Mörkrets gärningar

Om vad som sker i det röda ljuset

Nu äntligen är jag redo för att visa lite mörkrumskopior för allmänheten. I själva verket tjuvstartade jag för ett par veckor sedan med en bild i en klubbtävling. Den vann inte =) Fotografiskt silverarbete värderas inte på samma sätt som om det vore smycken. Trots att det är nästan lika mycket arbete och resultatet liknar ett smycke (i alla fall för fotografen). En silversmed har säkert en annan uppfattning. Men när jag svettats mig igenom ett pass i mitt trånga och varma mörkrum känns det verkligen som att komma ut ur en smedja när jag är färdig. Men nu är ju inte bekräftelsen poängen med det hela. Tillfredsställelsen med att ha gjort det själv är belöning nog för mig. Än så länge =) Hantverket har absolut en tjusning som jag unnar flera att upptäcka.

Rosenhills café. Rolleiflex,  Tmax400, Ilford Multigrade IV glossy plastpapper. Skannad kopia.

Sydamerikansk flöjtmusik på Sergels torg. Samma data som tidigare bild.

Stockholm cruising. Zeiss ZM, Tmax400, Ilford Multigrade IV fiberpapper warmtone sidenmatt. Skannad kopia

Pianot. Zeiss ZM, Tmax400, Ilford Multigrade IV glossy plastpapper. Skannad kopia.

Bröder. Zeiss ZM, Tmax400, Kodak Polymax II RC plastpapper. Skannad kopia. Här har jag medvetet låtit bli att efterlysa bakgrunden.

Samtliga  bilder är framkallade i Dektol 1+3 och Tetenal Rapid Fixer 1+9

De visade bilderna har en helt annan lyster in real life. Jag valde att inte efterarbeta dem i PS utan visa dem som de kommer direkt ur skannern. Jag tycker de ser sämre ut på skärmen men det är inte mycket att göra åt om man inte vill fuska digitalt.

Innan jag kör igång med enstaka negativ har jag "värmt upp" med några blad kontaktkopior. Jag har också kört "löpande band" med bilder från samma tillfälle på små papper 10x15 cm. Har man väl ställt in allt för den första bilden är det som regel bara att köra på med fler negativ från samma rulle. Zeissen exponerar mycket jämnt och fint. Jag har t o  m funderat på att göra en fotobok i mycket liten upplaga bestående bara av mörkrumskopior. Men jag måste hitta ett bra sätt att binda in dem på först. Snyggt ska det vara!

Svartjobbarn

2011-08-31 17:09   so.larsson

Det kemikaliska inslaget i inlägget kan jag inget om men tycker ändå att också det är intressant att läsa eftersom det ger en förståelse om att det behövs mycket kunskap i mörkrummet. Vem vill missa något av dina blogginlägg? Inte jag i alla fall:-)
// S-O

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-08-31 17:59

Det är roligt med trogna läsare! Akta dig vad du går miste om för roligheter =)

Svara

2011-08-31 18:14   sonyboy

Trevlig läsning och betraktande. Kommer fortsättningsvis att följa detta.
Ilfords Multigrade IV fiberpapper i varmton och sidenmatt, ett mycket bra fotopapper som jag gillar.
Ha det gott//Rolf

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-08-31 18:33

Trevligt att du återkommer, Rolf. Varmtonspapper är vackert!

Svara

2011-08-31 19:43   EGW

Jag förstår tjusningen med mörkrumsarbetet (jag har lite, lite erfarenhet själv). Men jag upplever inte att de färdiga bilderna blir bättre på det här sättet. I alla fall inte skannade papperskopior. Omsorgsfullt skannade neg kanske tillför något, som man har svårt att hitta med digitalkameran. Kanske...

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-08-31 20:22

Då måste du först definiera "bättre" och varför digitala eller skannade negativ skulle vara "bättre". Bilder på papper, kopierade med den gamla tekniken har en annan dimension för mig. Jag kan ännu inte klä den känslan i ord men kanske någon gång i framtiden. När jag ser en välgjord mörktumskopia på papper på en utställning tycker jag att det slår all världens digitala skärmbilder eller digitala printar.
Jag ska erkänna att bilderna ser olika ut hos mig. Jag har ju både en skannad version och en kopierad. Och där finns en skillnad men jag har svårt att definiera den...

Svara

EGW 2011-09-01 19:42

Eftersom jag egentligen inte kan definiera vad som är en "bra" bild så är jag dömd att misslyckas med att definiera vad som är en "bättre" bild, tyvärr. Det är därför jag säger "upplever", för att det ska vara tydligt att det är subjektivt tyckande. Jag diskuterade den här frågan för ett par år sedan med en proffsfotograf som visade svartvita bilder i stort format på en fotoutställning här. Han arbetade med både konventionellt mörkrumskopierade bilder och med bilder utskrivna med högklassig bläckstråleskrivare. Han kunde inte själv se att det var någon egentlig skillnad, sa han. Jag tittade på hans bilder, några av dem var av ena slaget och några av det andra. Faktum är att jag inte själv bara genom att titta på bilderna kunde avgöra vad som var vad.

Att en välgjord papperskopia, oavsett teknik, slår dataskärmens bild är något jag hör många instämma i. Att de är olika håller jag med om, och det är ju roligare att se pappersbilder än att stirra på bildskärmen. Själv är jag speciellt förtjust i pappersbilder på matt papper. Om de bilderna är bättre än de på skärmen vågar jag inte påstå, men de är alltså i mina ögon angenämare att titta på.

Sedan har vi tillkomstsättet. Både mörkrumskopior och bläckstrålekopior är väldigt mycket beroende av framtsällningssättet. Det bör absolut vara möjligt att göra en mörkrumskopia som är bättre än en godtyckligt gjord bläckstrålekopia. Men om båda är gjorda med samma skicklighet och samma mål för den slutliga bilden är jag tillsvidare inte övertygad. Däremot är det förstås helt klart att fotografen bör använda den teknik som känns mest inspirerande.

I takt med att den digitala tekniken förbättras tror jag trots allt att den kemiska kommer att försvinna, det är i min tro mest en fråga om tid. Men jag avser inte att vara dystopisk. Om utvecklingen blir som jag tror så beror det ju på att den digitala tekniken hela tiden blir bättre, inte att den kemiska blir sämre. Själv är jag inte ledsen för det.

Svara

2011-08-31 20:07   Olof B

Trevligt med en analog (kemisk) fotograf.
Det är något magiskt att se sina bilder komma till liv i framkallningsskålen. Och bilden man gör blir unik, även om man gör en till på samma sätt direkt efter varandra.
Dessutom arkivbeständiga.

Jag kommer med nöje att följa dina följande inlägg.
-- Olof
som inte har tagit steget till fiberpapper ännu...

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-08-31 20:14

Det är alltid trevligt att få reda på vilka som följer bloggen =) Titta in hos Nils Berqvist också. En riktig mörkrumsfantom.

Svara

2011-08-31 23:04   blj

Det är spännande att se bilden växa fram när den röda lampan är tänd!
Ser att din apparat klarar mellanformat också,cafebilden har fin retrokänsla.
mvh/Bo-Lennart

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-09-01 07:43

Ja, min apparat klarar 6x6 och inga jätteförstoringar. Men det räcker för att hålla mig igång. AMbitionen är inte så hög. Jag vill bara lära mig att behärska det här.

Svara

2011-09-01 07:36   Kurt Nord

Hantverk är kul när man har tid och tycker själva hantverket är det som är det viktiga. Är man mer intresserad av resultatet, har ont om tid och dessutom inte har ordning på sin hantverksprocess, så är min erfarenhet att det hela lätt blir en något smärtsam historia ;)

Under lärlingstiden får nog fotografen finna sig i att hans alster är mindre värderade än silversmedens då materialvärdet i fotografiet är betydligt lägre än i ett stycke silver.

Du verkar ju dock vara vid gott mod, så det är det bara att fortsätta :)

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-09-01 07:52

Jag undrar vad du menar med "mer intresserad av resultatet". Jag är inte mindre intresserad av resultatet för att jag inte printar digitalt. Tvärtom. Hur mäter man resultatet, förresten? Det där med silverarbetet är ju bara en jämförelse på skoj. Man måste ju ha en liten knorr i storyn, vet du =)

Svara

Kurt Nord 2011-09-01 08:53

Med resultat avser jag en bild som i varje del har den exponering, kontrast och gradation (etc, etc.) som gör att bilden fungerar. D.v.s. det skall inte finnas något i bilden som irriterar fotografen och som skulle kunna åtgärdats med fortsatt efterbehandling. Enligt min erfarenhet krävs en hel del hantverksskicklighet för så att skall bli fallet vid mörkrumsarbete.

Å andra sidan är ju även den mest misslyckade bild också ett resultat. Åtminstone som ett bevis på att man lagt ner ett antal timmar i labbet ;)

Sen kan man ju fundera på om man tycker det är roligt att göra bilder eller om man tycker det är roligt berätta med bilder. Har nog inte klurat ut detta för egen del ;)

Svara

Svar från N Thomas Meldert 2011-09-05 07:11

Jag tycker nog det är roligast att berätta med bilder. Det är väl därför jag lutar åt det dokumentära. Men att göra en story i EN bild, det är svårt. Jag försöker med flera till att börja med och ställer ut två berättelser på vår utställning.

Svara

2011-09-04 23:52   Arianna

Rosenhillbilden vill jag ha på väggen!!

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2011-09-05 07:13

Det var beröm som heter duga =) Och jag har ju nätt och jämt börjat...

Svara