Studentrevolt

Det är väl lite tidigt på året för att prata om Studenten men den inträffade ju förr om åren också. 1973 tog jag själv Studenten på Karlbergsskolan i Åmål. Det är egentligen lite konstigt det där för en tekniker. På den tiden var den tekniska linjen på fyra år men vi tog studenten efter tre tillsammans med alla andra fast vi inte var ”färdigbakade”. De flesta teknister från Åmål och Säffle gjorde det sista året i Karlstad men en Säfflekille och jag gjorde det i Jönköping. Vi gick den trätekniska varianten av maskinteknisk linje där, det enda stället i Sverige den fanns på. Varför jag valde den kommer jag inte ihåg. Kanske för att jag gillar att göra sånt som inte alla andra gör =)

Att ta studenten i början på 70-talet var ingen lätt historia. Och då tänker jag inte på examensskrivningar och förhör. Bara ett par år tidigare skulle studenten avskaffas. Detta ledde till näranog upplopp och massiva protester i Åmål. Studenterna segrade så småningom och den avskydde rektor Moberg tillät det sedvanliga utsläppet men det var gruff ett par år till men lade sig till min examen. Sedan har det pågått i alla år utan uppehåll. Utsläppet, inte gruffet =) Traditionen segrade och förnyarna fick vika sig.

April månads profilbild blir alltså från examensdagen 1973.



En stund efter utsläppet. Canon Dial 35. Foto: Mamma Carin.



Farmor (skitluktens fiende och paprikaodlare) och jag. Farfar hade gått bort året innan. Canon Dial 35. Foto: Mamma Carin.



Gratulationskram av Eva. Hon skulle senare bli min första fru och mamma till mina barn. Notera killen i randig tröja. Det är pappa Leiler med sin Praktica IV.
Foto: Sannolikt Evas bror Olle.


SMU gratulerade med att köra runt sina medlemmar på ett lastbilsflak på stan. Här landar jag hemma. Canon Dial 35. Foto: Mamma Carin


Den fotografiska leken fortsätter nästa månad.

Svart och vitt är fotografins färger

I brist på inspiration har jag tagit mig för att konvertera några gamla digitalbilder till svart/vitt. Eftersom jag gillar gamla svart/vita bilder har jag dessutom försökt få dem att se ut som gamla bilder. Jag har vuxit upp med svart/vitt och kanske är det det som har fått mig att vända tillbaka till fotografering på film. För nåt år sedan köpte jag programmet Silver Efex Pro som en plug-in till Lightroom. Här visar jag ett par exempel med förklaringar. Bilderna är från Järnvägsmuséet i Åmål.

Originalbild 1

Konverterad med soft sepia, film Kodak Plus-X, vinjettering med ljusa hörn (för att framhäva loket)

Syftet var att åstadkomma ett gammaldags foto taget med en storformatskamera.

Originalbild 2

Konverterad med high structure, neutral film, egen inställning av kornighet.

Syftet var att få bilden att se ut att vara från 50-talet och framkallad för att ge ett grovt korn vilket också gjort att den förlorat skärpa. Som om den vore fotograferad med en enkel amatörkamera.

Har jag lyckats i mitt uppsåt? Vad tycker du?

Mellanformataren

Vällingby med Rolleiflex och 35-mm film

För ett tag sedan laddade jag min Rolleiflex med 35 mm's film. Igår tog jag en promenad i Vällingby centrum och tog bilder med det ekipaget. Här är några exempel.

Vinterolympiad



Åskådarplats med utlagd sittdyna

Ett slags mellanformat. 35x60
Rolleiflex Automat med Tmax400 135-film

Mellanformataren

Min egen favorit 2009 och fadäsen

Utmaningen kom från två håll så jag tolkar det som jag vill. Det blir inte två favoriter. Jag kör den bästa och den sämsta bilden 2009.

Favoriten

En trippelfavorit är det med plus i kanten.

-         Den är tagen med Rolleiflexen

-         Den är tagen på Tri-X

-         Den är tagen i Åmål

Plus i kanten får den för att den blev refuserad i både Galleri FS och OneExposure. På OneExposure fick den dessutom den osmakliga kommentaren att den nog skulle bli accepterad om jag klonade bort det vita strecket! Den tappar ju allt sting och kontrast! Arma människa som sålt sin själ till Photoshop. Jag blev mer stolt över att Nisse i Lessebo ville låna negativet för att kopiera på riktigt fotopapper. Det kändes som en utmärkelse!

Fadäsen

Den skedde på semestern vid Helgumannen på Fårö. Bronican var i farten och efter en bild lyckades jag antagligen låsa avtryckaren i intryckt läge. Man spärrar den genom att vrida knappen. Så när jag drog fram nästa ruta och skulle övervinna det sista motståndet som spänner slutaren så triggade den direkt. Jag upptäckte inte misstaget direkt så jag gjorde om samma sak en gång till innan jag vidtog en nödvändig åtgärd. Bilden blev dålig i mina ögon men jag har lekt med tanken på att skicka in den till Galleriet och 1X för att se vad som händer. Kanske den kan tolkas som konstnärlig. Men nej, jag vill inte vara spydig =) Däremot kan jag nog få till en skaplig utställning med refuserade bilder =)





Här slänger jag stafettpinnen ut i skogen. Jag gillar inte kedjebrev så alla kan dra en lättnadens suck =)

Mellanformataren

Som om livet inte redan är besvärligt

Eller

Hur man kör 135-film i en Rolleiflex utan Rolleikin

Jag har länge gått och funderat på att köra 135-film i min Rolleiflex. Men jag vill inte köpa det ofta dyra tillbehöret Rolleikin för ändamålet. Dessutom är det bara sporadiskt förekommande på ebay så när de dyker upp skenar budgivningen. Egentligen tycker jag det är att skända en mellanformatskamera att köra småbild i den. Dessutom tar ju filmen aldrig slut! Man har ju vant sig vid att ta tolv bilder och sen byta rulle.

Nå, jag gjorde en hybrid =) Jag klippte av en 135-filmsremsa lika lång som en 120-film (815 mm) och tejpade fast den på ett bakpapper för 120-film och rullade min egen film. Det var svårt att centrera den i mörkret så jag får väl se hur det gick om ett tag. Jag kommer att få bilder i formatet 35x60 så det blir ju fortfarande en sorts mellanformat. Om än med perforering och bildnummer i kanterna.

Den färdiglindade rullen. Det är en Tmax 400 under Tri-X-papperet. Nu sitter den i Rolleiflexen.

PS

Jag har förresten gjort tidernas fynd för min Rolleiflex hos Sergel Foto. Ett formidabelt udda och extremt sällsynt tillbehör som jag kommer att testa inom kort. Håll utkik!

Eders förbundne

Mellanformataren