att dessa oundgängliga böcker måste smältas långsamt har jag inhandlat båda på bokbörsen och ska snarast återbörda låneexemplaren till deras rätta ägare med tack för lånet.

Ett oväntat möte

Om hur det kom sig att jag tog bilder på hästar

Förra söndagen var jag ute med Rolleiflex Baby no2. Ja den här retrodåren har köpt en till =) Då mötte jag en häst med ryttare. Hästen var lite orolig, sa ryttaren. Den hade vittring på något otäckt. Otäckingen var en hund visade det sig. Jag fick några bilder och en trevlig pratstund i alla fall. Och Rolleiflexen var ett av samtalsämnena.

Såg först några kusar som tog det lugnt i en hage...

Sen kom de. Två artiga damer.

Med snälla ögon

Och jag som inte är någon djurfotograf....

Det finns gott om hästar på Mälaröarna om du är intresserad.

Mellanformataren

Valdagen i bilder

Om att fotografera sin vardag

Nu var det ju inte vilken dag som helst men principen är densamma. Att ha kameran med sig och fotografera det man upplever under dagen. Vardagsdokumentären som kanske känns lite tråkig just nu men som är guld värd om 20-30 år.

Promenad till vallokalen några hundra meter från där vi bor.

Rösta

Sen promenerade vi hem igen och drack kaffe innan vi åkte till Arlanda

In i labyrinten

Ooops. Karten får jag inte ta med. Hej då älskling. Vi ses om ett tag

Hem och hämta andan lite och så iväg på vernissage på Midsommargården

Björn Björnssons fina bilder från Egypten fingranskas. Kommer snart som bok också.

Bengt Gustafson med fru pratar med en intresserad blivande? medlem

"Min" vägg där borta. Två digitala bilder resten från film. Fem från retrokameror (men det kan man inte se)

Sen åkte jag hem och började röja på mitt arbetsrum

Och då blir det stökigt i vardagsrummet istället.

Jag har satt mig i sinnet att fixa till en god ordning medan frun är borta. Förhoppningsvis blir jag klar långt innan hon kommer tillbaka. Ty städa är inte min favoritsysselsättning.

Kunskapens hus

Vishetens begynnelse är "Sök förvärva vishet"; ja, för allt ditt förvärv sök förvärva förstånd.

Salomo

Kunskapens källa i Stockholm

I som här inträden, låten dårskapen fara. Eller hur var det?

Upplysningens sal.

Kunskapstörsten släcks.

Kunskap mäts i meter.

Ooops. Kunskapsluckor.

Med kunskap öppnas nya vyer.

Dogmafotografi. ZM, 35 mm och Tri-X