Gäst i ungdomskulturen

Om en resa till Göteborg

Varning. Bildfrossa.

06:45 lämnade jag hemmet i lördags med den lilla ryggsäcken på ryggen och X100 i handen. Jag hade bjudit hem mig till sonen i Göteborg och hans födelsedagskalas som annonserats på Facebook. Bilderna berättar om dagen.

Sonen mötte upp på Göteborg Central. Han ville ha frukost så jag gjorde honom sällskap. Men  jag åt inget. Hade redan ätit två frukostar. En hemma och en på tåget. Det ingick tydligen i biljetten.

Alla gäster var inte färdiga för festen så vi gick ner till hamnen.

Jo, du ser rätt. Det är en Rolleiflex. Han har smak för riktiga kameror.

Efter en osedvanligt god pastamiddag var jag tvungen att bryta upp. Kram och hejdå och ut till taxin. Bussarna hade en märkvärdig paus i tidtabellen just då.

Det finns för många förbud i Sverige.

Kvällsmat på tåget. Det här hade jag beställt när jag köpte biljetten. Men pastan var godare...

Tåget gick.... som tåget. Både dit och hem. Klev genom dörren hemma 22.45 mer än redo för bingen. Den riktiga festen skulle just börja i Göteborg...

Och jag sov gott efter en helskön dag.

Mellanformataren

PS
Alla bilder tagna med X100. Jag tog några bilder med Zeissen också men de får vara kvar på filmen så länge. 

Mörkrets gärningar

Om vad som sker i det röda ljuset

Nu äntligen är jag redo för att visa lite mörkrumskopior för allmänheten. I själva verket tjuvstartade jag för ett par veckor sedan med en bild i en klubbtävling. Den vann inte =) Fotografiskt silverarbete värderas inte på samma sätt som om det vore smycken. Trots att det är nästan lika mycket arbete och resultatet liknar ett smycke (i alla fall för fotografen). En silversmed har säkert en annan uppfattning. Men när jag svettats mig igenom ett pass i mitt trånga och varma mörkrum känns det verkligen som att komma ut ur en smedja när jag är färdig. Men nu är ju inte bekräftelsen poängen med det hela. Tillfredsställelsen med att ha gjort det själv är belöning nog för mig. Än så länge =) Hantverket har absolut en tjusning som jag unnar flera att upptäcka.

Rosenhills café. Rolleiflex,  Tmax400, Ilford Multigrade IV glossy plastpapper. Skannad kopia.

Sydamerikansk flöjtmusik på Sergels torg. Samma data som tidigare bild.

Stockholm cruising. Zeiss ZM, Tmax400, Ilford Multigrade IV fiberpapper warmtone sidenmatt. Skannad kopia

Pianot. Zeiss ZM, Tmax400, Ilford Multigrade IV glossy plastpapper. Skannad kopia.

Bröder. Zeiss ZM, Tmax400, Kodak Polymax II RC plastpapper. Skannad kopia. Här har jag medvetet låtit bli att efterlysa bakgrunden.

Samtliga  bilder är framkallade i Dektol 1+3 och Tetenal Rapid Fixer 1+9

De visade bilderna har en helt annan lyster in real life. Jag valde att inte efterarbeta dem i PS utan visa dem som de kommer direkt ur skannern. Jag tycker de ser sämre ut på skärmen men det är inte mycket att göra åt om man inte vill fuska digitalt.

Innan jag kör igång med enstaka negativ har jag "värmt upp" med några blad kontaktkopior. Jag har också kört "löpande band" med bilder från samma tillfälle på små papper 10x15 cm. Har man väl ställt in allt för den första bilden är det som regel bara att köra på med fler negativ från samma rulle. Zeissen exponerar mycket jämnt och fint. Jag har t o  m funderat på att göra en fotobok i mycket liten upplaga bestående bara av mörkrumskopior. Men jag måste hitta ett bra sätt att binda in dem på först. Snyggt ska det vara!

Svartjobbarn

Where the Jagga people go

Om Katternas återkomst

Vid Brostugan på Kärsö på Drottningholmssidan av Nockebybron samlas bilentusiaster nästan varje kväll. Igår var det Jaguarernas kväll. Många E-types, en del moderna katter och Morse var där med sin.

Jag var också där med min Mutar och fick naturligtvis ett trevligt samtal på halsen med en Jagga-ägare som verkade skämmas över att gå omkring med en digitalkamera. Han ursäktade sig med att han minsann körde analogt också. Rangefinders och Bladare mest.

Tessaren är normalt väldigt skarp och ger fin kontrast men Mutaren verkar som mjukgörare vad gäller kontrasten. Men med lite tuffare kurvtagning än vanligt gick det att få lite fason bilderna ändå.

Alla bilder tagna med Rolleiflex och Mutar

Mellanformataren

35 mm gatufoto med Rolleiflexen

Om ett sällsynt ekipage

Lika bra att erkänna det utan krusiduller. Jag trivs väldigt bra bakom ett 35 mm's objektiv. Därför är det ofta jag går ut med den här apparaten när jag går på stan och plåtar.

Och så har jag äntligen funnit en digital motsvarighet som konkurrerar om gunsten vid mina vandringar. Också den med en 35:a. Jag tar ju sällan mer än en kamera med mig så ibland är kvalen stora innan jag kommer iväg. Den första tar jag helst men den andra borde få lufta sig också.

Till råga på allt har jag nu gått och blivit med 35:a på mellanformatsfavoriten också. Tre hötappar att välja på när man ska dokumentera livet i staden.

Jag har kommit över en Carl Zeiss Rollei Mutar 0,7x som förvandlar min Rolleiflex 3,5B Automat till en gatufotokamera med pondus. Den blir därmed nästan lika skräckinjagande som de största DSLR:erna. Men har en vänligare framtoning. En del människor  mjuknar betydligt och blir riktigt trevliga i sällskap med en Rolleiflexfotograf. Döm själva.

Mutar 0,7x omvandlar 75 mm till 54 mm och bildvinkel 72°. Motsvarar 35 mm på en 35 mm's kamera. Mutaren är ett sällsynt djur på autionssajterna men förekommer oftare än en äkta Rollei Wide.

Objektivet tar 67 mm filter som jag redan har i flera färger till min Bronica. Filterringen täcker en del av sökarobjektivet då men det får man leva med för att få sina fina sommarmoln.

Notera stödpinnen längst fram. Den är lite framtung.

Mellanformataren

Min 127-dag

Det blev inte många timmar jag var ute men två rullar Bluefire Murano 160 hann jag i alla fall köra genom en av mina Rolleiflex Baby. Den äldsta av dem. Den ena är några månader yngre än den andra. Jag körde först slut på en Tri-X 400 som var egenhändigt skuren från en 120-film tidigare i vår. Men här visar jag bara några färgbilder.

Mellanformataren